Redan när filmen var typ ny kom rapporterna från inbitna fans av boken:
Filmen var usel. Avstegen från bokens story var oförlåtligt stora. Det var bäst att inte alls se filmen.
Eftersom det handlar om en av mina absoluta favoritböcker, En ring av järn/The Dark is Rising av Susan Cooper, så följde jag rekommendationen och höll mig ifrån filmen.
Men för ett tag sedan sprang en kompis på dvd:n på en loppis och köpte den, med mig i åtanke. Och då kunde jag inte motstå frestelsen. På nationaldagen(!), när kompisen var här och hälsade på, såg vi filmen The Dark is Rising, från 2007.
Så vad tyckte jag då?
Ja, varningarna stämde. Verkligen!
Det var så oerhört mycket som var ändrat. Åldern på huvudpersonen (som blivit 14 år istället för 11) var bara en av oändligt många små och stora detaljer. Det var så mycket som inte stämde så att jag nästan undrade varför de valt att göra en filmatisering av en bok och inte bara en helt ny fristående film.
Hade den stått ig som det? Tja, om jag försökte koppla bort kopplingen till boken så var det väl en halvkass julmatiné men för dålig budget och för kort filmlängd för att ge utrymme åt de saker de hittat på och försökt klämma in, och därmed alltför osammanhängande.
Men även om vi bortser från allt det där – stort och smått som inte stämmer, och så vidare – så var det värsta med filmen av helt annat slag.
En ring av järn, och resten av Susan Coopers bokserie, är på sitt sätt väldigt brittiska.→ Läs resten av inlägget!
