Varför dras vi till kungligheter?

I mina böcker om Elsinorien finns det prinsar och prinsessor, kungar och drottningar. Vad är det som gör att jag så gärna placerar berättelser i den sortens miljöer?

Jag tycker ju i grunden att det är bisarrt att få den sortens makt på grund av vem ens föräldrar är (och ännu knäppare att en monark ska vara utsedd av gud eller liknande).

Ändå dras jag till det.

Och det är jag uppenbarligen inte ensam om, att döma av filmer, böcker, och en hel massa andra medier.

Varför? Vad är det som gör att vi dras till sådant?

Är det estetiken? Eller den dynamik som uppstår i berättelser av att de inblandade fötts med så skilda förutsättningar och status (och som förstås är ”lätt” att bygga berättelser på). Eller är det något helt annat?

Vad tänker du? Och dras du också till det här?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.