Jag älskar snö, och bli glad som ett barn när det börjar snöa. Jag är också införstådd med att ibland bli insnöad – och jag har lyxen att ha ett jobb jag kan sköta på distans om det kniper. Samtidigt bor jag i en del av landet (södra Skåne) där snön oftast bara gör kortare besök – den försvinner oftast långt innan den hinner bli tråkig vardag. Därmed behåller den sin magi.
Snön tar förhållandevis stor plats i mina böcker. Kanske just för att den är tillräckligt ovanlig här för att kännas magisk?
Hur ser ni som bor långt norrut på snön i ert skrivande? Blir snön mer eller mindre viktig i berättelserna när den finns större del av året?
