I vår samtid är idealet att ens hem ska vara fräscht. Inga onödiga saker, helst så lite prylar som möjligt. Tomma ytor, alltså både tomma golv, tomma bord och skrivbord, och ganska tomma bokhyllor.
Att spara på saker som inte har någon användning för stunden ses som dumt. Att spara saker till eventuell senare användning ses som lathet eller oorganiserat; gränsen för att det ska riskera att betraktas som på gränsen till sjukligt är lågt satt.
Lösningen på allt är att rensa ut och göra sig av med. Möjligen sälja eller skänka bort, men om det är saker ingen vill ha är lösningen att köra det till tippen. (Det må heta heta återvinningscentral, men väldigt mycket av det som dumpas kan i bästa fall “energiåtervinnas” – alltså eldas upp.)
Har du kläder du inte använder? Rensa ut!
Har du kläder som gått sönder en aning? Släng!
Har du ett uppslagsverk? Lämna iväg, all info finns på internet!
Har du saker som blivit slitna? Släng och köp nytt!
För enda sättet att åstadkomma ett luftigt hem med tomma ytor är att göra sig av med allt som inte behövs just för stunden. Och eftersom ingen annan heller vill ha det så är ju slänga den logiska lösningen. Ingen vill bli anklagad för att vara en hoarder. Och ska man laga saker måste de ju ligga och se tråkiga ut tills man har tid.
Trodde du att vi kommit förbi slit- och slängeran? Jag tror den är värre än nånsin.
(Konsekvensen?
Ja du. Vi gör av med ändliga resurser och producerar sopor. Men det visste du redan, eller hur?)
