Etikett: fjärde boken

Höga trösklar

Jag vill komma igång och börja skriva igen, på fjärde boken om Elsinorien. Men tröskeln är så hög, och höjden ökar när jag försöker.

Det börjar ungefär likadant varje gång jag försöker. Jag tänker att det jag behöver är lite mer sammanhängande tid, så att jag kan ta mig över trösklarna genom att faktiskt låta saker ta den tid de tar. Det är ju inget konstigt att trösklarna är högre när man ska börja med något man inte gjort på länge. Så när jag har någon längre ledighet, så bestämmer jag mig för attnu ska jag lägga lite tid på det här.

Steg ett är att läsa igenom det jag redan skrivit. Alltså inte hela bokserien, även om det säkert också kan behövas tids nog, utan det som finns skrivet på bok 4. Dels löpande text, dels blandade anteckningar, om både världsbygge och handling.

Det tar ett tag. Men ganska snart i genomläsningen hinner jag bli påmind om följande saker, som jag sedan bara blir mer och mer påmind om ju längre jag läser:

1. Det finns bitvis både riktigt bra text och riktigt bra handling här. Båda dessa är synnerligen rimliga skäl till att jag vill skriva just den här berättelsen.

2. Det finns enorma luckor i handlingen. I hur jag ska knyta ihop saker. Inte framför allt i slutet, utan typ överallt utmed berättelsens gång. Det är luckorna som hindrar mig från att komma igång. Och på något vis tycks de mig övermäktiga att få ordning på. Det är ju här jag fastnat varje gång jag försökt.→ Läs resten av inlägget!

Därför skriver jag inte

Jag vill skriva. Men jag skriver inget.

När folk frågar mig om jag skriver något för tillfället så svarar jag återkommande att nej, i nuläget finns det inte tid för det. Att, i korthet, föräldraskapet kräver för mycket av mig för tillfället och att det därmed inte finns utrymme för skrivandet.

Och ja, det är sant. Men det är bara en del av anledningen till att jag inte skriver.

Återkommande tänker jag att NU ska jag ta itu med det. Nu, när jag ska vara ledig lite, ska jag sätta mig ner och hitta tråden i det och börja skriva igen. Som nu, under julledigheten. För nu finns faktiskt tid och möjlighet att prioritera det. Trots vacklande mående hos olika familjemedlemmar.

Och när jag, som idag, hinner sätta mig ner och ögna igenom de där dryga 40 sidorna med anteckningar, löpande text och noteringar om vartannat, så minns jag ganska snart:

Problemet är inte brist på tid. Problemet är att jag inte vet vad jag ska skriva.

Jag har brottstycken här och där. Viktiga episoder, både vad gäller händelser och känslor. Jag har intressanta ”historiska” grejer jag vill knyta ihop med annat.

Men jag saknar bärande aspekter av det som krävs för att binda ihop det till en fungerande historia. Och det hindrar mig från att komma igång med skrivandet.

Jag tänker att då får jag väl tänka, fundera, hitta på. Men då protesterar hjärnan genast. Det där att liksom bita ihop om något på det sättet, för att krysta fram något som inte finns, det anstränger hjärnan på det sätt den ännu inte klarar efter utbrändheten.→ Läs resten av inlägget!

Enklaste sättet för förändring

På instagram blev jag taggad i utmaningen att dela ett utdrag ur mitt pågående manus.

Mitt pågående manus är fjärde boken om Elsinorien, och manuset är egentligen ganska vilande.

Jag har varit med på den här utmaningen några gånger innan, och som den förvirrade människa jag är så minns jag inte vad jag postat för utdrag tidigare.

Men senaste gången var det Dainas som pratade. Och så blir det den här gången också.

💙

”Det effektivaste sättet att få till förändring i Illidien är att jag inte är där. För då blir de där hemma tvungna att göra annorlunda än de brukat och hitta lösningar för den nya situationen. Mina föräldrar blir tvungna att göra annorlunda. Rentav prata om hur de ska göra istället. Om jag var hemma skulle de fortsätta att lägga fokus på att lära upp mig i rollen som framtida kung, och att då och då knuffa in mig som ställföreträdare. Är inte jag där så blir de mer eller mindre tvingade att istället ge en del av de möjligheterna och det ansvaret till mina systrar. Alltså får mina systrar möjlighet att lära sig och att upptäcka att de också kan och kanske till och med tycker det är kul, och pappa kanske rentav inser att hans döttrar också är kompetenta, bara de får chansen.”

💙
Läs resten av inlägget!