– Vad har du för planer för sommaren?
Frågan är vanlig så här års. En konversationsstartare. En vänlig, engagerad, intresserad fråga.
Mitt svar?
– Jag har inga planer.
Men visst har jag förhoppningar.
Dagar utan väckarklocka, när jag kan sova så länge jag vill – vilket numera är till en tid så sen att jag en gång i tiden tyckte det var löjligt och slöseri. Men jag har så stor trötthet, så mycket ork att återhämta.
Veckor när jag inte behöver motivera andra till skolarbete. När vi som familj kanske kan slappna av så mycket att vi hittar tillbaka till lite av dem vi är eller var.
En önskan om att hinna återställa tomten lite efter avloppsgrävningen. Och kanske, om orken finns, sortera bland viktiga papper på skrivbordet. Men det sista är en bonus.
Med lite tur kanske rentav någon utflykt. Eller ork till en cykeltur genom sommarlandskapet.
Om jag inte bara drabbas av handlingsförlamning när jag tagit mig igenom året och ser allt som inte blivit gjort.
Planer? Det är en lyx förunnad dem med tillräcklig återhämtning och avlastning i vardagen för att kunna planera framåt. En lyx för dem som har någon att planera tillsammans med och någon att genomföra planerna med. De som inte bara kämpar för att orka fram till ledigheten.
Nå, jag behöver i alla fall inte fundera över miljöpåverkan från mina sommarplaner, det är ju alltid något 
