aug 22 2025
I vanliga fall fokuserar jag på alla de livsformer som hotas. Fjärilar, trollsländor, grodor, igelkottar, svampar, blommor, och så vidare, som alla hotas när vi människor förstör livsbetingelsena på Jorden.
Men min skylt idag säger
DEN ENDA PLANETEN MED SAGOR.
Jag vet förstås inte med säkerhet att det är sant. Det kan finnas andra planeter med liv, och kanske har någon av dem det av kallar intelligent liv, och kanske finns det där någon av berättelser eller koncept som liknar våra sagor. Men det är ett stort kanske.
Ibland används budskapen ”Den enda planeten med kaffe” eller ”Den enda planeten med choklad”. Jag älskar både kaffe (dricker varje dag) och choklad (unnar mig riktigt mörk de gånger jag äter). Både kaffeodling och kakaoodling hotas när temperaturerna stiger. Men jag kan klara mig utan både kaffe och choklad. Mänskligheten klarar sig utan båda.
Sagor däremot …
Sagor samlar något allmänmänskligt. De rymmer våra räddslor och våra drömmar. De återberättar sådant vi varit med om för mycket länge sedan. De rymmer varningar till nästa generation. De för vidare mänsklighetens kärna, idén om vad det är att vara människa, sedan långt innan vi började dela upp i vetenskap, religion och underhållning, för sagorna rymmer i grunden alltsammans.
DEN ENDA PLANETEN MED SAGOR.
Så som mänskligheten lever nu, riskerar vi att inom mycket kort tid, sett till mänsklighetens existens, utplåna civilisationen, och dra oändligt många andra organismer med oss i vårt fall.
Vi, människorna. Kanske den enda art som berättar sagor. Sagor som innehåller så många samlade insikter, om girighet, om högmod, om hur vi inte bör leva om vi inte vill gå under.→ Läs resten av inlägget!
aug 21 2025
”En bok som tagit tag i mig och riktigt ruskat om. Det var mycket egna känslor som kom upp till ytan när jag läste denna andra del om Elsinorien. Man kan inte läsa utan att påverkas av innehållet, det blir känslosamt. Sinnesstämningen i boken ger utrymme många starka intryck
Språket är målande och djupt detaljerat från händelser som är både negativa och positiva. Den går på djupet, det är vackert, det är sorgligt och så mycket känslor.”
Så skriver @npboktips i sin recension av Knutar och band. Hela recensionen finns nedan.
Bokrecension
Bok: Knutar och band
Författare: Sanne Åberg
Bokförlag: Visto förlag
Genre: Fantasy
Recension:
Kan man gå vidare i livet även om man lyckats med det omöjliga? Hur bär man sig isåfall åt? Fiender har besegrats och äntligen är man hemma igen. Ailonises och de andra kom hem tidigt på det nya året. Allt de upplevt, stora påfrestningar och svårigheter som visar sig i skador både på kropp och själ. Ailonises brottas med sina egna spöken och i själen där tomhet finns. Det är många frågor som cirkulerar i hennes huvud, hon söker svar.
Det finns dolda känslor som kräver hennes uppmärksamhet. Som prinsessa måste hon trots allt kunna följa dem oavsett vad det kan få för konsekvenser.
Det är så många frågor som kräver svar och vart är det som kommer hända?
En bok som tagit tag i mig och riktigt ruskat om. Det var mycket egna känslor som kom upp till ytan när jag läste denna andra del om Elsinorien.→ Läs resten av inlägget!
aug 20 2025
Jag bor i ett hus som officiellt fyller 100 år i år. Fast hela huset byggdes inte det året. Vi brukar säga att de byggde till allt eftersom tiden och pengarna fanns. Den ursprungliga huslängan byggdes på med en vinkel, och sen en vinkel på den. Och en liten utbyggnad till. Utöver det fyra olika små uthus och liknande.
Man kan hitta spår av de olika faserna i tillbyggnad. Man kan också hitta spår av perioder innan huset byggdes. Dörren till källaren är förmodligen återanvänd från ett äldre hus. I ett rum bestod golvbjälkarna av delar av en gammal vävstol.
När man renoverar ett gammalt hus så träffar man på åsikter om hur ett äldre hus ska renoveras. Att allt ska följa en viss tidsepok, då huset byggdes. Inga modernare lösningar eller stilar.
Jag tycker historia är jättespännande! Detaljer från olika epoker, både i stil och i vad som var möjligt, vilka tekniker som fanns, etc.
Men det här är inget museum. Det var det inte heller för dem som byggde det. De återanvände gamla saker när de byggde. De förändrade efterhand. Gamla kaminer togs bort. Huset fick vattenburen värme. Under en period verkar de ha satt upp nya tapeter varje år. Eternittaket de bytte till har jag ersatt med plåt. Numera målas här med linoljefärg istället för plastfärg.
När jag sätter min prägel på huset följer jag ingen historia. Jag väljer det jag gillar. En del är från husets epok, en del från andra epoker, en del från nutid. En del bara sånt jag gillar.→ Läs resten av inlägget!
aug 19 2025
Min bokserie Elsinorien utspelar sig till största delen på Seiscro. Seiscro är Jordens tvillingplanet, på andra sidan Vintergatan. I grunden gäller huvudsakligen samma förustättningar där som här. Och man kan ta sig mellan de båda planeterna via något som kallas genvägar.
Ibland när jag ser hur utvecklingen ser ut här på Jorden så går mina tankar till epilogen i min bok Viddernas väv. Jag önskar det fanns en tvillingplanet som kunde ”överleva”. Jag önskar det fanns genvägar som kunde stängas.
Istället sitter vi här på vår planet och förstör förutsättningarna för så gott som alla nu levande organismer. Trots att vi inte vet om det finns liv på någon annan planet därute. I alla fall inget liv av just vårt slag.
⚠️ Spoilervarning: Citat från Viddernas väv ⚠️
”Nå, på Jorden är läget värre. Och det är inget mot vad det kom mer att bli framöver. Tyvärr är jag rädd att vi måste betrakta Jorden som förlorad.” Hon tvekade ett ögonblick. Hade det varit en vanlig människa skulle jag ha trott att det var frågan om att lyckas skaka av sig sinnesrörelse. Rösten var stabilare när hon fortsatte.
”Och människorna på Jorden kommer inte att nöja sig med Jorden. När problemen där blir för stora, problem de själva orsakat, så kommer de att bege sig vidare till alla andra platser de kan och orsaka samma utveckling där.”
/—/
”Men tyvärr”, sa hon med sorg i rösten, som sorgen hos någon som sedan länge accepterat att den man älskar ska dö. ”Det har visat sig nödvändigt att stänga alla genvägar och passager mellan planeterna.→ Läs resten av inlägget!
aug 17 2025
[Jag ska börja med att säga att det här inlägget alltså inte handlar om dem som inte alls har råd till något mer än överlevnad eller där det finns andra praktiska hinder utifrån funktionsnedsättning, sjukdom, etc.]
Det finns många val vi kan göra som påverkar miljön. Köpa ekologisk mat. Köpa miljömärkta produkter. Välja det alternativ som framställts på ett mer etiskt sätt, som tillverkats på sätt som gör att det sannolikt håller längre, eller som orsakar mindre utsläpp.
Ofta (men inte alltid) kostar de miljömässigt bättre alternativen mer.
Och jag förstår att det kan bli en kostnadsfråga. Att man inte har råd att köpa ekologisk mat etc om pengarna ska räcka till mat hela månaden. Då behöver man välja det som är billigast eller i alla fall tillräckligt billigt.
Det jag inte förstår är när man tycker att man inte har råd med miljömärkta livsnödvändigheter, men samtidigt anser sig ha råd med utlandssemestrar med flyg och liknande.
Mat, kläder och hygien är nödvändigheter.
Flygsemester till utlandet är det inte.
Innan du prioriterar icke nödvändiga saker som är miljöskadliga tycker jag det är rimligt att prioritera att minimera påverkan från dina nödvändigheter.
Så länge du inte har råd med miljöanpassade val i din vardag har du inte heller råd med flygsemester.
Tycker jag.→ Läs resten av inlägget!
aug 16 2025
I vår samtid är idealet att ens hem ska vara fräscht. Inga onödiga saker, helst så lite prylar som möjligt. Tomma ytor, alltså både tomma golv, tomma bord och skrivbord, och ganska tomma bokhyllor.
Att spara på saker som inte har någon användning för stunden ses som dumt. Att spara saker till eventuell senare användning ses som lathet eller oorganiserat; gränsen för att det ska riskera att betraktas som på gränsen till sjukligt är lågt satt.
Lösningen på allt är att rensa ut och göra sig av med. Möjligen sälja eller skänka bort, men om det är saker ingen vill ha är lösningen att köra det till tippen. (Det må heta heta återvinningscentral, men väldigt mycket av det som dumpas kan i bästa fall ”energiåtervinnas” – alltså eldas upp.)
Har du kläder du inte använder? Rensa ut!
Har du kläder som gått sönder en aning? Släng!
Har du ett uppslagsverk? Lämna iväg, all info finns på internet!
Har du saker som blivit slitna? Släng och köp nytt!
För enda sättet att åstadkomma ett luftigt hem med tomma ytor är att göra sig av med allt som inte behövs just för stunden. Och eftersom ingen annan heller vill ha det så är ju slänga den logiska lösningen. Ingen vill bli anklagad för att vara en hoarder. Och ska man laga saker måste de ju ligga och se tråkiga ut tills man har tid.
Trodde du att vi kommit förbi slit- och slängeran? Jag tror den är värre än nånsin.
(Konsekvensen?
Ja du.→ Läs resten av inlägget!
aug 16 2025
En gång i tiden var tidningar papper och radio ljud. Sen flyttade alla nyheter in på internet. Och sen blev nyheter något man i första hand upptäckte via länkar på sociala medier.
För att locka folk att faktiskt gå in och läsa nyheten (eller ibland ”nyheten”) uppkom clickbait: rubriker som man inte skulle kunna låta bli att klicka på.
Men sen hände två saker till. Dels kom betalväggar på många tidningarnas webbplatser (ja, det är absllut rimligt!), så den som klickade kunde ofta inte läsa texten. Dels blev folk allmänt latare på nätet och slutade till stor del att klicka ändå.
Ändå har många fortsatt posta clickbaitrubriker på sociala medier. Och nu börjar det bli riktigt farligt.
För folk drar slutsatser från clickbaitrubriker utan att nånsin läsa mer. De läser alltså rubriker som är konstruerade för att vara skruvade, slira på sanning, fokus, och så vidare, men där läsaren förväntas få rätsida på sanningen när de läst eller lyssnat på nyheten, men det som händer är istället att folk tror på klickbetet. Och baserat på det blir de sura på människor som inte gjort något dumt, och tar med sig osanningar som sanningar vidare ut i tillvaron.
Och det är alltså de som ska vara våra seriösa nyhetskällor som orsakar detta! Dagstidningar, men också väldigt ofta Sveriges radios regionala P4-kanaler.
Jag tycker det är dags att släppa clickbaiten. Satsa på informativa oneliners. Eller åtminstone rubriker som inte lurar den som ändå aldrig kommer läsa mer.
(Och ja, jag fattar att upprörda kommentarer ger många visningar.→ Läs resten av inlägget!
aug 15 2025
Jag ”upptäckte” miljöproblemen när jag gick i sjunde klass, 1988, när läraren i biologi gick igenom de olika miljöhoten med oss. Växthuseffekt, övergödning, försurning, nedbrytning av ozonskikt, och en massa annat. Från den stunden var det en självklarhet att det här är saker som vi behöver ta itu med, och självklart är det allas ansvar att göra sitt bästa. Alltså göra kloka val, avstå från sånt som är dåligt för miljön, och så vidare.
När man är tonårig tjej som för fram viktig fakta (vilken ger konsekvensen att man bör agera) så är det många vuxna, i synnerhet vuxna män, som avfärdar ens engagemang genom att skratta. Och så lägger de till att du ändrar dig när du blir äldre, då kommer du att prioritera annorlunda.
Nånstans inbillade jag mig ändå att kunskap med tiden skulle sippra ut till allt fler och att insikt skulle drabba. Jag hade någon sorts grundtillit till den stora massans förnuft. Åtminstone i så här grundläggande saker, som är helt avgörande för vår egen överlevnad och välmående, för att inte tala om den grundläggande moral, som åtminstone då fortfarande var något självklart i Sverige. Man behöver inte ha djupare kunskap och förståelse än den högstadienivå som de allra flesta förväntas ta sig igenom, för att fatta miljöproblemen och på ett ungefär vad som behöver göras.
Nu är jag 50 år. Jag har utbildat mig inom miljöområdet och arbetat med miljöfrågor i olika former i snart 25 år. Och jag känner mestadels hopplöshet. Ja, vissa framsteg har självklart gjorts.→ Läs resten av inlägget!
aug 08 2025
Idag är det min bröllopsdag. För 16 år sedan gifte vi oss.
Det var inte vår plan att gifta oss, men eftersom vi aldrig kom till skott att skriva samboavtal och sånt där, så konstaterade vi att det var enklare att gifta sig. Borgerlig vigsel, när vi ändå hade vänner = vittnen på besök; alla andra fick veta när vi redan gift oss.
I efterhand är jag tacksam, för när ena parten dör underlättar det att vara gifta.
Giftermål i sig säger inget om kärlek. Giftermål är ett avtal; kärlek är en känsla.
Ja, både avtal och känslor hör ihop med någon sorts ansvar, men av åtminstone delvis olika slag.
I min bok Knutar och band utforskar jag kollisionen som kan uppstå när känslor och avtal säger olika saker. När man försöker ta ansvar utifrån avtalen och ignorera känslorna.
Det var inte alla testläsare som uppskattade hur jag i slutändan löste det i boken. Och jag tänker att det i sig är intressant att fundera över: hur vi ser på hur saker ska vara och brukar vara och hur man får göra.
För visst är avtal viktiga. Men det väl känslor också?→ Läs resten av inlägget!
aug 08 2025
🏰 Tjocka murar av gråsten. Stora festsalar. Levande ljus för att se i mörka korridorer om natten, och sagoberättande framför eldstaden. Öppen slätt och brusande hav utanför det gamla slottet.
📖📱🎧 Låter det lockande? Då tycker jag du ska läsa (eller lyssna på) min bokserie Elsinorien! Första boken heter Lysande klot tvenne, och det är från den citaten i filmen är hämtade.
📽 Filmklippen är från Glimmingehus på Österlen i Skåne. Och om du är ifrån Skåne, eller varit här, så kommer du att känna igen dig i naturen i böckerna. Om inte, så kan du som en bonus se böckerna som en möjlighet att besöka Skåne 💛❤️→ Läs resten av inlägget!
© 2025 Elsinorien.
Gjord med av Graphene-teman.
