Alldeles för många inlägg på en gång, för att jag postat på sociala medier men inte här på jättelänge. Sorry. (Jag kommer att ta bort det här inlägget snart igen, gissar jag.)→ Läs resten av inlägget!
Jag känner ett desperat behov av verklighetsflykt. Att försvinna bort till något annat. Att fylla tomrummet efter det som inte längre finns.
Det är förstås mörkret. Årstiden. Bristen på dagsljus.
Men det är också sju och ett halvt år utan honom. För var dag som går längre och längre tid i ensamhet. Ett liv utan någon annan som sitter i soffan om kvällarna. Utan någon självklar att göra saker med. Att dela ansvar och drömmar med. Att öppna min själ för och få gensvar av. Att dela närhet med, på alla tänkbara plan.
Magi och verklighetsflykt behövs alltid för att överleva så här års. Behovet blir större ju mer tomhet och saknad tillvaron bjuder.
Behovet av verklighetslykt var ett av skälen till jag plockade upp mitt bokskrivande när älsklingen hade dött. Bristen på själslig närhet färgade av sig på berättelserna, påverkade deras utformning, även när jag försökte hålla distansen.
Nu har det gått flera år sedan jag skrev på allvar. November 2023 är fylld med vardag av ett förhållandevis fungerande slag men med för mycket tråkiga måsten jag aldrig hinner ikapp.
Jag skulle behöva tid för verklighetsflykten. För att skriva min egen verklighetsflykt. För att fylla tomrummet efter honom. Fly tomrummet.→ Läs resten av inlägget!
Jag är nog generellt en långsam människa. I alla fall när det kommer till skapande.
Eller … kanske inte långsam? Men oftast är mina idéer liksom hyfsat stora. Mitt skapande vill bygga en helhet, där genomtänka saker sitter ihop på ett någorlunda genomtänkt sätt. Både det övergripande paraplyet och de små detaljerna. Och det gäller för det mesta jag tar mig för, åtminstone om jag inte mycket avsiktligt bestämt mig för att inte göra så av någon anledning. (Kan vara tidsbrist eller brist på ork eller en mycket tajt deadline.)
Det gäller husrenovering. Textskrivande (japp, böcker!). Och filmer.
När tanken först väcktes på att göra filmer kopplat till mina böcker (troligen av förlaget?) så gjorde jag genomtänkta saker. Valde bilder med omsorg. Försökte säga något med texterna. Hittade musik som stämde med den sinnesstämning jag önskade. Så där som jag funkar. Nytt medium, nya möjligheter – svårt, men kul!
När jag sedan hade gjort de första filmerna la jag ut dem både på instagram, facebook och tiktok.
Instagram har de trots allt funkat okej på. Inte bra, men inte urkast.
På facebook (där de automatiska rekommendationerna jämt säger att jag ska göra reels) får de ytterst få visningar och reaktioner. Och på tiktok .. ja, kolla antalet visningar på mina fästade genomarbetade filmer!
För det är inte sådana filmer man ska göra. Det ska vara extremt kort (alternativt oerhört långt med någon som pratar hela tiden medan de gör en märklig misslyckad tårta), med samma musik som alla andra använder, och helst gjort på samma tema som alla andra gör.→ Läs resten av inlägget!
⚪️Idag är det Circular Monday. Och därför vill jag passa på att lyfta biblioteken!📚
Målet med Circular Monday är att vi ska konsumera mer cirkulärt istället för linjärt. Alltså, istället för att köpa, slita och slänga så ska det vi konsumerar användas fler gånger på vägen och förhoppningsvis aldrig bli sopor. Det handlar om att om möjligt hyra eller låna istället för att köpa, om att laga saker som går sönder istället för att slänga, att sälja vidare det man själv inte längre behöver, och så vidare.
Och i detta sammanhang är ju bibliotek alldeles fantastiska!
📚Ett enda exemplar av en biblioteksbok kan läsas av många människor
📚Biblioteksboken tar bara plats hemma hos dig så länge du lånar den – vilket är en stor skillnad mot om du skulle köpa alla böckerna
📚När biblioteket tycker att boken har gjort sina biblioteksår så säljs den sannolikt billigt på gallringsutförsäljning och kan glädja någon som annars inte skulle ha råd att köpa böcker
📚Och så är det himla fint att vi som samhälle har saker tillsammans! För så är det ju med bibliotek.
Och jag som författare? Ja, en såld bok är en såld bok, även om den blir såld till ett bibliotek. För den som skrivit populära böcker om lånas ut mycket så tillkommer dessutom biblioteksersättning (men så poppis är inte mina böcker).
Du som läsare kan dessutom påverka vilka böcker biblioteket köper in. De allra flesta bibliotek har möjlighet för sina ”kunder” att lämna inköpsförslag, ofta genom att du loggar in på bibliotekets webb och fyller i ett formulär.→ Läs resten av inlägget!
Inatt drömde jag om er, kära författarkollegor på instagram.
Jag drömmer mycket för tillfället. Sådana där långa drömmar, som spänner över lång tid och binder ihop saker på helt ologiska sätt. Flr det mesta minns jag typ inget av drömmen när jag vaknar.
Den här gången var drömmen borta när jag vaknade men kom tillbaka efter en stund.
Av någon anledning hade jag för första gången fått en plats (eller fattat att det fanns platser) för indieförfattare (hybrid- och egenutgivare) i lokaler där man kunde sitta hela dagarna. Massor med enkla bord i rader i en stor lokal, där man kunde sitta hela dagen och skriva.
Efter att ha gått vilse några gånger i rad insåg jag att det fanns flera sådana lokaler bredvid varandra. I en ologisk ordning. I typ halvt källarplan i ett köpcentrum eller liknande.
Det fanns saker att äta också på vissa tider.
Jag lyckades aldrig ta reda på om det kostade något att vara där eller inte. Det oroade mig.
Och som i alla drömmar så såg mina redan utgivna böcker fel ut. Fått fel utsida, fel titel, fel layout och så där. Till och med märkliga benämningar (utan riktig titel i den märkliga katalog eller tidning som fanns över vad alla som satt där hade skrivit).
I slutet av drömmen fick jag veta att det tydligen var en massa av de andra författarna som var nyfikna på min första bok, så jag skulle ta med mig en massa böcker nästa dag. Det var kul men samtidigt jobbigt (böcker är tunga att släpa med på bussen).→ Läs resten av inlägget!
För tillfället är det mycket prat och skriverier om språkrörsvalet i miljöpartiet. Varje gång den ena kandidaten nämns tänker jag på en persom jag kände via twitter och de åsikter hon hade om den här kandidaten.
Det här är inte ett inlägg om språkrörsvalet. Det här är ett inlägg om en vän jag inte vet hur hon ser ut.
Det här är flera år sedan. Jag är inte kvar på twitter. Jag minns inte vad hennes twitternamn var (och har ingen aning om vad hon hette på riktigt). Jag tror aldrig jag sett någon bild på henne och vet absolut inte hur hon ser ut. Jag kan inte ens riktigt dra skiljelinjen mellan henne och andra jag umgicks med i samma veva och sammanhang. Jag har inga ord som är relevanta för att beskriva henne. Minnet av henne är alltför undflyende för att kunna teckna med specifika ord.
Ändå finns hon där. Och minnet av henne är mer än hennes åsikter om en nutida språkrörskandidat. Minnet av henne har någon sorts form, struktur och innehåll, även om alltsammans är för vagt för att sätta ord på. Det är nog rentav så att jag skulle förstöra minnet om jag försökte använda ord.
Men jag tyckte om henne, så mycket vet jag.→ Läs resten av inlägget!
Kulla-Gulla var, som jag minns det, den första bokserie jag verkligen fastnade i. Sannolikt läste jag om böckerna en hel massa gånger.
Att läsa Kulla-Gulla var också något att bli hånad för. Historien var på sitt sätt banal: fattig föräldralös flicka visar sig vara barnbarn till den rike patron. Ovanpå det var Gulla en snäll och duktig flicka med ett brinnande rättvisepatos och en ambition att förändra världen till det bättre för så många som möjligt. Sagomässigt. Orealistiskt. Fånigt på alla möjliga vis enligt omgivningen.
Likväl är vi många flickor (men kanske inte så många pojkar?) som vuxit upp med Kulla-Gulla som sällskap. Och som bekant ses ofta saker på ett annat sätt av nästa generation – och i nostalgins ögon.
I en ledare i GP kunde vi häromdagen läsa att ”Monster, magi och mysterier. Det är vad våra barn erbjuds.”. Det är tydligt av texten att detta inte är bra. Och, framför allt, det var bättre förr. När barnen läste Kulla-Gulla, Anne på Grönkulla, Katitzi, Lilla huset på prärien, Godnatt Mister Tom, och En liten prinsessa. (Ja, på den tiden handlade nästan alla de älskade böckerna om barn som var föräldralösa eller på annat sätt hade det eländigt.)
Jag läste också alla de där böckerna och älskade dem. Men jag läste också böcker som C S Lewis böcker om Narnia, Edith Nesbits böcker (med utgångsläge i England från hennes tid men fulla med magi och tidsresor) och Maria Gripes fantastiska böcker, fulla med övernaturliga inslag.
”… det var inte tidsresor och magiska portaler som öppnade tillvaron för mig”, skriver GP:s ledare.→ Läs resten av inlägget!
Så här berättar Ailonise i Lysande klot tvenne:
Jag hade förstås alltid vetat att jag hade en pappa någonstans. Men jag hade inte haft några höga tankar om honom. När jag var liten hade det viskats och spekulerats överallt omkring mig om vem som kunde vara min far. Folk antog att han var någon okänd förbipasserande, och det förstod man ju hurdan han var. En slusk, en dålig människa var han, det kunde vem som helst räkna ut. Och mor min var knappast utan skuld hon heller. En liten oäkting var hon, flickebarnet Ailonise. ”Horunge” var det många som klämde till med.
Med åren hade skandalhettan minskat och det hade blivit tyst om saken. Men jag hade själv trott ungefär detsamma som alla andra. Jag hade tagit för givet att min far var en människa utan samvete, som aldrig tänkt på följderna av vad han gjort. Hur hade han annars kunnat låta mig vara kvar på det där hemska värdshuset? Inte för att jag var unik, det var inte direkt ovanligt med fäder som aldrig hörde av sig. Men jag hade så gärna velat, jag önskade att jag kunnat tro att han var annorlunda. Och för bådas vår skull brukade jag önska att han var död. Det var det bästa försvar jag kunde ge honom, och i praktiken var jag ju ändå föräldralös i vilket fall.
📚📚📚
Så hur är det, var hennes pappa en slusk, en människa utan samvete? Du får veta mer om du läser böckerna om Elsinorien.→ Läs resten av inlägget!
Det här är till dig som blir stressad över alla som skriver om NaNoWriMo.
Nej, du behöver inte vara med.
Även om folk säger att det är jätteroligt, eller att det är rätt tillfälle att komma igång med skrivandet, eller något annat som låter klokt och bra.
Det är du som känner dig. Det är du som vet vilka metoder som passar dig och vilka som bara stressar dig.
För vissa passar det jättebra som motivering att ha ett tydligt mål för en avgränsad tid på det viset. För andra not so much.
För min del är det en trött tid på året, när jag behöver prioritera sömn och vila. Men även vid andra tider på året passar modellen mig dåligt. Skriver gör jag när det funkar, beroende på mående, men också beroende på vad som påverkar resten av familjen, som ju också är mitt ansvar. Att gå omkring och ha dåligt samvete för om jag inte hinner skriva blir bara en belastning.
Känner du att NaNoWriMo inte är din grej? Det är helt okej! Och du är inte ensam om att låta bli, även om det kan verka så.→ Läs resten av inlägget!
Den här dagen har jag ägnat huvudsakligen åt diskmaskiner. Det var inte vad jag hade planerat för min lediga dag, men men …
Diskmaskinen talade i måndags kväll om att den ville träffa tekniker. Så tekniker bokades till på fredag. Men igår hörde teknikern av sig och meddelade att han kunde komma redan idag på morgonen. Toppen! Visserligen gillar jag att sova länge när jag är ledig, men jag gillar också att ha en fungerande diskmaskin.
Efter att teknikern kopplat sitt moderna diskmaskinsstetoskop till diskmaskinen och tankat ut info till datorn så konstaterades att det var cirkulationspumpen som behövde bytas. Dyrt sånt. Och stetoskopet kunde också tala om att vi på de sju och ett halvt år som vi haft den här diskmaskinen så har den använts en tid motsvarande 15 år. (Den installerades den sista dagen min man var kvar hemma. Dagen efter åkte han till palliativa för att få dropp och vila upp sig lite. Han dog några dagar senare.)
Ja, det blir ny diskmaskin.
Resten av dagen har jag ägnat åt att jämföra diskmedelsmodeller på nätet. Och att googla bilder på de intressanta modellerna. För jag vill ju veta hur de verkligen ser ut inuti. Vad som går att fälla i korgarna. Hur de är strukturerade. Men i vanlig ordning så innehåller webbsidornas info mest den ointressanta infon. En bild på utsidan av en diskmaskin är rätt meningslös. Och de modeller som jag var intresserad av verkar inte finnas så att man kan åka och titta på i närheten heller.→ Läs resten av inlägget!