Det finns andra sorters förbud

Det är lätt att tänka att förbud mot vissa böcker är något som inte händer här, i Sverige. När vi tänker på förbjudna böcker så tänker vi nog i första hand på USA, där starka krafter gärna förbjuder böcker med exempelvis homosexuell kärlek eller böcker med transpersoner. Eller så tänker vi på hårdföra regimer som förbjuder böcker som kan motivera motstånd och uppror, som Bröderna Lejonhjärta som jag tog upp häromdagen, eller tjuren Ferdinand (förbjuden i Francos Spanien) och ”På västfronten intet nytt” (förbjuden i Nazi-Tyskland). (De två sista exemplen hämtade från Ida Ölmedals krönika i Sydsvenskan. Se bild 2.)

I Sverige är det känsligt att förbjuda böcker. Men det finns andra sätt att tysta än att förbjuda böcker.

De senaste dagarna har vi kunnat läsa om tystnadskultur kring klimatfrågan på Folkhälsomyndigheten.

Ett annat exempel är de återkommande fallen av inställda sagostunder på olika bibliotek, där ”problemet” varit att de utklädda sagoläsarna inte följt klassiska könsnormer.

Det är lätt att slå sig själv för bröstet och tänka att det där med förbud, det är inget vi sysslar med här. Vi måste komma ihåg att vägarna att begränsa ser olika ut beroende på den lokala kulturen.→ Läs resten av inlägget!

Förbjudna böcker

1973, alltså för 50 år sedan, publicerades Bröderna Lejonhjärta för första gången. Men i dåtida Tjeckoslovakien var boken förbjuden och publicerades officiellt först 1992. Anledningen till förbudet var att de styrande var rädda att boken skulle inspirera befolkningen till att göra uppror mot makten.

Det kan man ju förstå. Det klassiska Jonatan Lejonhjärta-citatet används ofta just för att man ska våga göra den sortens viktiga saker:

“Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan.”

Den här veckan är det Banned Books Week Sverige 2023. Bröderna Lejonhjärta är en av sex böcker som det fokuseras lite extra på.

Som författare tänker jag att på ett sätt måste det vara den största framgång man kan uppnå: att någon tycker att det man skrivit är så farligt att de förbjuder det. Det krävs både förmåga att formulera sig väl och stort mod.→ Läs resten av inlägget!