Författare: Sanne

Okategoriserade

Natur, miljö och medmänsklighet

Vi skriver berättelser om djupa skogar, där magin fortfarande bor och där fåglar kvittrar och smådjur lever i frid.
Vi låter fantasin ta oss på vindlande äventyr, längs smala stigar mellan urgamla träd, över stora vida slätter och höga berg, över gnistrande hav och längs forsande älvar.
Vi beskriver drömvärldar där människor får älska vem de vill och visar hur tillvaron kan vara utan vår världs kulturella begränsningar.

Men vi berättar också om fantasivärldar där ondska härskar och där djup orättvisa råder.
Vi visar hur framtiden kan te sig om miljöförstörelse får fortgå eller om de som ser vissa människor som mer värda får styra. Hur livet kan bli efter den stora människoorsakade katastrofen.

Vi visar på människors bästa och sämsta egenskaper och vad de kan leda till.
Vi visar på det vackra i det som finns här hos oss men som hotas på olika sätt.
Natur, miljö och medmänsklighet.

Vi skriver fantastik. Påhittade berättelser som skruvar på de givna förutsättningana. Verklighetsflykt, men samtidigt ett sätt att tydligare visa upp den verkliga världen.

🧙‍♀️

Snart är det val. Jag kommer inte vara partipolitisk på det här kontot. Men jag kan ändå påminna om fundamenten i mina berättelser.

Minns Elsinoriens djupa skogar, öppna slätter och glittrande hav.→ Ta mig till sidan!

Okategoriserade

Vadå psykisk ohälsa?

Jag skriver ibland att mina böcker bland annat handlar om psykisk ohälsa. Men psykisk ohälsa är ett oerhört vagt och vitt begrepp, som innefattar väldigt många olika saker, av helt olika karaktär. Så varför använder jag ändå det?

Framför allt för att jag *vill* vara vag när jag uttrycker mig om mina böcker i allmänt svepande och övergripande ordalag. Jag vill inte avslöja för mycket om handlingen. Men det är också så att jag vill undvika specifika benämningar för att jag inte är någon expert. Och böckerna är inte skrivna ur ett perspektiv där exakta definitioner är relevanta.

Det är inte heller bara en “typ” av psykisk ohälsa som figurerar. Det finns både ömtåligheter som sannolikt finns med från början och andra som förvärvats av omständigheter i berättelsen. Och gränsdragningen kring vad som är psykisk ohälsa eller inte är knappast heller solklar.

Därför väljer jag att använda benämningen “psykisk ohälsa” när jag nämner att detta tema finns med i mina böcker. För att jag vill tala om att ämnet finns med där, men utan att vara mer specifik.

Det blir upp till dig som läsare att sätta mer specifika namn på saker om du vill. Eller kanske bara känna igen dig.→ Ta mig till sidan!

Okategoriserade

Folkrot!

Vad gör du om en vecka, den 22-23 juli? Jag planerar att befinna mig på festivalen Folkrot! Så här står det på festivalens webbplats:

“Folkrot är en skånsk kultur- och folkmusikfestival, belägen på Spelmansgården norr om Hjärnarp, för människor i alla åldrar! Här sammanförs allt som är viktigt för hållbarheten av våra rötter och folkliga kultur, där alla får ta del av den otroliga skatt som Skåne besitter av folkmusik, folkdans, folktro, folksagor och hemslöjd.”

Först och främst ska jag dit för att jag älskar folkmusik och folkdans (vilket förmodligen den som läst mina böcker kan ana). Men dessutom kommer jag att ta med mina böcker om Elsinorien för försäljning. Jag kommer att vara en del av Folkrotsmarknaden kl 14-18.30 på fredagen och 10-18 på lördagen.

Folkrotfestivalen innehåller konserter, workshops, familjeaktiviteter av olika slag samt VM i träskofiol. Ja, och så spelas det förstås till dans.

Här kan du läsa mer om vilka artister som kommer att uppträda.

Här finns programmet.

Jag hoppas vi ses på Folkrot!

→ Ta mig till sidan!
Okategoriserade

Oläsbara disketter och modern teknik

När jag för snart sex år sedan bestämde mig för att plocka upp mitt gamla bokmanus, som legat i dvala i typ två decennier, så var första steget att få fatt i en bearbetningsbar version.

Ursprungligen skrev jag för hand, med blyertspenna på kollegieblock. Både första genomskrivningen och andra genomskrivningen.
Men sedan skrev jag faktiskt in alltsammans på dator. På brorsans Amiga. Och det sparades förstås på disketter (som då fortfarande var en ganska cool sak, jämfört med kassettbanden som datorspelen låg på när jag var liten).

Nå. När jag skulle dra igång med skrivandet igen 2016 så var jag övertygad om att dessa gamla ordbehandlingsfiler vid senare tillfälle överförts till något nyare format och skulle ligga tillgängligt på vår Linuxburk. Men så var uppenbarligen inte fallet. Jag fick börja leta bland gamla disketter. Och jag hittade dem! Dels två blåa, som nog var från Amiga-tiden (sannolikt ungefär 1994), dels en svart, som förmodligen var från tidig Linuxtid, något år efter sekelskiftet gissar jag.

Men … disketter? Nej, jag har inte längre en dator som kan läsa dem.

En vän med äldre datorer av olika slag ryckte in och gjorde ett försök. Men misslyckades. Vi hittade helt enkelt inget sätt att läsa disketterna.

Lösningen bestod slutligen i modern teknik. För jag hade ju faktiskt en pappersutskrift sparad av diskettmanusversionen. Och numera kan man ju skanna dokument – och sedan be programmet omvandla det till text i ordbehandlingsprogram! En alldeles fantastisk lösning. Visst, det blev en hel del jobb med att sitta och ändra alla de saker som tolkades fel vid omvandlingen (en del bokstäver blev fel oftare än andra).→ Ta mig till sidan!

Okategoriserade

Nytt beställningsformulär!

När min första bok Lysande klot tvenne skulle släppas så insåg jag att jag behövde ett smidigt sätt för den som ville beställa direkt av mig. Jag skapade ett formulär och la upp på min webbplats, under informationen om boken www.elsinorien.se/bocker/forsta-boken/

Några månader senare släpptes andra boken. Det behövdes förstås motsvarande för den. Jag gjorde ett nytt formulär, nästan likadant som det första, men för den som istället ville beställa Knutar och band www.elsinorien.se/bocker/andra-boken/

Även när tredje boken, Viddernas väv, släpptes tidigt i år, gjorde jag ett nytt formulär av samma slag och la på www.elsinorien.se/bocker/tredje-boken/

Men vid det laget hade det redan börjat kännas som en klumpig lösning. För det är inte ovanligt att den som beställer vill köpa två av böckerna eller rentav alla tre. Och visst, det går ju alltid att lösa med en kommentar i meddelandefältet. Men det leder till osäkerhet för beställaren.

Dessutom gör det saken knepigare för mig, när jag vill hålla reda på beställningar och betalningar i ett kalkylark. Det vore smidigare att i alla fall samla alltsammans i ett enda beställningsformulär, där det kan finnas en ruta (och i resultatet hos mig en kolumn) för varje bok.

Nu har jag slutligen fixat ett nytt formulär! Du hittar det på www.elsinorien.se/bocker/#bestall och det finns länkat från startsidan. Dessutom har jag lagt in det underst på respektive boksida, där beställningarna tidigare gjordes. Men det är samma formulär som ligger på alla ställena, och oavsett var du fyller i det så blir det samma resultat.

Är detta förvirrande för dig som besökare, eller funkar det?→ Ta mig till sidan!

Okategoriserade

Cikoria

Mitt första tydliga minne av cikoria, eller vägvårda som den egentligen heter på svenska, är från Öland, när jag och min pojkvän (senare man) var där på bilsemester som unga vuxna. Det var fullt med denna vackra blomma längs vägarna vi körde på vårt roadtrippande mellan märkliga loppisar och annat spännande.

Senare flyttade vi till hus på landsbygden i södra Skåne. Här var cikorian också ett vanligt inslag i vägkantsfloran på högsommaren, tillsammans med bland annat väddklint och palsternacka.

Men väghållare och bönder klipper gärna vägkanterna lite för ofta och lite för mycket. Under de tjugo år vi bott här har mängden blommor i vägkanten minskat drastiskt, och det är i högre grad bara gräs och maskrosor och mindre av det färgglada.

Så vad gör man om en blomma man älskar och som brukat finnas i ens närhet minskar? Man sår den i sin trädgård förstås!

Enligt det sparade mejlet med beställningen från Impecta var det 2013 som jag köpte fröpåsen med Cikoria. Jag sådde nog inte alls fröerna, och i ärlighetens namn var det inte så många av dem som kom upp. Kanske sådde jag resten av dem i något övergivet hörn av trädgården året efter, jag minns inte säkert.
De första åren var det i i alla fall inte många plantor av cikoria i min trädgård. Men sen tog det fart! Nu växer den lite överallt. Egentligen i lite för stor utsträckning. Och den frösår sig flitigt, så jag springer och rycker småplatntor mellan teglet på uteplatsen, och det kommer upp små cikoriaplantor mellan alla krukblommor på innergårder.→ Ta mig till sidan!

Okategoriserade

Namnet Ailonise

Varför heter huvudpersonen i mina böcker något så trassligt och omständligt som Ailonise?

Ja, det kan man ju fråga sig. Speciellt eftersom det uppfyller fördomen om konstiga namn i fantasy.

Från början – när jag började skriva boken som 13-åring – så tror jag hon hette Paulina. Senare bytte hon namn till Nadja. Och sedan hette hon varianter på dessa båda namn, med olika stavningar, och ibland med dessa båda namn i kombination.
På den tiden hade alla karaktärerna vanliga namn, alltså namn från vår värld. Vanliga namn i vår värld (i vår del av världen) har ju dessutom ofta koppling till kristendomen på ett eller annat sätt.

Tids nog kom jag fram till att jag ville frikoppla från det. Personer med ursprung i den andra världen skulle ha namn utan tydliga sådana kopplingar. Alltså fick jag byta namn på en väldig massa personer.

De flesta gick ändå hyfsat lätt. Men med huvudpersonen var det svårare. Förmodligen för att det kändes för viktigt.

Men så kom jag att tänka på ett namn som mitt huvud lekt fram vid något helt orelaterat tillfälle.

Ailonise.

Egentligen tyckte jag inte det passade riktigt bra i sammanhanget. Det var “för mycket”. För långt, för komplicerat, och med för oklart uttal.

Men jag kom inte på något annat. Och till slut fick jag helt enkelt svälja och acceptera. Hon fick heta Ailonise.

Med tiden kom hennes omgivning att kalla henne Ailsa. Det passar henne mycket bättre. Så numera är det oftast som Ailsa jag tänker på henne.→ Ta mig till sidan!

Okategoriserade

Frustrationen över att aldrig kunna göra klart

Jag gillar att gå helt in i något. Jobba på med något och hålla på med det tills jag blir klar – eller tills det rimligtvis inte går att göra mer den dagen.

Rensa ogräs och bli klar med hela stora trädgårdslandet på en dag. Fixa alla ändringarna på en webbplats. Rensa mejl eller sortera bilder. Fixa alla ärendena i stan på en gång när man ändå är där. Skriva eller redigera. Sy den där klänningen.

Jag trivs med att gå helt upp i och göra klart. Men jag trivs också med att kunna avsluta alla trådarna jag har i huvudet i ett svep. För jag har ofta det: många trådar i huvudet. Saker hänger samman. Och för att jag ska få till avslut så behöver jag få fixat alla de där olika bitarna som hänger samman innan jag tappar bort dem.

Skriva ner? Jo visst, Men det blir så mycket mer komplext att skriva det än att hålla det i huvudet. Det är ju som en gigantisk mindmap. Och jag blir ännu tröttare av att försdöka få ner det som anteckningar. För då ser jag hela helheten på en gång, och det är tröttande i sig.

Det är en härlig känsla att jobba på med något. Jag vet inte om det ska kallas flow. Ibland handlar det ju om jobbiga saker, som att rensa ogräs fast svetten rinner ner i ögonen men ändå fortsätta, och bita ihop och ta sig över de där mentala kullarna som kommer när man egentligen för en kort stund vill ge upp.→ Ta mig till sidan!

Okategoriserade

Rölleka på Knutar och band

Varför är det rölleka på baksidan av Knutar och band?

Det korta svaret är väl att det behövdes något mer på baksidan, och då föll sig rölleka ganska logiskt. Bilden som använts är en gammal växtplansch av klassiskt snitt.

Rölleka nämns för första gången i boken i det korta stycke som citeras i bild 2. Från början var det både gråbo och rölleka med i texten, men senare förenklade jag det till bara rölleka.

Men varför rölleka då?
Egentligen just bara för doften. Det är inte blomdoft som a nektar, utan en kryddig doft när man mosar blomman. Och den doften återkommer sedan i boken och får ytterligare betydelse.

Men rölleka är också en läkeväxt som använts långt bakåt i tiden. Släktnamnet Achillea hänger samman med att Akilles sägs ha använt rölleka till att behandla sår efter slaget vid Troja. I Kina och hos druider användes röllekastjälkar inom spådomskonst. Och egtvedpigen begravdes med en röllekablomma för över 3000 år sedan.

Att låta röllekan vara med känns rätt på så många sätt.

🌻

Meja dök upp med nyplockad rölleka som hon mortlade och sedan smorde mig med vid tinningarna och i nacken. Doften var smått berusande.

”Varför?” frågade jag henne nyfiket.

”Jag vet inte”, svarade hon bara. ”Det ska vara så vid en kröning.” Och så stack hon in ett par röllekablommor i håruppsättningen.→ Ta mig till sidan!