Kategori: Okategoriserade

Okategoriserade

The Dark is Rising. In audio.

Stora nyheter: Nu finns ”En ring av järn” som radioteater!

Som jag nämnt några eller många gånger så hör serien ”En ring av järn”/”The Dark is Rising” av Susan Cooper till mina absoluta favoritböcker. Och just första boken, En ring av järn, utspelar sig vid den här tiden på året, från midvinterafton till trettonhelgen.

För en del år sedan filmatiserades den. Men tydligen förstörde man den totalt. Man ändrade på alldeles för många grundläggande saker i boken och gjorde dessutom en väldigt dålig film i övrigt också, så att det som var unikt istället blev en dussinrulle. Det är i alla fall vad folk som sett filmen sagt; jag har valt att inte se den, eftersom alla verkar avråda från att se den. (Det är alltså inte på den vanliga nivån av ”boken är bättre än filmen” utan mycket värre.)

Men nu finns det tydligen en alldeles ny radioteater på BBC. Första avsnittet släpptes igår, på midvinterafton. Nu finns alltså två avsnitt ute. Ja, den går att lyssna på från Sverige. Och den är tydligen bra – ”Susan approves of every soundwave of this production!” kan man läsa på författarens facebooksida 😍

Så … nu blir det stickning och radioteater.

The Dark is Rising, BBC World Service.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

So the shortest day came, and the year died

Vintersolstånd. Midvinter. Den kortaste dagen. Dagen när det vänder.

I alla tider, eller i alla fall så långt tillbaka som vi kan veta något om, har människor markerat den här dagen, med ceremonier eller festligheter eller på annat sätt. Ett år har tagit slut, ett nytt börjar. En ny årscykel. De olika firanden vi har vid den här årstiden – lucia, jul och nyår – är egentligen alla olika sätt att markera denna tidpunkt.

Idag, eller snarast ikväll, är det vintersolstånd.

Och Susan Cooper, författaren som skrivit en av mina absoluta favoritserier (En ring av järn), har också skrivit en underbar dikt om den här dagen: The shortest day.

De sex första raderna kan jag nog utantill:

So the shortest day came, and the year died,
And everywhere down the centuries of the snow-white world
Came people singing, dancing,
To drive the dark away.
They lighted candles in the winter trees;
They hung their homes with evergreen,
They burned beseeching fires all night long

I mina böcker om Elsinorien, hos prästinnorna i Leike, firas midvintern med att sova länge, lyssna på sagor och omfamna mörkret, för att samla kraft för det nya året.

The poem THE SHORTEST DAY by Susan Cooper.
→ Läs resten av inlägget!
Okategoriserade

Böcker är glitter

#glitter är dagens ämne i #bokdalingsjulkalender2022 .

Ordet glitter får mig i första hand att tänka på sånt glitter man har i granen eller runt midjan och håret som tärna i luciatåget. Och det kan ju vid första anblick eller tanke tyckas vara en billig, plastig sak.

Men när jag tänker mer på saken så är det ju egentligen ett koncentrat av något som finns naturligt. Glittret i riktigt kall snö. Glittret när solljuset speglas i havet. Glittret i någons ögon.

Glittret finns där ett kort ögonblick, och sedan är det borta.

Det vi gör när vi skapar konstgjort glitter – som de glittrande girlanger vi hänger i granen – är att vi förstärker och förlänger det flyktiga glittret. Omger oss med det.

Och så tänker jag att det är lite samma sak som böcker. Böcker är också ett koncentrat, fast av känslor och upplevelser. I en bok har man sållat bort lite av mellanrummen, och ofta förstärkt eller intensifierat det som händer, så att upplevelsen för läsaren blir … MER. Som ett koncentrat. Och precis som med glittergirlangen så kan man återvända när man vill, läsa samma stycke igen och igen, om man vill.

Det låter förstås lite fuskigt. Och det är väl så glitter också uppfattas. För av någon anledning anses det fult att ha en massa känslor. Vilket ju är jättedumt! Känslor är ju i grunden väldigt viktiga. → Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Har du fått ett julkort och letar instruktioner?

Julkort: Karta över Elsinorien och grannländer. Leike är utsatt. Text: Vill du följa med mig till Leike och fira midvinter? Sova länge, göra minsta möjliga, och lyssna på sagor. Resinstruktioner på www.elsinorien.se

Har du fått ett sånt här kort, och undrar vad du ska göra nu?

Leike är en plats långt ute i skogen. Där firas midvintern genom att omfamna mörkret, äta nötter och frukt, och lyssna på sagor.

Ailonise reser dit första gången i boken Knutar och band, som är andra boken om Elsinorien. Om du också vill resa till Leike, så börjar du förslagsvis med första boken i serien, Lysande klot tvenne, för att lära känna Ailonise och hennes värld.

Du hittar mer information om böckerna här på www.elsinorien.se

Välkommen till Elsinorien, hoppas du ska trivas!

P.S. Om du inte vill läsa alla böckerna, så kan du besöka midvinterfirandet i Leike här:
Midvinter i Leike (utdrag)→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Lucia och värdet av ritualer

Svart katt sitter i fönstret bredvid en tänd adventsljusstake. Utanför fönstret tidig morgonhimmel.

Lucia. 13 december. Ett namn, en dag och ett datum förknippade med många traditioner och många åsikter, där de allra flesta åsikterna går ut på att just den som uttalar sig har den korrekta åsikten om hur Luciafirandet ska gå till. Vilket ju förstås ofta grundar sig i hur det varit där och när den personen växte upp eller när hens barn var små.

Själv är jag präglad på tidiga luciafiranden på mammas jobb på sjukhuset och på luciafirandet som de äldre flickorna i byn arrangerade med alla bygdens barn på bygdegården, men jag har dessutom alltid glatts åt varje nyfunnen gammal staffansvisa eller luciasång, eftersom repetoaren där jag började ändå begränsades till ett fåtal sånger och en staffansvisa (”ingen dager synes än, stjärnorna på himmelen de blänka”).

För andra personer är det helt andra beståndsdelar som är viktiga.

Lucia, kvinnan som har sitt namn i almanackan, kommer från kristna sammanhang, och luciatåg framförs ibland i kyrkor (men det kan jag inte minnas att de gjorde när jag var barn?). På sistone upplever jag också att en del kyrkliga företrädare vill betona Luciafirandet som något kristet och kyrkligt. Och visst, en del av de sånger som sjungs har en tydlig sådan koppling. Andra inte.

För precis som med de allra flesta traditioner så är Lucia ett sammelsurium av delar från olika ursprung. En del av det religiöst, annat inte, och en hel del av det av väldigt oklart ursprung. Detta kan man bland annat läsa om i artikeln ”Vem var Lucia?”→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Om stickningen

”Det hemstickade är skapat i den privata sfären, vilket är raka motsatsen till en industriell, marginalfokuserad produktion med enorma volymer. Det finns en intimitet och familjaritet knutet till det hemmastickade som också kopplar an till ett historiskt perspektiv.

Produkter som är skapade genom textil hantverksteknik har ofta presenterats som kvinnligt hantverk, även om stickning ur ett längre historiskt perspektiv är något som vissa menar främst utförts av män. Först i samband med industrialiseringen blev stickning en ”kvinnosyssla” som utfördes i hemmet.

Traditionellt har det textila hantverket även förknippats med äldre kvinnor. Inte sällan har bilden av den åldrande kvinnan som prydligt – och gärna osynligt – stoppar strumpor, blivit en symbol för en specifik lappa-och-laga-mentalitet under kristidens material- och varubrist.

Men dagens textila hantverk har kommit att stå för något helt annat: den unga generationens skaparlust och trendande hashtags som #knittok på digitala forum som TikTok. På Instgram fylls flöden av kreativa och konstnärliga lagningar, som ska vara allt annat än sömlösa och osynliga, med hashtags som #visiblemending, #mendingmatters, #slowstitching, #mendandmakedo och #lappaochlaga.

Valet av årets julklapp är mer än en tidsmarkör för behovet av det traditionella och trygga i en allt oroligare värd, där krig och höga energipriser sätter agendan. Den vittnar också om det växande intresse för stickandets hantverk, och om hur kreativa konsumenter värdesätter det personliga och unika plagget i kombination med ett intresse för hållbarhet, miljö och mode.”

Texten ovan är en del av en längre text om årets julklapp, skriven av Marie Ledendal (textildesigner och lektor på Campus Helsingborg) och Cecilia Fredriksson (professor på Campus Helsingborg och affilierade forskare på Centrum för handelsforskning).→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Signering

Det närmar sig två år sedan min första bok kom ut. Ändå känns det fortfarande lite skevt och konstigt att signera böcker.

En gång i tiden skrev jag massor för hand, och var synnerligen bekväm med det. Numera skrivor jag nästan bara listor för hand (att göra respektive inköp), och min handstil är mycket sämre.

Men det är inte därför signeringar och hälsningar i böcker känns besvärliga.

Det är något med det där att skriva I EN BOK. Den riskerar ju att bli förstörd!! Och så med bläck dessutom, så man inte kan sudda och göra om! Jag är blyertsperson. Stiftpenna. Inte bläck.

Dessutom är det svårare att skriva snyggt i en bok, eftersom skrivytan då sticker upp flera centimeter från underlaget.

Men vad gör man inte för konsten och för att glädja sina frantida läsare? 💕

Här kan du beställa böcker, med eller utan mina kråkfötter→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Jul för mig

När jag för väldigt många år sedan skadade nacken, vilket ledde till både ångest och smärta, så skickade vårdcentralen mig till en grupp för personer med kronisk smärta. Den huvudsakliga poängen med gruppen visade sig vara att vi skulle sänka våra krav. Detta skulle ske genom låta bli att göra saker vi lärt oss var nödvändiga men som inte var det.

Det konkreta exemplet jag minns var att putsa fönstren till första advent. Det var inte så nödvändigt som vi trodde, och vi kunde faktiskt låta bli.

Jag hade innan detta aldrig nånsin tänkt tanken att man behövde putsa fönstren till första advent. Mina fönster är kroniskt oputsade, och jag målar fönster oftare än jag putsar.

Jag tycker också det är viktigt att skilja på olika saker som folk klumpar ihop som ”måsten”. När folk säger att man ska dra ner på måstena inför jul så antyder eller antar man att de saker som stressar eller tynger är sånt man inte alls vill.

Den sortens måsten har jag för länge sedan rationaliserat bort.

Men det finns saker jag VILL, men har svårt att hinna eller orka pga omständigheter.

Jag vill baka pepparkakor. I alla fall lite.
Jag vill ha gran. Och åtminstone lite grovstädat. Det är inga höga nivåer på dessa VILL, men de finns.

”Det blir jul ändå”, säger folk. Men det beror ju vad man menar. Ja, det kommer att bli 24 december oavsett om jag bakat pepparkakor, gjort julgodis, lagat brunkål eller skaffat gran.

Men det är ju de där sakerna som ÄR jul.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Läsningen

”Föll för frestelsen. Köpte tvåan.”

Så står det i min facebookpostning för åtta år sedan, som facebook påminner mig om idag. Jag hade av en händelse köpt första boken i serien, ”Ondvinter”, på Pocketshop på Malmö C, två dagar tidigare. Och den sorts sträckläsning den boken resulterade i hade nog inte förekommit i mitt liv sedan den så kallade bokslukaråldern. Två dagar efter att jag köpt första boken gick jag tillbaka till Pocketshop och köpte fortsättningen Eldbärare. Den tjugonde december skrev jag någon sorts samlingsrecension för alla fyra böckerna i serien, med kommentaren att det nu var nästan en vecka sedan jag läste ut den sista av dem.

Detta alltså under december månad, när jag hade julbestyr att ägna mig åt (och var mamma åt två fortfarande ganska små barn).
Det var förstås inte hållbart att gå så totalt upp i läsningen, som vuxen människa med ansvar 😛 Och innan utbrändheten blev det huvudsakliga problemet så var detta ett tungt vägande skäl till att jag läste så lite: jag visste att risken fanns att om jag hittade saker jag gillade så skulle jag ha svårt att sköta övriga saker i tillvaron tillfredställande. Riktigt bra böcker är som ett gift 🙂

Det andra tunga skälet till att jag under många år – långt innan utbrändheten – läste väldigt lite (efter att ha läst mängder under barndomen och tidiga tonåren) var mitt eget skrivande.

Ja, just det.

Ett väldigt vanligt (och sannolikt klokt) råd till den som vill skriva böcker är att läsa mycket.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Kronprinsen som försvann

Har du tittat på årets julkalender på SVT, ”Kronprinsen som försvann”? Ja, jag vet, än så länge har bara ett avsnitt hunnit visas. Men jag tycker det verkar lovande. Hittills har vi serverats förutsättningarna i klassisk sagomiljö, med en god drottning, en ond kung, en kronprins, ett par fattiga barn, och några skumma figurer som vill få den goda drottningen ur vägen. Allt detta i ett diffust land långt upp i norr, med ett tjusigt slott, och kläderna i serien är också hämtade från klassiska sagosammanhang.

Julkalendern är förstås i första hand avsedd för barn. Och ändå inte. För visst är väl tanken att hela familjer ska kunna uppskatta den tillsammans? Men liksom lite i smyg. Vuxna antas gilla sånt här om det officiellt har barn som målgrupp. Men i Sverige är det på något vis nästan lite tabu att uppskatta detta som vuxen.

Ändå är vi ju många som gillar det, eller hur?

Om du officiellt är lite för gammal för barn-TV, men ändå uppskattar berättelser med prinsar och drottningar (och för den delen även kontrasten till mindre bemedlade), om slott i fjärran länder, och så vidare, då vill jag tipsa om mina böcker om Elsinorien. Man skulle enkelt kunna säga att mina böcker är inriktade på alla som normalt sett tycker sig ha vuxit förbi målgruppen för Barnkanalen.

Men äventyr blir man däremot inte för gammal för! Möjligen uppskattar man att berättelsen har fler bottnar och att det tillkommer teman som inte passar i Barnkanalen.

Du hittar mina tre böcker om Elsinorien här på på min webbplats, i nätbokhandlarna, hos ljudbokstjänsterna och på SF-bokhandeln i Stockholm.→ Läs resten av inlägget!