Har du också svårt att komma till skott med saker du verkligen sett fram emot?
Sedan slutet av april har jag längtat efter det här. Då, när avloppsgrävarna grävt upp halva gräsmattan, och ett gigantiskt torn av sandjord fyllde en fjärdedel av sagda gräsmatta, bestämde jag mig för att vända panikkänslan till något positivt. Om jag nu ändå blev tvungen att ”återställa” gräsmattan (som jag i ärlighetens namn redan skötte extensivt: klippte någon enstaka gång om året och gynnade vilda växter i), så skulle jag ta chansen och faktiskt så riktiga ängsfröer! Jorden under det översta lagret, som nu blandats ner, bestod ju nästan bara av näringsfattig sand.
Men sen har det tagit tid. Att fördela ut sandhögen jämnt över berörda ytor med spade och rullebör var ett evighetsjobb. Och marken behövde sätta sig.
Processen att välja ängsfröblandning har också tagit tid. Dels för att jag ville undvika vissa arter som ändå vill ta över här, dels för att äldste sonen inte alls var lika mycket ”på” för lite högre växtlighet på ”gräsmattan”, så det behövde kompromissas lite.
Slutligen blev det fröer från en lokal ängsfröproducent: Lilla Beddinge frö. Och för ett par dagar sedan kom fröleveransen.
Äntligen dags att så äng!
Och när det äntligen är dags så är det maximalt motigt.
För även om jag bara har ambitionen ”good enough”, så finns det ju tusen aspekter av noggrannhet och ”felkällor”, där jag måste släppa efter och acceptera beslutet om att göra lagom bra. Hur jämn ytan är, hur mycket jag orkat jaga rotogräs (kvickrot och åkervinda), hur noggrant jag mäter upp en lämplig frömängd för ytan (jag kommer att så i etapper), hur väl blandad fröblandningen är, hur mycket katterna kommer att ställa till med, hur väl jag myllat ner fröerna med kratta, hur mycket jag ska vattna (jag vattnar ALDRIG gräsmattan, men det är ju fel tid på året att så sånt här, så nu blir det faktiskt lite stödbevattning), och så vidare.
Allt som kan gå fel, eller snarast allt JAG kan göra fel (ja, självklart är det mitt fel om jag misslyckas), förtar glädjen över att göra det jag längtat efter. Det är nästan så att jag hellre vill ändra mig och låta bli alltsammans.
Nå. Nu har jag sått den första etappen. Nu är det bara att vänta på det misslyckade resultatet.
