För tillfället domineras mitt facebookflöde av långa texter. Det är i grunden trevligt: Jag är en textmänniska (förstås, annars vore jag väl inte författare): älskar det skrivna ordet och dess möjlighet att uttrycka långa komplicerade resonemang eller beskriva en upplevelse med många detaljer. Och om facebooks algoritmer premierar långa texter med innehåll istället för korta snuttifierade texter och istället för att mer eller mindre kräva bilder till allt, då är det förstås bara trevligt.
Men samtidigt är det väldigt förvirrande. För de där långa texterna som dyker upp kommer från vilt främmande personer. Det är fullt normala svenska namn, som Per Olsson, eller Björn Bergkvist, eller liknande. Men jag vet inte vem de är. Kanske är det jag som har dålig koll på kändisar och politiker och andra. Kanske är de inte alls kända, utan bara skriver på ett sätt som facebook premierar för tillfället. Kanske är de inte ens människor utan bara AI-sidor. Jag vet inte.
Men när det står Björn Bergkvist, följt av det blålänkade ordet följ, så kan jag välja på att skrolla förbi eller att läsa vidare förbi de tre rader text som syns, lockas in i en okänd människas resonemang. Och texterna är ju skfivna på ett sätt som kräver att jag läser ganska långt innan jag vet vad Björn försöker få sagt och jag vet om jag håller med eller inte. Och eftersom det finns så mycket skumt här numera så vet jag ju inte ens om jag vågar gilla innan jag tagit reda på vem Björn är.→ Läs resten av inlägget!
