”Det blir jul ändå.” Det är en återkommande fras i december, när någon suckar över hur tid, ork eller engagemang inte räcker till samtidigt som julen närmar sig med stormsteg. Ja, jag har nog också gjort mig skyldig till att säga så, förmodligen mer än en gång.
Men blir det det? Blir det jul ändå?
Alltså, det beror förstås på vad man menar. Datumet den 24 december kommer förstås att infalla oavsett vad jag hunnit eller orkat förbereda. Förmodligen kommer teves julvärd tända ljuset och lämna över till Kalle Ankas jul, och präster världen över sedan redogöra för julevangeliet i olika former. Men innebär det att ”det blir jul ändå”?
Att jag vill baka pepparkakor handlar inte om att hinna göra saker för att det ska vara så, för att någon annan dikterar det. Snarast är det de hembakta pepparkakorna som är julen.
Eller kanske inte just pepparkakorna.
Men julen består, i alla fall för mig, till stor del av lukter och smaker. Och de är ganska specifika.
Sötman i brunkålen, tillagad med smör och sirap. Fylligheten i långkålen, med grädde, salt och peppar. Fraset i tunt kavlade pepparkakor, som är så tunna att de sekunden efter smälter på tungan. Kraset när man biter igenom lagret av blockchoklad och därunder möts av mandelmassa i det hemgjorda julgodiset.
Kanske blir det jul även utan de sakerna. Men om alla dessa saker försvinner, så blir julen inte längre speciell – då blir den mest bara lediga dagar, inte just JUL.
Jag vill baka pepparkakor, laga juliga kålsorter och göra julgodis för att de är njutningen med julen.
(Härregu vad jag blivit gammal som resonerar så här!)
Vilka smaker, dofter eller kanske ljud är viktiga för dig på julen?
