Engångspostpåsar och miljön

Apropå det här med miljöpåverkan som författare, så finns det en konkret sak som jag ständigt stör mig på och som jag verkligen tycker det borde finnas en bättre lösning på: postpåsarna som i praktiken blir engångspåsar, fastän de skulle kunna användas igen och igen.

Som de flesta “små” författare* så skickar jag en hel del böcker direkt till kunder. Den lösning jag valt – för att det är enklast utifrån alla vardagslivsparametrar och annat – är att skicka med Postnords förfrankerade postpåsar. Antingen de blåa påsarna eller de något mindre (och aningens billigare) så kallade presentpåsarna (som är snyggare utanpå), som syns på bilden.

Gemensamt för den här sortens påsar är att de har tydliga regler: det du ska skicka måste gå att få i påsen samt får inte väga mer än 2 kg inklusive påsens vikt.

Smidigt och bra, om än inte särskilt billigt. Fast ändå betydligt billigare än att köpa påse och porto var för sig.

Men sen då, när jag skickat en bok med en påse till Stina, och Stina sedan har något hon ska skicka till någon annan? Eller om jag har fått något skickat i en postpåse som ligger kvar här, och jag ska skicka en bok till en kund?

Tja, man får lov att återanvända en tidigare använd postpåse, om man sätter på nya frimärken. MEN grejen är att då kostar de nya frimärkena man behöver sätta på MER än om man köper en ny postpåse. För mina böcker blir portokostnaden i grova slängar 50% dyrare om jag sätter nya frimärken på en använd (=gratis) påse än om jag köper en ny förfrankerad påse.→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!