Om NPF-dagen – en dag försent

Igår var det NPF-dagen. Jag hade tänkt skriva något, men när jag väl hade tid var jag för trött.

Jag är förälder till ett barn (en ungdom) med NPF. Jag skriver dock sällan om det i sociala medier. Framför allt för att det inte är min sak att skriva om. Han skulle inte uppskatta att jag berättade på sociala medier. Så i den mån jag tar upp det här så är det utifrån min roll som förälder. (Och ibland utifrån det faktum att jag själv också har dragen, om än ingen diagnos.)

Att vara förälder till ett barn med NPF har dock påverkat mitt liv och min tillvaro väldigt mycket. Redan under det år min man var sjuk i cancer började skolan svaja för mitt NPF-barn, men då var vi i alla fall två föräldrar. Omkring ett halvår efter att jag blev änka kraschade skoltillvaron totalt för mitt barn. Skolans oförståelse och ointresse för att barn funkar olika, att alla inte kan tryckas in i mallen och att det faktiskt är skadligt för ett barn att tvingas iväg till något det mår så fruktansvärt dåligt av, ledde till djupgående effekter hos både mig och mitt barn. Att som ensam förälder sitta på möten med mängder av representanter från skolan, som alla hävdar att de vill barnets bästa och samtidigt hävdar att man inte ”samarbetar” när man vägrar svika sitt barn, det bryter ner en bit för bit. Eller för den delen när skolan skickar orosanmälan till socialen, riktad mot mig som förälder, för att barnet mår dåligt i skolan, på grund av skolan.→ Läs resten av inlägget!

Hallå! Anropar svenska fantasyförfattare!

Det här inlägget riktar sig till dig som är författare och skriver fantasy på svenska.

Hej kollega!

Vi är många som kämpar med samma saker:
Synlighet. Att nå ut. Att märkas i bruset. Att potentiella läsare över huvud taget ska veta om att vi och våra böcker finns.

Det finns förstås ingen quick fix. Men tidigare idag slog det mig att jag i alla fall kunde dra ett *litet* strå till stacken:

Om någon hittar till min webbplats (www.elsinorien.se) så kan jag också tipsa dem om fler fantasyförfattare som skriver på svenska.

Så jag fixade en sida och började med att lägga dit @annahnozlin och @frida.hallberg.forfattare (som just idag båda gått ut med nyheter om kommande böcker).

Men tanken är ju att fylla på listan med många fler!

Vill du vara med? Skicka info till mig: typ en mening om vad du skriver om och en länk till webbplats eller annat.

Och ja, jag har redan insett att jag tagit mig vatten över huvudet och att det kommer att bli en lång lista 😄😄 Men jag tänker att nån nytta kan det kanske göra? (Och när listan blivit ohanterligt lång så kommer jag att be er om hjälp med att strukturera den mer hanterbart.)

Här finns listan:
Svensk fantasy

P.S. Självklart får du gärna länka till listan eller sprida den på andra sätt!→ Läs resten av inlägget!

Vilken är din kvinnliga favoritkaraktär inom fantasy?

När jag växte upp var mina böcker fulla av flickor och kvinnor i huvudrollerna. Anne på Grönkulla, Kulla-Gulla, Katitzi, Berta, och många många fler. De representerade många olika personligheter, omständigheter, livsöden och förutsättningar. Precis det vi behöver i läsningen.

Men i fantasyn fanns det ytterst få tjejer. Fanns de, så var det ofta i periferin, eller så var de enda tjejen i sammanhang där alla andra var män. Ont om dem var det i alla fall. Vilket egentligen är ganska konstigt: just i fantasyn kan vi ju bestämma premisserna själva.

Så jag fick väl skriva själv, då. Det blev i slutänden i fantasyserie, där huvudpersonen är en tjej som är fjorton när första boken. Och när mina böcker väl kom ut – det tog några decennier – så hade det hunnit bli många fler tjejer i fantasy.

🧙‍♀️Vilken är din kvinnliga favoritkaraktär inom fantasy?🧝‍♀️

Idag, på 8 mars, vill jag uppmana och utmana alla som uppskattar fantasy att lyfta fram sin kvinnliga favoritkaraktär. Och passa på att berätta om henne! Är hon gammal eller ung? Vilka förutsättningar har hennes tillvaro? Vad tycker du om med henne? Varför är hon viktig?

(Författare: Självklart är det okej att lyfta någon av dina egna karaktärer!)

Använd gärna taggen #kvinnorifantasy

Du kan läsa vilka tips andra kome med i kommentarerna till inlägget på Facebook respektive instagram.→ Läs resten av inlägget!

Vad är egentligen ”rätt” uttal?

Fössta tossdan i mass. Överallt serveras det massipantåta. Upprinnelsen till firandet är smålänningars ”särpräglade” (inte mitt ordval) uttal av bokstaven R, speciellt i vissa kombinationer av bokstäver. Som RS.

Så vad är då ett ”normalt”/icke särpräglat uttal?

Jag som skåning tycker att det självklara uttalet av RS är just så: R plus S. Inget konstigt alls.

Men det var inte förrän jag för något år sedan såg någon nämna RS i en uppradning av olika stavningar av sje-ljudet som jag insåg att folk i vissa delar av landet ser sitt uttal av ord som fors (”fosj”) som det normala och utgår från att det är rätt/normalt uttal och inte något dialektalt.

Det enda rimliga svaret är förstås att alla uttalen är lika rätt och normala. Alla dialekter har samma berättigande, och någon egentlig rikssvenska finns inte, åtminstone inte när det gäller talat språk.

Som smålänning på mödernet hade jag hellre firat Småland med en bit ostkaka med hjortronsylt. Men även jag har lyckats lägga beslag på en bit marsipantårta idag – inte säger jag nej när det serveras 🎂→ Läs resten av inlägget!

Jag är med i en podd!

Första kapitlet-podden är en väldigt ny podd. Konceptet är enkelt: En författare från presentera sig och sin bok lite kortfattat, och sedan läser antingen författaren eller programledaren hela första kapitlet i boken.

Varje tisdag släpps ett nytt avsnitt, Ibland tillkommer bonusavsnitt, exempelvis vid bokreleaser.

Jag är med i avsnittet den 5 mars.

Avsnittet jag är med i (på spotify)

Första kapitlet-podden

Läs resten av inlägget!

Tips: sommarkurs om klimatfiktion

Vet du inte vad du ska göra i sommar? Gillar du att läsa och skriva? Funderar du mycket kring klimatförändringar? Malmö universitet har en sommarkurs för dig!

”Litteratur och landskap – att läsa och skriva om klimatförändringar” är en fristående sommarkurs på halvfart. Anmälan senast 15 mars.

Läs mer på https://mau.se/sok-utbildning/kurser/kk133a/

”Klimat- och miljörelaterad skönlitteratur kan vara så mycket. Vi tänker kanske främst på moderna postapokalyptiska framtidsdystopier med utplånade städer och döda landskap. Men man kan också ta ett historiskt grepp och läsa skönlitteratur som varit med om att skildra den konkreta påverkan människan haft på klimat, miljö och landskapets förändringar. Under denna sommarkurs på halvfart läser vi några klassiska romaner, anlägger ekokritiska perspektiv på litteratur och landskap, och experimenterar med skrivande som metod för reflektion kring klimatfrågor.”→ Läs resten av inlägget!

En pappa till: Kungen av Illidien

Det finns fler pappor än Meltas* i mina böcker. En av dem är pappa till Dainas, och han dyker för första gången upp i andra boken Knutar och band (åtminstone är det först då han syns som enskild person, inte bara som en i mängden).

Vi får aldrig veta vad han heter. Han är kung av Illidien, och jag tror nog inte att han skulle tycka att någon borde använda förnamn om honom, mer än möjligen hans fru.

Illidien är ett av många länder som kejsar Aygwidon på olika sätt gett sig på. Hur det hanterades berättar Dainas i bilden nedan. (Nedkortad version av en längre dialog med Ailsa.) Man kan uppfatta det som att hans barn är i fokus.

Andra bilden visar den sida av honom som Ailsa får träffa på, och som den vid det här laget vuxne Dainas har att hantera: den pinsamma pappan. Han som ställer pinsamma och lite för långtgående frågor till en långväga gäst. Han som kommer med märkliga antydningar som samtidigt är så väl uttryckta att man inte riktigt kan ifrågasätta dem, för att det inte går att veta säkert om det är klumpighet, omedvetenhet, eller mycket avsiktliga pikar. Och han har definitivt ingen tilltro till tonårstjejers förmåga att åstadkomma viktiga saker.

”Det är väl ganska uppenbart var jag fått mina fördomar ifrån … och dessutom uttrycker han sig gubbigt så det förslår”, kommenterar Dainas senare.

Dainas skiljer sig på många sätt från sin pappa, men påverkan från pappans världsbild ligger ofta och spökar och tar tid att frigöra sig från.→ Läs resten av inlägget!

Alla dessa plattformar – och deras energiåtgång

Apropå det här med att synas och därmed finnas, så funderar jag mycket över det här med mängden olika plattformar i dagens läge.

Att posta på flera olika ställen är inte så väldigt ansträngande egentligen (åtminstone om man inte gör avancerade anpassningar utifrån vad de olika plattformarna vill ha). Men däremot innebär ju varje ställe man postar på att det går åt mer serverutrymme någonstans, och serverutrymme innebär elektronik och el. Resurser. Sånt där som är begränsat.

Och speciellt i dessa tider när allt ska vara film/rörlig bild.

Varje plattform vill helst att du ska posta hos dem, och länkar du in saker från andra ställen är de mindre benägna att visa det (i den mån det alls går).

Jag har funderat på om jag borde lägga upp ett youtubekonto och posta ett urval av mina mest relevanta filmer där, men jag skäms liksom samtidigt över att lägga upp samma saker på ett ställe till. Ånnu större ekologiskt fotavtryck.

(Och jo, det finns plattformar som bygger på principen att man inte ska behöva posta på mer än ett ställe. Men de är nischade, så det är inte där man når ut. Förstås.)→ Läs resten av inlägget!

Skaffa ett nyhetsbrev, sa de

Jag hatar nyhetsbrev. Ni vet den där skiten som fyller mejlboxen och som gör att man missar de viktiga mejlen? Som gör att man lägger mer fokus på att rensa bort meningslösheter än på att faktiskt svara på riktiga mejl?

De flesta ”nyhetsbrev” är förtäckt reklam. Ibland har man klämt in någon viktig info bland all reklamen, som gör att det inte går att slänga rakt av. Andra gånger är det bara reklam rakt av. Då är det i alla fall lättare att slänga.

De nyhetsbrev som verkligen är just nyhetsbrev är ofta alldeles för långa. För många nyheter. För långa nyheter. Och alldeles för ofta inleds de med en svamlig krönika om något totalt ointressant som får mig att tappa intresset direkt.

Jag har själv gjort riktiga, genomarbetade nyhetsbrev i jobbet, på den tiden nyhetsbreven fortfarande var ganska få. Det ligger en hel del jobb bakom. Och som mottagare är risken samtidigt stor att det går rakt i soporna, för att man vill hålla mejlkorgen så tom som möjligt.

Ändå sägs det återkommande, i goda råd till författare och andra som vill ”nå ut” och sälja, att det är viktigt att ha ett nyhetsbrev.

Hallå? Jag vill inte vara irritationsmomentet i din vardag! Och jag vill inte lägga en massa tid på något ingen vill läsa. Dessutom har jag faktiskt inget att berätta i ett nyhetsbrev. Jag vill inte krysta fram nyheter.

Men okej, det jag gör är att jag lite för ofta kräks ur mig reflektioner om stort och smått i sociala medier (och du ser förmodligen bara en del av dem om du följer mig där).→ Läs resten av inlägget!