För tillfället domineras mitt facebookflöde av långa texter. Det är i grunden trevligt: Jag är en textmänniska (förstås, annars vore jag väl inte författare): älskar det skrivna ordet och dess möjlighet att uttrycka långa komplicerade resonemang eller beskriva en upplevelse med många detaljer. Och om facebooks algoritmer premierar långa texter med innehåll istället för korta snuttifierade texter och istället för att mer eller mindre kräva bilder till allt, då är det förstås bara trevligt.
Men samtidigt är det väldigt förvirrande. För de där långa texterna som dyker upp kommer från vilt främmande personer. Det är fullt normala svenska namn, som Per Olsson, eller Björn Bergkvist, eller liknande. Men jag vet inte vem de är. Kanske är det jag som har dålig koll på kändisar och politiker och andra. Kanske är de inte alls kända, utan bara skriver på ett sätt som facebook premierar för tillfället. Kanske är de inte ens människor utan bara AI-sidor. Jag vet inte.
Men när det står Björn Bergkvist, följt av det blålänkade ordet följ, så kan jag välja på att skrolla förbi eller att läsa vidare förbi de tre rader text som syns, lockas in i en okänd människas resonemang. Och texterna är ju skfivna på ett sätt som kräver att jag läser ganska långt innan jag vet vad Björn försöker få sagt och jag vet om jag håller med eller inte. Och eftersom det finns så mycket skumt här numera så vet jag ju inte ens om jag vågar gilla innan jag tagit reda på vem Björn är. Finns han på riktigt? Är han en vettig människa i övrigt? Kommer jag att tycka det är pinsamt att jag gillat något han skrivit, för att det visar sig att han samtidigt är för något helt vansinnigt i ett annat sammanhang? Var det kanske han som mobbade någon i parallellklassen på högstadiet?
Och om jag både läser hela hans text och klickar vidare för att ta reda på vem han äe, då kommer facebook redan ha bestämt sig: jaha, det här gillar du, det vill du ha mer av, så nu ska vi visa dig allt Björn Bergkvist postar! Även om det kanske visar sig att jag inte alls tyckte Björn skrev var bra i slutändan. Dessutom kommer facebook att ge mig mer av texer från andra som Björn: Per, Ola, Magnus, Jörgen, och så vidare.
Det centrala verkar vara att de skriver långt. Ibland är det politik. Ibland är det trädgårdstips. Nästan alltid tycks de vara män.
De verkar tycka ganska olika saker. Kanske är e en vidgning av filterbubblorna.
Men jag känner mig väldigt förvirrad. För för det allra mesta verkar de ändå ha väldigt lite att göra med de personer och sidor jag själv aktivt valt att följa. Dem ser jag fortfarande allt mindre av.
Jag undrar om Björn och kompani egentligen mest är som de där killarna på högstadiet och gymnasiet som pratade och pratade och liksom fyllde rummet, så det blev mindre plats och tid åt oss andra?
(Ja, nu skrev jag ganska långt jag med. Ja, det var meningen. Men med mig kan du se vem jag är redan i namnet: Sanne Åberg, författare.)
