I vanliga fall fokuserar jag på alla de livsformer som hotas. Fjärilar, trollsländor, grodor, igelkottar, svampar, blommor, och så vidare, som alla hotas när vi människor förstör livsbetingelsena på Jorden.
Men min skylt idag säger
DEN ENDA PLANETEN MED SAGOR.
Jag vet förstås inte med säkerhet att det är sant. Det kan finnas andra planeter med liv, och kanske har någon av dem det av kallar intelligent liv, och kanske finns det där någon av berättelser eller koncept som liknar våra sagor. Men det är ett stort kanske.
Ibland används budskapen ”Den enda planeten med kaffe” eller ”Den enda planeten med choklad”. Jag älskar både kaffe (dricker varje dag) och choklad (unnar mig riktigt mörk de gånger jag äter). Både kaffeodling och kakaoodling hotas när temperaturerna stiger. Men jag kan klara mig utan både kaffe och choklad. Mänskligheten klarar sig utan båda.
Sagor däremot …
Sagor samlar något allmänmänskligt. De rymmer våra räddslor och våra drömmar. De återberättar sådant vi varit med om för mycket länge sedan. De rymmer varningar till nästa generation. De för vidare mänsklighetens kärna, idén om vad det är att vara människa, sedan långt innan vi började dela upp i vetenskap, religion och underhållning, för sagorna rymmer i grunden alltsammans.
DEN ENDA PLANETEN MED SAGOR.
Så som mänskligheten lever nu, riskerar vi att inom mycket kort tid, sett till mänsklighetens existens, utplåna civilisationen, och dra oändligt många andra organismer med oss i vårt fall.
Vi, människorna. Kanske den enda art som berättar sagor. Sagor som innehåller så många samlade insikter, om girighet, om högmod, om hur vi inte bör leva om vi inte vill gå under. Trots all vår samlade erfarenhet och vår fantastiska förmåga att föra kunskapen vidare till kommande generationer genom ord och språk.
DEN ENDA PLANETEN MED SAGOR.
Har vi kanske redan tappat förmågan att lyssna?
