Till dig som gillar Ronja Rövardotter

Idag har den nya inspelningen av Ronja Rövardotter premiär på Netflix. En hel massa människor kommer att rasa över varje detalj som skiljer sig från filmatiseringen från 1984, inklusive de saker som faktiskt stämmer bättre med boken (som ju kom först). Säkerligen kommer en del att titta på ”den nya Ronja” bara för att kunna oja sig över det de tycker är fel.

Det här inlägget riktar sig till dig som gillar Ronja, men är öppen för att alla versionerna (bok och filmatiseringar) kan vara bra OCH som gärna vill upptäcka nya böcker.

Jag föreslår att du läser min bokserie Elsinorien.

En ung tjej i huvudrollen – lite äldre än Ronja. Skogar. Slätter. Ingen älv, men en å, och havet. Funderingar över livet. Ställningstaganden över vilka vägval man själv ska göra och hur man ska förhålla sig till föräldrarna.

Du som gillar Ronja kommer att hitta saker du känner igen dig i. Men också väldigt mycket annat, som inte alls finns med i Ronja Rövardotter, och det är väl tur det. För även om berättelsen om Ronja är fantastisk, så behöver vi ju nya berättelser, fler berättelser!

Och ja, självklart kommer jag också att se den nya Ronja 👩‍🦱🐎🦅Läs resten av inlägget!

Generaliserat ångestsyndrom

GAD. Generaliserat ångestsyndrom. Det var den diagnos jag fick strax före jul 2006, när en höst med osedvanligt hög ångestnivå (grundad i en händelse som vi kan hoppa över här) kulminerade i att jag begav mig till Psykakuten. Och där fick jag hjälp, i form av både samtalskontakt och medicinering.

Ett proffs ger säkert en mer vetenskaplig förklaring av diagnosen. Men jag skulle kortfattat beskriva det som att jag kan få ångest över nästan vad som helst.

För min del är ångesten kopplad till tankeverksamhet. Jag är en sådan där som tänker (för) mycket. Väger för och emot. Överväger alla konsekvenser. Ser allt som borde göras. Lägger ett stort ansvar på mig själv att göra rätt val och ger mig själv skulden för konsekvenserna om jag tar fel beslut – även i situationer där det inte finns möjlighet att göra överväganden eller där inget val hade varit perfekt.

Jag får alltså generellt sett ”bara” ångest över sånt jag anser att jag skulle kunna ha kontroll över. Därför har jag ingen klimatångest – trots att jag är väl medveten om hur situationen ser ut – för när det kommer till klimatet anser jag inte att hela ansvaret ligger på mig. Sitter jag däremot fel i en bil som åker över en vägbula och får problem med nacken efteråt, så är felet helt och hållet mitt, och ångesten löper amok.

Ångesten har kommit och gått under mitt liv: vissa perioder har den varit värre och nästan tagit över tillvaron, andra perioder har den varit mer hanterbar, och ibland har den og inte märks av särskilt mycket alls.→ Läs resten av inlägget!

Hallå ungdomar, vill ni läsa mina böcker?

Den här frågan riktar sig till dig som läst mina böcker och uppskattat dem.

Det sägs ofta att man som författare, utifrån säljhänseende, ska tänka ut sin ideala läsare, för att lättare kunnan rikta sig till rätt målgrupp.

Jag tycker det är jättesvårt.

På ett sätt tänker jag ju att tja, det är ju personer som är som jag 😉 Men i ärlighetens namn – på gott och ont – så är det väldigt få som är just som jag 😊 och jag tror ju att böckerna funkar även för de som inte är precis som jag.

Och åldersmässigt är böckerna klassade som ”unga vuxna”. Men i ärlighetens namn har jag ingen aning om hur man når ut till unga vuxna. Kanske riktar sig böckerna i själva verket till unga vuxna från min egen ungdom, och det kanske är något helt annat än dagens unga vuxna? Jag vet inte. Och så känns det så tråkigt att fokusera på ålder – egentligen hoppas jag ju att det är ovidkommande i sammanhanget.

Så därför frågar jag dig: Du som läst mina böcker och uppskattat dem, vem är du?

Jag undrar alltså inte över ditt namn och egentligen inte efter din ålder heller.
Men hur skulle du beskriva dig? Vad har du för intressen? Vad tycker du om att göra? Vad har du för personliga erfarenheter som påverkar ditt liv? Vad fångar dig i en bok eller en film?→ Läs resten av inlägget!

Det kallas tvivel, det där som stör

Vissa dagar är självtvivlet stort. Idag är en sådan dag.

Idag ser jag bara misslyckanden, känner bara ifrågasättanden.

Så få böcker jag sålt.

få människor som ens känner till mina böcker, och ännu färre som läst dem, förstås. Så fruktansvärt få recensioner på Adlibris, Bokus eller för den delen ljudbokstjänsterna.

Inlägg jag läser från personer som efterfrågar allt annat än det mina böcker är.

Nej, jag väntade mig aldrig att mina böcker skulle bli ”kioskvältare”. Och jag har skrivit de böcker jag ville skriva, inte de marknaden eftefrågade. Jag vet det.

Men ibland väller ändå tvivlet över mig.

Borde jag gjort annorlunda?

Anpassat mig mer?

Väntat längre med att ge ut? (Det var på en dålig tidpunkt i livet, med väldigt lite ork för extravaganser – men det var böckerna och målet att de skulle bli utgivna som gav mig drivkraft framåt.)

Varit någon annan …?

Idag är en tung dag, en dag det är svårt att känna styrkan i att vara självständig, i att vara just jag.→ Läs resten av inlägget!

Klimatpolitiska rådet sågar regeringens klimatpolitik

Bryr du dig om klimatet? (Klart du gör!) Är du intresserad av kopplingen politik och klimat? (Förmodligen.) Vill du få en genomgång av den nuvarande regeringens klimatpolitik påverkar möjligheten att nå klimatmålen?

Då ska du titta på Klimatpolitiska rådets presentation av sin nya rapport. Den sändes tidigare idag men finns inspelad och kan ses i efterhand, här:

www.klimatpolitiskaradet.se/rapport-2024/

Ett utmärkt exempel på hur man kan kritisera effektivt men snyggt med hjälp av bra ordval. Alltså väldigt intressant även för dig som är intresserad av språk, retorik och formuleringar.

Hela inspelningen är en och en halv timme, men det viktigaste sägs under första dryga halvtimmen.→ Läs resten av inlägget!

Naturen och mina böcker

En av de saker läsare brukar uppskatta med mina böcker är naturbeskrivningarna.

Själv tycker jag att naturbeskrivningar i böcker lätt kan bli tråkiga och långrandiga, och det är nog inte direkt ovanligt att jag skummar igenom dem ganska snabbt. Så det kan ju verka elakt att jag samtidigt utsätter mina läsare för just naturbeskrivningar.

Men naturen spelar verkligen en viktig roll i mina böcker. För mig är den en viktig del av fantasyn.

Kanske är det just så det hänger samman? För när man bygger en fantasyvärld så handlar det ofta, åtminstone för många av oss, att bygga ihop fragment av sådant vi tycker om, men som i vår vardag har en liten och undanskymd roll, till en helhet. Vackra kläder, fantasieggande byggnader, eller vad det nu kan vara. Och djupa skogar eller ödsliga vidder. I verkligheten behöver vi göra som på instagram: ta bilderna i rätt riktning så att inte museets informationsskylt om toaletter kommer med på bilden, eller så att inte andra skogsvandrare i grälla träningskläder eller strövområdets parkeringsplats syns. Eller de stolpar med olika färger som markerar de olika lederna. (Jag behöver färgmarkeringarna! Utan dem skulle jag gå vilse rätt kvickt, jag har ingen inneboende känsla för väderstreck.) I Sverige år 2024 är naturen på många håll undanträngd, och stora naturområden är nästan lika sällsynta som älvor och troll. Men i vår fantasi, i texterna vi skriver, behöver vi inget bildredigeringsprogram för att ta bort sådana irriterande detaljer, för det är vi själva som skapar. Och i den värld jag skapat finns vidsträckta hedar och pelarbokskogssalar utan störande joggare.→ Läs resten av inlägget!

Katten på fönsterblecket

Där utanför fönstret sitter Artemis. Hon vill att jag ska släppa in henne.

Fönstret är precis utanför där jag sitter och äter frukost. Hon sitter alltså och tittar rakt på mig. Det går inte att undgå hennes blick.

Hon vill att jag ska släppa in henne genom fönstret. Det vill inte jag. Fönstret är stort och vinden tar lätt tag i det. Det står en drös ķrukväxter av mer eller mindre levande slag på fönsterbrädan, som är i vägen för både mig och katten om hon ska in den vägen. Och om jag öppnar fönstret måste hon hoppa ner från fönsterblecket och sedan upp igen när jag öppnat.

Jag vill att hon ska gå in genom ytterdörren. På motsatta sidan om huset. Jag går dit och ropar: Öppnar dörren, kliver ut en bit på trappen, och ropar så högt jag kan, tre eller fyra gånger. ”Artemis!”

Hon kommer förstås inte. – Jag vet redan innan jag börjar ropa att det är max tio procents chans att hon kommer att komma. Jag vet inte om inte hör (men jag vet att hon hör ibland) eller om hon bara ignorerar.

Jag går tillbaka och sätter mig vid bordet, fortsätter min frukost. Hon fortsätter att stirra på mig. ”Det är synd om mig, matte. Du är elak, matte.”

En stund senare förbarmar sig ena ungdomen och går ut för att hämta in henne. Det är det hon allra helst vill, att någon ska gå ut och hämta henne. Gärna bära henne.

Fast så blir hon rädd för något och springer och gömmer sig under bilen.→ Läs resten av inlägget!

Om NPF-dagen – en dag försent

Igår var det NPF-dagen. Jag hade tänkt skriva något, men när jag väl hade tid var jag för trött.

Jag är förälder till ett barn (en ungdom) med NPF. Jag skriver dock sällan om det i sociala medier. Framför allt för att det inte är min sak att skriva om. Han skulle inte uppskatta att jag berättade på sociala medier. Så i den mån jag tar upp det här så är det utifrån min roll som förälder. (Och ibland utifrån det faktum att jag själv också har dragen, om än ingen diagnos.)

Att vara förälder till ett barn med NPF har dock påverkat mitt liv och min tillvaro väldigt mycket. Redan under det år min man var sjuk i cancer började skolan svaja för mitt NPF-barn, men då var vi i alla fall två föräldrar. Omkring ett halvår efter att jag blev änka kraschade skoltillvaron totalt för mitt barn. Skolans oförståelse och ointresse för att barn funkar olika, att alla inte kan tryckas in i mallen och att det faktiskt är skadligt för ett barn att tvingas iväg till något det mår så fruktansvärt dåligt av, ledde till djupgående effekter hos både mig och mitt barn. Att som ensam förälder sitta på möten med mängder av representanter från skolan, som alla hävdar att de vill barnets bästa och samtidigt hävdar att man inte ”samarbetar” när man vägrar svika sitt barn, det bryter ner en bit för bit. Eller för den delen när skolan skickar orosanmälan till socialen, riktad mot mig som förälder, för att barnet mår dåligt i skolan, på grund av skolan.→ Läs resten av inlägget!

Hallå! Anropar svenska fantasyförfattare!

Det här inlägget riktar sig till dig som är författare och skriver fantasy på svenska.

Hej kollega!

Vi är många som kämpar med samma saker:
Synlighet. Att nå ut. Att märkas i bruset. Att potentiella läsare över huvud taget ska veta om att vi och våra böcker finns.

Det finns förstås ingen quick fix. Men tidigare idag slog det mig att jag i alla fall kunde dra ett *litet* strå till stacken:

Om någon hittar till min webbplats (www.elsinorien.se) så kan jag också tipsa dem om fler fantasyförfattare som skriver på svenska.

Så jag fixade en sida och började med att lägga dit @annahnozlin och @frida.hallberg.forfattare (som just idag båda gått ut med nyheter om kommande böcker).

Men tanken är ju att fylla på listan med många fler!

Vill du vara med? Skicka info till mig: typ en mening om vad du skriver om och en länk till webbplats eller annat.

Och ja, jag har redan insett att jag tagit mig vatten över huvudet och att det kommer att bli en lång lista 😄😄 Men jag tänker att nån nytta kan det kanske göra? (Och när listan blivit ohanterligt lång så kommer jag att be er om hjälp med att strukturera den mer hanterbart.)

Här finns listan:
Svensk fantasy

P.S. Självklart får du gärna länka till listan eller sprida den på andra sätt!→ Läs resten av inlägget!