Bland molnen finns det hopp, men på jorden står min kropp

Sensommaren 1999. Jag är nyförälskad, och huvud, kropp och själ är överfyllda av tankar och känslor. Nyblivne pojkvännen har skickat ett kassettband med de första Lasse Winnerbäckskivorna, en på var sida av kassettbandet, eftersom min skrala ekonomi inte tillåter skivköp – jag ska snart börja på en dyr utbildning utan studiemedel.

Jag lyssnar på Lasses låtar igen och igen, och gråter. Gråter över igenkänning i låttexterna, gråter av den överväldigande känslan av att för första gången dela livet med en människa som förstår så mycket av mig och uppskattar det som andra bara tycker är konstigt. Samt gråter av saknad, för den nyblivna pojkvännen bor runt 40 mil bort.

1 oktober 2023. Jag är på väg hem från bokmässan, påfylld av positiva upplevelser, samhörighet och uppskattning. Spotify spelar ”Tretton trappor opp” med Lasse. Och tårarna tränger sig på, så där att jag får försöka hålla tillbaka dem under körningen. ”Och nu så står jag ensam här, bland brända skepp och körda lopp.” Alla gemensamma drömmar, hela den gemensamma grunden av samma blandning av kreativitet och verklighet, bubblar upp och väcks, allt det där som aldrig funnits med någon annan på det viset, på det djupet.

Imorgon är det sju år och fem månader sedan han dog. Jag har ett helt okej liv, givet alla omständigheter. Jag har rest mig igen, ur helvetet av hans död och en massa annan skit som kom därefter. Men ibland blir saknaden ändå överväldigande. Speciellt när jag nyss blivit påmind om livets finare sidor, som nu på bokmässan.→ Läs resten av inlägget!

Varför tar du inte tåget till bokmässan, Sanne?

Du som alltid tjatar om miljön!

Rimlig fråga.

Just den här veckan är en mycket olämplig vecka att ta tåget från Skåne. Två tågsträckor är helt inställda (dels Malmö-Lund, dels Helsingborg-Ängelholm). De inställda tågen ersätts i begränsad omfattning (det vill säga inte alls fullt ut) med buss. Alla som kan undvika att åka med dessa ombeds låta bli. (Och det verkar väldigt opraktiskt att färdas så med bokbagage.) Därav har jag redan sedan länge planerat att den här resan får bli med bil.

Det är för övrigt mindre än ett år kvar på leasingen av min bil. Och jag har fortfarande inte rest längre än att jag tar mig fram och tillbaka på fulladdad bil. Dags att prova på liiite mer äventyr, alltså 😉 Just nu står bilen på snabbladdning 🔌medan jag fyller på med choklad i både fast och flytande form ☕🍫🍪→ Läs resten av inlägget!

Lediga onsdagar

Onsdag är min lediga dag.
Jag jobbar deltid, är tjänstledig på 25 procent. Inte för att få utrymme för skrivande eller nåt annat kreativt, utan för att fungera som människa. Återhämtning.

Det är dels en kvarleva från utbrändheten, för att jag själv ska må okej. Men också en effekt av att vara ensamstående förälder, när ett av barnen inte passar i den mall samhället är byggt för. Mina lediga onsdagar ger mig lite mer utrymme, lite större sannolikhet att hänga ihop lite längre.

När jag fått iväg barn på onsdagsmorgonen så åker jag hem och sover igen. Det är en effekt av utmattningen: jag kan numera sova dagtid. Och jag behöver det. Ofta sover jag fram till lunch.

Resten av dagen försöker jag ta det lugnt. Kanske posta saker på sociala medier, eller hinna ikapp med viktiga saker jag inte hunnit eller orkat.

Idag är planen att packa klart inför bokmässan. Och ikväll är det en sån där kväll när jag egentligen behöver vara klonad, när jag ska vara på föräldramöte samtidigt som jag ska skjutsa till och hämta från aktiviteter.

Tyngst med att vara ensamstående sådana här dagar är dock att inte ha någon att bolla packandet med. Jag ska ha med mig extra böcker till mässan, ifall att. Och så ryggsäck och ytterkläder, som inte får vara med i montern när jag står där. Det finns inga förvaringsskåp på mässan, bara betald garderob. Och jag åker med buss från boendet till mässan. Tre kollin? Eller packa ihop allt i en väska?→ Läs resten av inlägget!

Vem ska inte läsa böckerna om Elsinorien?

Jag tycker ju själv att mina böcker passar för väldigt många, och förmodligen för en hel del personer som inte alls tror att det är böcker för dem, exempelvis på grund av genrebeteckningen fantasy.

Men det finns också personer mina böcker inte alls passar för.

Jag föreslår att du låter bli att läsa mina böcker om du:

⚪ vill ha full action precis hela tiden

⚪ tycker att böcker ska ha mycket av det som tydligen kallas ”spice” 🌶

⚪ tycker att det är jobbigt om böcker antyder någonting alls om kärlek

⚪ tycker att det värsta som finns är om en bok har drag av barn/ungdomsbok och har glömt allt om hur det är att vara ung (mina böcker är kategoriserade som ”unga vuxna”)

⚪ får kliande utslag och andnöd så fort du ser ord som ”prinsessa”, ”drottning” eller ”slott”, oavsett vad som står i resten av texten

⚪ inbillar dig att det räcker att ”göra sitt bästa” så kommer allting att ordna sig, och går livet dåligt så har man sig själv att skylla

⚪absolut inte vill läsa böcker på svenska. (Ja, jag har fattat att det nuförtiden finns många som bara vill läsa böcker på engelska.)

Har jag missat nåt?→ Läs resten av inlägget!

Varför skriver jag inte böcker om miljö?

– Men om du nu tycker att miljö och klimat är så viktigt, varför skriver du inte böcker om det, Sanne?

Ja, det kan man ju faktiskt fråga sig.

När jag en gång i tiden kulle välja bana för livet, ni vet med utbildning och yrke och sånt där, så vacklade jag mellan flera olika vägar. Skrivandet fanns med, men också miljö, samt ytterligare något område. I slutändan fick skrivandet stå tillbaka, och jag fokuserade på miljön. Det var inom det området jag utbildade mig och där jag kom att jobba. För jag tyckte det var viktigast, och jag kände att jag måste göra vad jag kunde för att vrida saker i rätt riktning.

Nu är ju livet, som de flesta vet, ganska oplanerbart.

Intresset för att skriva och formulera viktiga saker nästlade sig in i arbetslivet och kom till nytta där.
Andra tankar plitade jag ner på en blogg.
Och sen visade livet sin oplanerbarhet genom att kalla in döden och vända upp och ner på allt genom att rycka bort min man alldeles fruktansvärt för tidigt.

Det var då jag började skriva böcker igen. Och då fortsatte jag med det bokprojekt jag en gång hade påbörjat, många år tidigare.

Mitt bokprojekt hade aldrig som syfte att förändra världen. Hade jag trott att mina böcker kunde ha någon konkret effekt på utvecklingen inom miljöområdet så hade jag prioriterat annorlunda redan i sena tonåren.

Men natur och miljö finns ändå med i mina böcker. I beskrivningarna av naturen. I det hot som bubblar i den tredje boken.→ Läs resten av inlägget!

Får en författare (inte) ha åsikter?

Jag ser ibland att författare delar att de fått kommentarer om att deras böcker är för PK. Och jag funderar på hur man alls ska kunna skriva böcker som inte på något vis speglar ens värderingar eller politiska grundsyn.

Visst, det finns säkert böcker där läsare förväntar sig mer av det (däribland kanske sån skönlitteratur som inte har något ytterligare genreprefix) och andra böcker (kanske deckare och feelgood?) där läsaren förväntar sig det i mindre utsträckning. Men det betyder inte att det inte hör hemma där. En berättelse om vänskap eller kärlek handlar om vad som är viktigt i livet, inklusive värderingar. En deckare skildrar ofta samhällsproblem av något slag. Och så vidare.

Att skriva är att vilja uttrycka sig, att förmedla något. Och, som Emil Jensen en gång så klokt uttryckte det, ”Allt är politiskt”. Allt är förstås inte partipolitik, men allt är politik.

Det blir ännu tydligare i den tid vi lever i nu. När jag gick i skolan sågs alla människors lika värde som en självklarhet att lära ut i skolan; idag finns det politiker som vill tysta de lärare som pratar om sådana saker.

PK (politiskt korrekt) är ett skällsord, ett uttryck som används av personer som tycks tro att vi som ”är” PK är det för att bli omtyckta eller få någon sorts status(?), medan verkligheten är att vi faktiskt tycker så.

Det är också märkligt att det kallas just politiskt korrekt. För även om människors lika värde var självklart redan när jag var barn, i teorin, så är det samtidigt en kamp som fortsatt hela tiden när det kommer till genomförande i praktiken.→ Läs resten av inlägget!

Träffa oss på bokmässan!

Jag står på Bokmässan, i monter B07:39, fredagen den 29 sept kl 17-19.

Men jag står inte själv. Samma tid som jag står ett gäng andra författare från Idus och Visto förlag. Tillsammans spänner våra böcker över allt från böcker för små barn, via kapitelböcker för bokslukarålder, ända upp till vuxna läsare, och allt från fantasy till beskrivning av det liv man levt.

Ska du på Bokmässan i Göteborg? Boka in monter B07:39, fredag kl 17-19, och kom och prata med oss, bläddra i våra böcker, och kanske passa på att köpa nåt du gillar, med en färsk signatur av författaren!

Reklambild för förlagets monter på bokmässan. Bild på många böcker samt info om monternumret.
Läs resten av inlägget!

Fill your darlings

”Kill your darlings” är ett annat vanligt skrivråd. Det handlar om att bort delar av texten som man själv är väldigt förtjust i men som inte tillför historien tillräckligt ur läsarens perspektiv.

Ibland kan det förstås vara ett bra råd. Men innan du dödar dina älsklingar skulle jag föreslå att du undersöker om du istället kan göra motsatsen:
Fill your darlings.

För ibland bor det något fantastiskt och unikt i just det där avsnittet! Tar du bort det så förlorar berättelsen kanske just det som gör din berättelse speciell, och istället blir den bara en i mängden.

Kanske är problemet just att du hållit tillbaka och inte vågat ta ut svängarna? Inte vågat fylla dina älsklingar med allt det de skulle kunna vara?

Och ja, att fylla på sina älsklingar är nog generellt enklare om man tillåter sig att hoppa lite fram och tillbaka i sitt manus när behovet infinner sig, som jag skrev om tidigare.→ Läs resten av inlägget!

Mitt viktigaste skrivråd

“Det gör inget om första utkastet är dåligt. Det viktiga är att skriva klart det första utkastet, hur dåligt det än är. Sedan går det alltid att redigera.”

Ungefär det rådet – fast kanske snyggare formulerat – är ett av de allra vanligaste råden till den som vill skriva en bok.

Jag skruvar lite besvärat på mig varje gång jag läser det. För jag vet att för mig funkar det inte särskilt bra.

Min första bok skrev jag på ungefär det sättet. Till stor del för att kollegieblock och penna var de skrivverktyg som stod till buds på den tiden. Även om man kan sudda ut blyertstext, så är det knepigare med med redigering. Min första bok blev också i slutändan liggande i väldigt många år innan den faktiskt blev färdigbearbetad och utgiven. En viktig faktor i det var att när jag väl kom till slutet så hade förutsättningarna hunnit ändras så mycket sedan början, och det blev oöverstigligt att hantera.

Numera känner jag mig själv och mitt skrivande bättre. Jag vet att jag mår bäst av att bearbeta och fila på texten direkt, under pågående process. Börja skriva, flytta runt, ändra formuleringar, ändra igen. Eventuellt börja skrivpasset med att komplettera och bearbeta det jag skrev sist. Skriva de avsnitt jag har koll på, hoppa över andra, och anpassa det skrivna när det oskrivna klarnar.

Inte alltid, förstås. Ibland är det rätt upp och ner skrivflöde och viktigast att få ner saker i vilken form som helst. Och ibland är flowet av den karaktären att texten blir fantastiskt bra direkt.→ Läs resten av inlägget!

Week of action for social and climate justice

Vi som läser och skriver är bra på att föreställa oss hur det skulle kunna vara: att leva i ett annat land, i en annan tid, i en annan värld.
Vi läser eller skriver om hur framtiden skulle kunna se ut. Om allting skiter sig och går åt helvete. Eller om människor lyckas hitta på och genomföra lösningar som innebär att vi kan fortsätta blomstra.
Vi kan sätta oss in i hur det är att leva under knappa och hårda omständigheter eller i lyx, och vi träffar på tankeexperiment med helt nya sätt att styra länder och världar.

Kan vi ta med oss dessa förmågor och erfarenheter och använda dem till att påverka framtiden i en bättre riktning?

Idag börjar Week of Action for Social and Climate Justice. Och jag vill utmana alla på bookstagram att posta något om läsning/skrivande och klimat. Vad är dina tankar om hur vi kan använda vår förmåga att leva oss in i alternativa verkligheter? Har du läst en bok som gjorde stort intryck på dig? Har du skrivit en bok som du tycker andra borde läsa för att förstå bättre? Har du rent av startat ett eget förlag för att kunna ge ut böcker på ämnet? Tolka utmaningen på det sätt som passar dig, men ta chansen att lyfta ämnet! #BookstagramWeekOfActionLäs resten av inlägget!