augusti 2025 arkiv

Märker du?

Ser du naturen? Och nej, den här gången menar jag inte ens den ”riktiga” naturen, den där mer otillgängliga långt bort. Den här gången menar jag den alldeles nära. Alla saker som växer, sånt där som brukar vara grönt. Växter omkring dig; bara inte de som sköts om av någon som vattnar dem hela tiden.

Det är den siste augusti. Det är fortfarande långt till den egentliga hösten här i Skåne. Men många träd tappar ändå sina blad, eller har blad som är tydligt vissna. Fast inte på höstfärgsvackerviset. Utan på torkviset.

När växtsäsongen började var det redan vattenbrist. Låga grundvattennivåer.

Sen har det regnat alldeles för lite.

Torrt underifrån. Torrt ovanifrån.

Så nu vissnar bladen och faller.

I min syrenhäck har bladen först tappat all spänst och hängt neråt. Sen blir de bruna. På vissa ställen tror jag häcken börjar dö.

Buxbomshäcken är bitvis orangebrun av torkan.

Men på jobbet hör jag folk uttrycka glädje när det utlovade (för min del efterlängtade) regnet uteblir. På radion pratar programledaren med SMHI om att det ska bli fint väder den här helgen, inget regn.

Och jag undrar: Ser inte folk? Ser de inte att det som ska vara grönt länge än redan är brunt? Bryr de sig inte?

Ser du? Märker du?→ Läs resten av inlägget!

Om fröer

Idag är det fröets dag. Så jag tänker att vi börjar från början.

Fröväxter, alltså växter som har frön, uppkom för drygt 350 miljoner år sedan. De växter som fanns innan fröväxter förökade sig på andra sätt, mestadels med sporer. (En del av dem finns fortfarande kvar, som mossor och ormbunkar.)

Fröväxter delas in i nakenfröiga och gömfröiga. Nakenfröiga är bland annat barrväxter och ginkgo men också en del andra. Gömfröiga är blomväxterna. Och de dominerar stort bland växtarterna på jorden idag. Blommor uppstod för ungefär 130 miljoner år sedan.

Ett frö är ett litet embryo till en ny planta. Hamnar fröet på en lämplig plats, i en lämplig miljö, kan fröet alltså växa upp till en hel växt.

Fröer kan vara stora (exempelvis en avokadokärna) eller pyttesmå (tidigare i år köpte jag 2000 darrgräsfrön, vilket tydligen totalt väger 1,4 gram).

Du tänker kanske att fröer bara är intressanta för den som odlar? Men sanningen är att väldigt mycket av det vi äter är fröer. Inte bara basföda som vete, havre, majs och ris, men också exempelvis bönor och nötter, och vi pressar olja ur rapsfrön och solrosfrön.→ Läs resten av inlägget!

Fröets dag

Fröets dag är instiftad av Naturskyddsföreningen. Och även om fröer är viktiga och fascinerande på många olika sätt (vilket jag skrev om i förra inlägget), så är syftet med Fröets dag mer specifikt: att lyfta vikten av lokala fröer.

Även om en växtart finns exempelvis i stora delar av Sverige, så är inte de individer som växer här i Skåne exakt likadana som de som växer långt upp i norr. Även inom en art finns mångfald, i form av genetisk variation. För varje generation sker anpassning – evolution! – eftersom de individer som klarar sig bäst i miljön kommer att få flest frön. Därför kan det inom samma art finnas de som är anpassade till olika lång växtsäsong, olika jord, olika torktålighet, och så vidare. Om du sår fröer som du samlat in i ditt närområde så har de extra bra förutsättningar att trivas just där. Köper du däremot frön från en stor fröproducent är det inte ens säkert att de är från Sverige.

Det pågår dock dock flera projekt i Sverige där man ska bygga upp fröbanker och fröproduktion av med mer regionalt anpassade fröer. Jag har fröer som ligger på tork till ett av dessa projekt.

Nu i slutet av sommaren är det en bra tid att samla in en del frön. Men andra har sedan länge mognat och fröat av sig, medan ytterligare andra inte är mogna än på ett tag.

Jag har firat Fröets dag med att så en del fröer i krukor, bland annat åkervädd jag samlat in en halv kilometer härifrån tidigare i sommar.→ Läs resten av inlägget!

Sommaren 2018

”Går igenom sommarens jobbmejl.” Så står det i ett av mina facebookminnen från idag, från 27 augusti 2018.

Först blir jag förvirrad när jag ser det. Jag har ju alltid tidig semester, från midsommar och framåt?

Men så minns jag. Sommaren 2018 var sommaren som jag plockade ut en massa sparad semester för att faktiskt ha tid för skrivandet.

Att skriva böcker ”på fritiden” är, som alla som gjort det vet, en ständig tidsmässig kamp, där man egentligen aldrig riktigt hinner fokusera eller fördjupa sig i saker, innan det är dags att sova, laga mat, brödjobba, eller ta hand om barn. Jag hade tänkt tanken på någon sorts kort tjänstledighet för att ha tid att få ordning på saker, men det var ju inte ens en teoretisk möjlighet.

Så jag plockade ut sparad semester. Åtta veckors semester tror jag att jag hade den sommaren. Halva tiden ”vanlig” semester, halva tiden med fokus på skrivandet. (Fast förälder var jag ju hela tiden ändå. Bortsett från att barnen gissningsvis hann börja skolterminen innan jag började jobba igen.)

Vad har du använt för ovanliga lösningar för att få tid till skrivandet?→ Läs resten av inlägget!

Bara händer och fötter

Igår stack jag ett finger på en igelkottstagg. Jag skulle lyfta på lite buxbomsklipp i nederkanten av en häck. Det stack till, och någon morrade. Därunder låg en igelkott.

Efteråt fick jag många påpekanden om att jag borde ha trädgårdshandskar på mig. Och jag funderade – absolut inte för första gången – kring hur olika människor är när det gäller att vilja klä in sina händer och fötter.

Jag har väldigt svårt för det här med att arbeta med handskar på mig. Det där extra lagret gör att jag tappar både känsla och känsel. Jag kommer längre från materialet jag arbetar med (jord, ogräs, pinnar) och får sämre finmotorik.

Det är samma sak med fötter. Jag går visserligen inte barfota utomhus i så stor utsträckning. Men inomhus, när folk påpekar att man gärna får behålla skorna på, förstår jag inte vitsen (mer än om man ska in och hämta något snabbt). Är det varmt nog och jag är hemma åker strumporna också av ganska snart.

Jag har också generellt väldigt svårt att träna med skor på. Visst, vissa sorters träning behövs det skor till. Men allting som innehåller koreografiska aspekter vill jag ha så lite skor som möjligt till. Helst bara en enkel balettsko (nej, inte tåspetsskor). Jag vill ha markkontakt, känns fotsulan mot underlaget, känna fotens olika delar och ge dem möjlighet att arbeta och göra sitt jobb. Varför vill folk stänga in fötterna i en behållare (gympasko) med en tjock hård sula under foten och tappa nästan all flexibilitet?→ Läs resten av inlägget!

Den enda planeten med sagor

I vanliga fall fokuserar jag på alla de livsformer som hotas. Fjärilar, trollsländor, grodor, igelkottar, svampar, blommor, och så vidare, som alla hotas när vi människor förstör livsbetingelsena på Jorden.

Men min skylt idag säger

DEN ENDA PLANETEN MED SAGOR.

Jag vet förstås inte med säkerhet att det är sant. Det kan finnas andra planeter med liv, och kanske har någon av dem det av kallar intelligent liv, och kanske finns det där någon av berättelser eller koncept som liknar våra sagor. Men det är ett stort kanske.

Ibland används budskapen ”Den enda planeten med kaffe” eller ”Den enda planeten med choklad”. Jag älskar både kaffe (dricker varje dag) och choklad (unnar mig riktigt mörk de gånger jag äter). Både kaffeodling och kakaoodling hotas när temperaturerna stiger. Men jag kan klara mig utan både kaffe och choklad. Mänskligheten klarar sig utan båda.

Sagor däremot …

Sagor samlar något allmänmänskligt. De rymmer våra räddslor och våra drömmar. De återberättar sådant vi varit med om för mycket länge sedan. De rymmer varningar till nästa generation. De för vidare mänsklighetens kärna, idén om vad det är att vara människa, sedan långt innan vi började dela upp i vetenskap, religion och underhållning, för sagorna rymmer i grunden alltsammans.

DEN ENDA PLANETEN MED SAGOR.

Så som mänskligheten lever nu, riskerar vi att inom mycket kort tid, sett till mänsklighetens existens, utplåna civilisationen, och dra oändligt många andra organismer med oss i vårt fall.

Vi, människorna. Kanske den enda art som berättar sagor. Sagor som innehåller så många samlade insikter, om girighet, om högmod, om hur vi inte bör leva om vi inte vill gå under.→ Läs resten av inlägget!

Knutar och band: en bok som ruskar om!

”En bok som tagit tag i mig och riktigt ruskat om. Det var mycket egna känslor som kom upp till ytan när jag läste denna andra del om Elsinorien. Man kan inte läsa utan att påverkas av innehållet, det blir känslosamt. Sinnesstämningen i boken ger utrymme många starka intryck

Språket är målande och djupt detaljerat från händelser som är både negativa och positiva. Den går på djupet, det är vackert, det är sorgligt och så mycket känslor.”

Så skriver @npboktips i sin recension av Knutar och band. Hela recensionen finns nedan.

📖

Bokrecension 
Bok: Knutar och band
Författare: Sanne Åberg
Bokförlag: Visto förlag
Genre: Fantasy

Recension:

Kan man gå vidare i livet även om man lyckats med det omöjliga? Hur bär man sig isåfall åt? Fiender har besegrats och äntligen är man hemma igen. Ailonises och de andra kom hem tidigt på det nya året. Allt de upplevt, stora påfrestningar och svårigheter som visar sig i skador både på kropp och själ. Ailonises brottas med sina egna spöken och i själen där tomhet finns. Det är många frågor som cirkulerar i hennes huvud, hon söker svar. 

Det finns dolda känslor som kräver hennes uppmärksamhet. Som prinsessa måste hon trots allt kunna följa dem oavsett vad det kan få för konsekvenser.

Det är så många frågor som kräver svar och vart är det som kommer hända?

En bok som tagit tag i mig och riktigt ruskat om. Det var mycket egna känslor som kom upp till ytan när jag läste denna andra del om Elsinorien.→ Läs resten av inlägget!

Vad har fantasy med renovering att göra?

Jag bor i ett hus som officiellt fyller 100 år i år. Fast hela huset byggdes inte det året. Vi brukar säga att de byggde till allt eftersom tiden och pengarna fanns. Den ursprungliga huslängan byggdes på med en vinkel, och sen en vinkel på den. Och en liten utbyggnad till. Utöver det fyra olika små uthus och liknande.

Man kan hitta spår av de olika faserna i tillbyggnad. Man kan också hitta spår av perioder innan huset byggdes. Dörren till källaren är förmodligen återanvänd från ett äldre hus. I ett rum bestod golvbjälkarna av delar av en gammal vävstol.

När man renoverar ett gammalt hus så träffar man på åsikter om hur ett äldre hus ska renoveras. Att allt ska följa en viss tidsepok, då huset byggdes. Inga modernare lösningar eller stilar.

Jag tycker historia är jättespännande! Detaljer från olika epoker, både i stil och i vad som var möjligt, vilka tekniker som fanns, etc.

Men det här är inget museum. Det var det inte heller för dem som byggde det. De återanvände gamla saker när de byggde. De förändrade efterhand. Gamla kaminer togs bort. Huset fick vattenburen värme. Under en period verkar de ha satt upp nya tapeter varje år. Eternittaket de bytte till har jag ersatt med plåt. Numera målas här med linoljefärg istället för plastfärg.

När jag sätter min prägel på huset följer jag ingen historia. Jag väljer det jag gillar. En del är från husets epok, en del från andra epoker, en del från nutid. En del bara sånt jag gillar.→ Läs resten av inlägget!

Ibland önskar jag att det fanns en tvillingplanet på riktigt

Min bokserie Elsinorien utspelar sig till största delen på Seiscro. Seiscro är Jordens tvillingplanet, på andra sidan Vintergatan. I grunden gäller huvudsakligen samma förustättningar där som här. Och man kan ta sig mellan de båda planeterna via något som kallas genvägar.

Ibland när jag ser hur utvecklingen ser ut här på Jorden så går mina tankar till epilogen i min bok Viddernas väv. Jag önskar det fanns en tvillingplanet som kunde ”överleva”. Jag önskar det fanns genvägar som kunde stängas.

Istället sitter vi här på vår planet och förstör förutsättningarna för så gott som alla nu levande organismer. Trots att vi inte vet om det finns liv på någon annan planet därute. I alla fall inget liv av just vårt slag.

⚠️ Spoilervarning: Citat från Viddernas väv ⚠️

”Nå, på Jorden är läget värre. Och det är inget mot vad det kom mer att bli framöver. Tyvärr är jag rädd att vi måste betrakta Jorden som förlorad.” Hon tvekade ett ögonblick. Hade det varit en vanlig människa skulle jag ha trott att det var frågan om att lyckas skaka av sig sinnesrörelse. Rösten var stabilare när hon fortsatte.

”Och människorna på Jorden kommer inte att nöja sig med Jorden. När problemen där blir för stora, problem de själva orsakat, så kommer de att bege sig vidare till alla andra platser de kan och orsaka samma utveckling där.”

/—/

”Men tyvärr”, sa hon med sorg i rösten, som sorgen hos någon som sedan länge accepterat att den man älskar ska dö. ”Det har visat sig nödvändigt att stänga alla genvägar och passager mellan planeterna.→ Läs resten av inlägget!

Att ha råd med det som är dåligt för miljön – men inte det som är bra

[Jag ska börja med att säga att det här inlägget alltså inte handlar om dem som inte alls har råd till något mer än överlevnad eller där det finns andra praktiska hinder utifrån funktionsnedsättning, sjukdom, etc.]

Det finns många val vi kan göra som påverkar miljön. Köpa ekologisk mat. Köpa miljömärkta produkter. Välja det alternativ som framställts på ett mer etiskt sätt, som tillverkats på sätt som gör att det sannolikt håller längre, eller som orsakar mindre utsläpp.

Ofta (men inte alltid) kostar de miljömässigt bättre alternativen mer.

Och jag förstår att det kan bli en kostnadsfråga. Att man inte har råd att köpa ekologisk mat etc om pengarna ska räcka till mat hela månaden. Då behöver man välja det som är billigast eller i alla fall tillräckligt billigt.

Det jag inte förstår är när man tycker att man inte har råd med miljömärkta livsnödvändigheter, men samtidigt anser sig ha råd med utlandssemestrar med flyg och liknande.

Mat, kläder och hygien är nödvändigheter.
Flygsemester till utlandet är det inte.

Innan du prioriterar icke nödvändiga saker som är miljöskadliga tycker jag det är rimligt att prioritera att minimera påverkan från dina nödvändigheter.

Så länge du inte har råd med miljöanpassade val i din vardag har du inte heller råd med flygsemester.

Tycker jag.→ Läs resten av inlägget!