Jag bor i ett hus som officiellt fyller 100 år i år. Fast hela huset byggdes inte det året. Vi brukar säga att de byggde till allt eftersom tiden och pengarna fanns. Den ursprungliga huslängan byggdes på med en vinkel, och sen en vinkel på den. Och en liten utbyggnad till. Utöver det fyra olika små uthus och liknande.
Man kan hitta spår av de olika faserna i tillbyggnad. Man kan också hitta spår av perioder innan huset byggdes. Dörren till källaren är förmodligen återanvänd från ett äldre hus. I ett rum bestod golvbjälkarna av delar av en gammal vävstol.
När man renoverar ett gammalt hus så träffar man på åsikter om hur ett äldre hus ska renoveras. Att allt ska följa en viss tidsepok, då huset byggdes. Inga modernare lösningar eller stilar.
Jag tycker historia är jättespännande! Detaljer från olika epoker, både i stil och i vad som var möjligt, vilka tekniker som fanns, etc.
Men det här är inget museum. Det var det inte heller för dem som byggde det. De återanvände gamla saker när de byggde. De förändrade efterhand. Gamla kaminer togs bort. Huset fick vattenburen värme. Under en period verkar de ha satt upp nya tapeter varje år. Eternittaket de bytte till har jag ersatt med plåt. Numera målas här med linoljefärg istället för plastfärg.
När jag sätter min prägel på huset följer jag ingen historia. Jag väljer det jag gillar. En del är från husets epok, en del från andra epoker, en del från nutid. En del bara sånt jag gillar. Jag vill inte begränsas av årtalet 1925.
Lite så är det när jag hittar på en berättelse också. Ja, historia är jättekul och spännande! Jag vill gärna veta hur det var under en viss period, hur man levde, vilka tekniker man använde, och så vidare. Men ska jag skriva en bok så känner jag att det begränsar mig. Jag vill själv kunna koka ihop förutsättningarna, blanda ihop det jag gillar, till de premisser som passar mig.
Och då blir det liksom fantasy av bara farten 
