Tankar i en sparrisrad

När min man fyllde 40 år fick han en sparrisrad av mig och barnen. 10 sparrisplantor som vi skulle gräva ner enligt konstens alla regler.

Fast vi planterade inte sparrisraden förrän kommande år, för min man fyllde år i augusti, och sparrisrötter säljs på våren. I maj 2013 kom sparrisplantorna slutligen på plats.

Första året ska man helst bara skrda någon enstaka sparris och mestadels låta sparrisen etablera sig. Sedan kan man ta lite mer för vart år. Efter tre år kan man skörda fullt ut, vilket innebär att man skördar all sparris som kommer upp fram till midsommar (sedan ska man alltid låta den vara).

Sparrisen tittar upp någon gång i april, men det är först i början av maj den vuxit sig så hög att det är dags att skörda.

Våren 2016 var det tre år sedan min mans sparrisrad planterades. Den 2 maj 2016 dog min man, 43 år och 9 månader gammal.

En välvårdad sparrisrad kan leva och ge god skörd i flera decennier. Vår sparrisrad är inte välvårdad. Det är svårt att hinna med att ta hand om en trädgård på nästan 2000 kvadratmeter som ensamstående mamma i en tillvaro där andra bekymmer alltid behöver lösas först.

Vi hade drömmar om en prunkande trädgård, med välfyllt trädgårdsland, en örtagård full med spännande växter, och en matkällare full med egen saft och sylt. Istället hann vi aldrig klippa häckarna färdigt ens en gång per säsong. Barnen och husrenoveringen tog all tiden. Sedan började barnen bli större, och vi skulle få tid, men då fick min man obotlig cancer.→ Läs resten av inlägget!

Två olika fjortonåringar

Huset vid regnbågens slut handlar om fjortonåriga Ella.

Lysande klot tvenne handlar om fjortonåriga Nanna/Ailonise.

Det är förstås många böcker som handlar om fjortonåriga flickor. Men när jag börjar läsa Huset vid regnbågens slut av Annika Rolfsdotter så fastnar jag till att börja med på lite för många saker som känns lika. Första mötet med den mörkhårige pojken på den nya platsen. Första mötet med hästarna.

Men samtidigt slås jag av skillnaderna mellan Ella och Nanna. De är två väldigt olika fjortonåringar, med väldigt olika bakgrund och erfarenheter.

Nanna har på ett sätt varit med om mer och tyngre saker, haft mer mörker omkring sig. På ett annat sätt är det Ella som är mer erfaren och världsvan, där Nanna är okunnig och naiv. Sammantaget upplever jag Ella som den yngre av dem, större delen av tiden – men inte hela tiden.

Jag vill inte säga något särskilt alls med detta. Mer än möjligen just detta: Människor är olika. Exempelvis är fjortonåringar väldigt olika. Det går inte att säga att fjortonåringar är på ett visst sätt. En del är si, en del är så. En del är väldigt mogna, andra är väldigt barnsliga. De flesta är väldigt vuxna på ett sätt och väldigt barnsliga på ett annat sätt, eller tvärtom.

Och ja, det är också bra att bli påmind om.

[Okej, jag hade mer tankar om detta i början av min läsning av Annikas bok, men eftersom jag valde att ha fokus på boken istället för jämförelsen mellan Ella och Nanna så hann jag glömma bort en hel del av det innan boken var slut.]→ Läs resten av inlägget!

Recension: Huset vid regnbågens slut

En av mina favorittyper av böcker när jag växte upp var böcker om ganska vanliga barn som råkade ut för osannolika och stundtals magiska saker i sin ganska vanliga vardag som visade sig inte vara så där helt vanlig trots allt. Edith Nesbit var en av författarna som brukade ligga bakom sådana böcker, Maria Gripe var en annan, men det fanns också andra som jag inte längre minns namnen på, kanske framför allt för att de inte var lika kända och jag därför inte kunnat hitta tillbaka till dem i efterhand.

Nu vill jag i alla fall lägga till ytterligare ett namn till denna lista: Annika Rolfsdotter.

Annika Rolfsdotters bok Huset vid regnbågens slut är en bok i samma anda som ovanstående författares böcker (men mer åt Nesbit än Gripe). Den utspelar sig ett till synes vanligt svenskt sommarlov och tar avstamp i vanliga företeelser som visar vara allt annat än vanliga.

Når boken upp till samma nivå som Nesbit och Gripe? Nej, inte riktigt. Eller, det tror jag inte. Men det är å andra sidan svårt att veta säkert, eftersom jag numera inte kan tillåta mig att sugas in i böcker på samma sätt som under uppväxten (pga den j-a utbrändheten) och måste läsa i små portioner. Annars hade jag nog slukat den här boken mycket snabbare.

Boken har rekommenderad läsålder 12-15 år. Jag tror nog jag hade läst den långt innan jag fyllde 12 år (men det var väl så jag funkade). Boken har många och korta kapitel, och det hinner ändå verkligen hända saker i varje kapitel.→ Läs resten av inlägget!

Till dig som gillar Ronja Rövardotter

Idag har den nya inspelningen av Ronja Rövardotter premiär på Netflix. En hel massa människor kommer att rasa över varje detalj som skiljer sig från filmatiseringen från 1984, inklusive de saker som faktiskt stämmer bättre med boken (som ju kom först). Säkerligen kommer en del att titta på ”den nya Ronja” bara för att kunna oja sig över det de tycker är fel.

Det här inlägget riktar sig till dig som gillar Ronja, men är öppen för att alla versionerna (bok och filmatiseringar) kan vara bra OCH som gärna vill upptäcka nya böcker.

Jag föreslår att du läser min bokserie Elsinorien.

En ung tjej i huvudrollen – lite äldre än Ronja. Skogar. Slätter. Ingen älv, men en å, och havet. Funderingar över livet. Ställningstaganden över vilka vägval man själv ska göra och hur man ska förhålla sig till föräldrarna.

Du som gillar Ronja kommer att hitta saker du känner igen dig i. Men också väldigt mycket annat, som inte alls finns med i Ronja Rövardotter, och det är väl tur det. För även om berättelsen om Ronja är fantastisk, så behöver vi ju nya berättelser, fler berättelser!

Och ja, självklart kommer jag också att se den nya Ronja 👩‍🦱🐎🦅Läs resten av inlägget!

Generaliserat ångestsyndrom

GAD. Generaliserat ångestsyndrom. Det var den diagnos jag fick strax före jul 2006, när en höst med osedvanligt hög ångestnivå (grundad i en händelse som vi kan hoppa över här) kulminerade i att jag begav mig till Psykakuten. Och där fick jag hjälp, i form av både samtalskontakt och medicinering.

Ett proffs ger säkert en mer vetenskaplig förklaring av diagnosen. Men jag skulle kortfattat beskriva det som att jag kan få ångest över nästan vad som helst.

För min del är ångesten kopplad till tankeverksamhet. Jag är en sådan där som tänker (för) mycket. Väger för och emot. Överväger alla konsekvenser. Ser allt som borde göras. Lägger ett stort ansvar på mig själv att göra rätt val och ger mig själv skulden för konsekvenserna om jag tar fel beslut – även i situationer där det inte finns möjlighet att göra överväganden eller där inget val hade varit perfekt.

Jag får alltså generellt sett ”bara” ångest över sånt jag anser att jag skulle kunna ha kontroll över. Därför har jag ingen klimatångest – trots att jag är väl medveten om hur situationen ser ut – för när det kommer till klimatet anser jag inte att hela ansvaret ligger på mig. Sitter jag däremot fel i en bil som åker över en vägbula och får problem med nacken efteråt, så är felet helt och hållet mitt, och ångesten löper amok.

Ångesten har kommit och gått under mitt liv: vissa perioder har den varit värre och nästan tagit över tillvaron, andra perioder har den varit mer hanterbar, och ibland har den og inte märks av särskilt mycket alls.→ Läs resten av inlägget!

Hallå ungdomar, vill ni läsa mina böcker?

Den här frågan riktar sig till dig som läst mina böcker och uppskattat dem.

Det sägs ofta att man som författare, utifrån säljhänseende, ska tänka ut sin ideala läsare, för att lättare kunnan rikta sig till rätt målgrupp.

Jag tycker det är jättesvårt.

På ett sätt tänker jag ju att tja, det är ju personer som är som jag 😉 Men i ärlighetens namn – på gott och ont – så är det väldigt få som är just som jag 😊 och jag tror ju att böckerna funkar även för de som inte är precis som jag.

Och åldersmässigt är böckerna klassade som ”unga vuxna”. Men i ärlighetens namn har jag ingen aning om hur man når ut till unga vuxna. Kanske riktar sig böckerna i själva verket till unga vuxna från min egen ungdom, och det kanske är något helt annat än dagens unga vuxna? Jag vet inte. Och så känns det så tråkigt att fokusera på ålder – egentligen hoppas jag ju att det är ovidkommande i sammanhanget.

Så därför frågar jag dig: Du som läst mina böcker och uppskattat dem, vem är du?

Jag undrar alltså inte över ditt namn och egentligen inte efter din ålder heller.
Men hur skulle du beskriva dig? Vad har du för intressen? Vad tycker du om att göra? Vad har du för personliga erfarenheter som påverkar ditt liv? Vad fångar dig i en bok eller en film?→ Läs resten av inlägget!

Det kallas tvivel, det där som stör

Vissa dagar är självtvivlet stort. Idag är en sådan dag.

Idag ser jag bara misslyckanden, känner bara ifrågasättanden.

Så få böcker jag sålt.

få människor som ens känner till mina böcker, och ännu färre som läst dem, förstås. Så fruktansvärt få recensioner på Adlibris, Bokus eller för den delen ljudbokstjänsterna.

Inlägg jag läser från personer som efterfrågar allt annat än det mina böcker är.

Nej, jag väntade mig aldrig att mina böcker skulle bli ”kioskvältare”. Och jag har skrivit de böcker jag ville skriva, inte de marknaden eftefrågade. Jag vet det.

Men ibland väller ändå tvivlet över mig.

Borde jag gjort annorlunda?

Anpassat mig mer?

Väntat längre med att ge ut? (Det var på en dålig tidpunkt i livet, med väldigt lite ork för extravaganser – men det var böckerna och målet att de skulle bli utgivna som gav mig drivkraft framåt.)

Varit någon annan …?

Idag är en tung dag, en dag det är svårt att känna styrkan i att vara självständig, i att vara just jag.→ Läs resten av inlägget!

Klimatpolitiska rådet sågar regeringens klimatpolitik

Bryr du dig om klimatet? (Klart du gör!) Är du intresserad av kopplingen politik och klimat? (Förmodligen.) Vill du få en genomgång av den nuvarande regeringens klimatpolitik påverkar möjligheten att nå klimatmålen?

Då ska du titta på Klimatpolitiska rådets presentation av sin nya rapport. Den sändes tidigare idag men finns inspelad och kan ses i efterhand, här:

www.klimatpolitiskaradet.se/rapport-2024/

Ett utmärkt exempel på hur man kan kritisera effektivt men snyggt med hjälp av bra ordval. Alltså väldigt intressant även för dig som är intresserad av språk, retorik och formuleringar.

Hela inspelningen är en och en halv timme, men det viktigaste sägs under första dryga halvtimmen.→ Läs resten av inlägget!