juni 2025 arkiv

Ja, jag hade blivit varnad

Redan när filmen var typ ny kom rapporterna från inbitna fans av boken:

Filmen var usel. Avstegen från bokens story var oförlåtligt stora. Det var bäst att inte alls se filmen.

Eftersom det handlar om en av mina absoluta favoritböcker, En ring av järn/The Dark is Rising av Susan Cooper, så följde jag rekommendationen och höll mig ifrån filmen.

Men för ett tag sedan sprang en kompis på dvd:n på en loppis och köpte den, med mig i åtanke. Och då kunde jag inte motstå frestelsen. På nationaldagen(!), när kompisen var här och hälsade på, såg vi filmen The Dark is Rising, från 2007.

Så vad tyckte jag då?

Ja, varningarna stämde. Verkligen!

Det var så oerhört mycket som var ändrat. Åldern på huvudpersonen (som blivit 14 år istället för 11) var bara en av oändligt många små och stora detaljer. Det var så mycket som inte stämde så att jag nästan undrade varför de valt att göra en filmatisering av en bok och inte bara en helt ny fristående film.

Hade den stått ig som det? Tja, om jag försökte koppla bort kopplingen till boken så var det väl en halvkass julmatiné men för dålig budget och för kort filmlängd för att ge utrymme åt de saker de hittat på och försökt klämma in, och därmed alltför osammanhängande.

Men även om vi bortser från allt det där – stort och smått som inte stämmer, och så vidare – så var det värsta med filmen av helt annat slag.

En ring av järn, och resten av Susan Coopers bokserie, är på sitt sätt väldigt brittiska.→ Läs resten av inlägget!

För om du köper hennes saker gynnar du hennes agenda

Alltså, jag fattar att det är svårt.

Om en bokserie var ens första stora läsupplevelse.

Om man växte upp med karaktärerna, så att det känns som att man känner dem bättre än IRL-människor.

Om man hittade stöd i livets svåra situationer genom sånt som hände i böckerna.

Om man kände igen sig i karaktärerna eller hade dem som förebilder.

Om en ny film om den världen alltid varit det bästa man haft att se fram emot.

Om man samlar på Harry Potter-prylar och ett nytt fynd är det bästa på semestern.

Om återläsning av böckerna eller att se om filmerna är bästa sortens ”ta hand om sig själv”-grej.

Men.

J.K. Rowling är en TERF. Alltså en ”trans-exclusionary radical feminist”. Hon anser alltså att transkvinnor inte är kvinnor (och vice versa) och att det kön man tilldelats vid födseln ska vara rådande, oavsett hur man själv uppfattar det.

Om du köper böcker av J K Rowling, Harry Potter-filmer, går på bio och ser Fantastic Beasts, ser den nya Harry Potter-serien, eller köper prylar kopplade till Rowlings trollkarlsvärld, så tjänar J K Rowling pengar. Och det finns goda skäl att tro att hon använder de pengarna till att driva på sin anti-trans-agenda.

Om Harry Potter varit din trygghet så är det dags att leta efter alternativ.

För det finns massor med andra fantasyförfattare, och de allra flesta har inte sådana här dumheter för sig.

Självklart kan du fortsätta läsa eller titta på det du redan har i din ägo, det tjänar hon inga pengar på.→ Läs resten av inlägget!

Att komma till skott med det roliga

Har du också svårt att komma till skott med saker du verkligen sett fram emot?

Det har i alla fall jag.

Sedan slutet av april har jag längtat efter det här. Då, när avloppsgrävarna grävt upp halva gräsmattan, och ett gigantiskt torn av sandjord fyllde en fjärdedel av sagda gräsmatta, bestämde jag mig för att vända panikkänslan till något positivt. Om jag nu ändå blev tvungen att ”återställa” gräsmattan (som jag i ärlighetens namn redan skötte extensivt: klippte någon enstaka gång om året och gynnade vilda växter i), så skulle jag ta chansen och faktiskt så riktiga ängsfröer! Jorden under det översta lagret, som nu blandats ner, bestod ju nästan bara av näringsfattig sand.

Men sen har det tagit tid. Att fördela ut sandhögen jämnt över berörda ytor med spade och rullebör var ett evighetsjobb. Och marken behövde sätta sig.

Processen att välja ängsfröblandning har också tagit tid. Dels för att jag ville undvika vissa arter som ändå vill ta över här, dels för att äldste sonen inte alls var lika mycket ”på” för lite högre växtlighet på ”gräsmattan”, så det behövde kompromissas lite.

Slutligen blev det fröer från en lokal ängsfröproducent: Lilla Beddinge frö. Och för ett par dagar sedan kom fröleveransen.

Äntligen dags att så äng!

Och när det äntligen är dags så är det maximalt motigt.

För även om jag bara har ambitionen ”good enough”, så finns det ju tusen aspekter av noggrannhet och ”felkällor”, där jag måste släppa efter och acceptera beslutet om att göra lagom bra.→ Läs resten av inlägget!

Feelgooddröm

Inatt drömde jag att någon hade skrivit delar av ett grovt utkast till en feelgoodroman, som jag skrev klart och bearbetade och gav ut. Den sålde som smör och alla pratade om den. Jag funderade som bäst på hur jag skulle kunna använda detta till att få folk att även läsa mina tidigare böcker (ja, alltså, fantasyserien Elsinorien).

Men sen ringde nog väckarklockan. Och all eventuell draghjälp från min bästsäljande feelgood försvann på ett ögonblick.

(Bilden är ett snabbt hopkok från Canva. Boken i drömmen var självklart mycket snyggare. Jag tror den gick i gult.)→ Läs resten av inlägget!

Sjok och motsägelsefulla instruktioner

Vad betyder egentligen ordet sjok? Och hur gör man när instruktionerna är otydliga och det är viktigt att följa instruktionerna?

Idag kom växterna till mitt bioreningsverk (avlopp). När man fått dem ska man helst plantera dem så fort som möjligt.

Instruktionerna på det medföljande pappret var kortfattade. Det som handlade om hur plantorna ska fördelas finns återgivet på min första bild.

Ordet _sjok_ betyder för mig ungefär det som beskrivs i bild en, som är ett utdrag ur saob.se. Sammanhängande stycken som avskiljs från något. Alltså plantering i grupper.

Men instruktionens andra mening betyder för mig ungefär motsatsen. Jämt avstånd mellan plantorna blir inte grupper eller sjok.

Supportens telefontid var slut för dagen. Jag ville plantera idag (imorgon är jag inte ledig).

Men det fanns en chatbot att ställa frågor till. Delar av konversationen finns i bilderna nedan.

Så jag gick ut och planterade enligt detta.

Under tiden kom det mejlsvar från supporten. Enligt mejlsvaret skulle det inte vara några grupper. Istället skulle alla plantorna fördelas jämnt över ytan med jämna avstånd – men en art på ena halva och en annan art på andra halvan.

Så jag fick gå ut och plantera om.

Enligt min uppfattning var ordet sjok inte särskilt väl valt i sammanhanget. Jag hade önskat tydligare instruktioner som inte lämnade öppet för många olika tolkningar, speciellt eftersom det tidigare sagts att det var viktigt att följa instruktionerna vid planteringen.

Och några förtydligande teckningar kunde de gott kosta på sig.→ Läs resten av inlägget!

… händer det ganska mycket …

Texten i bilden är från @annas_bokhylla s recension av min bok Knutar och band. Som jag minns det så är hon inte heller den första som kommenterat något i den stilen om boken.

Jag förstår precis hur hon (de) menar. Och jag började fundera på det. För jag tror att åtminstone en del av förklaringen är att jag själv inte hade en aning om att det skulle sluta på det sättet. När Lora kom och berättade, så blev jag nog minst lika chockad som karaktärerna i berättelsen. En ganska stor del av mig tyckte ungefär att nej, men så kan man väl inte göra?! (Samtidigt som det genast kändes självklart och logiskt.)

Och eftersom både jag och mina karaktärer tvekade så … tja, jag tror att det bidrog till det som AnnA beskriver i sin recension.

Jag kan trösta med att bok 3 (Viddernas väv) tar vid där bok 2 (Knutar och band) slutar, och det blir utrymme för att fortsätta följa effekterna av förändringen.→ Läs resten av inlägget!

Sommar och njutning

När börjar sommaren? Tja, det beror ju på vad man menar. Meteorologisk sommar har det varit här sedan nän gång i april. Rapsen är i princip överblommad (då har den ändå blommat länge), och syrenerna är mestadels bruna och fula. Åkerogräsen blåklint och vallmo har börjat blomma, och detsamma gäller schersminen. Men det är två veckor kvar till sommarlovet.

Självklart finns det ingen skarp gräns för när sommaren börjar. Men idag, på första juni, citerar en massa människor en dikt som talar om exakt hur många dagar sommaren har och att vi måste ta tillvara dem alla, typ.

Den dikten stressar mig. Och samtidigt tycker jag den är irrelevant.

Vackrast är det ofta i maj. Då är det också ofta stressigast.

Och den som talar om för mig att jag måste njuta nu, för att vi passerat ett magiskt datum, klumpar jag ihop med dem som brukade säga åt mig att njuta av småbarnstiden, utan hänsyn till att den var en plåga för mig.

Njuter gör man inte på befallning.

Läs resten av inlägget!