Det här är en gästblogg från Magnus Carling. Carling är född 1973, bor i Göteborg och arbetar som Informationssäkerhetschef på ett globalt företag. Sedan 1995 har han arbetat med IT och sett utvecklingen som både fascinerande och skrämmande. Skrivandet har funnits med Magnus sedan tidiga tonår och han skriver i vitt skilda genrer. Utöver skönlitteratur har Magnus också skrivit seriemanus för Bamse, 91:an och Fantomen.

Jag minns första gången jag blev riktigt skrämd och fascinerad av en film på samma gång. Det var när jag såg Vampyrernas natt, som jag än idag minns som en av de mest fascinerande vampyrfilmerna någonsin. Då var jag någonstans runt 10 år och kanske lite för ung för att se den här filmen, men likväl kommer jag ihåg fascinationen. Samma sak när jag såg de gamla svartvita filmerna om Frankenstein och Dracula. 

Ännu mer fascinerad blev jag när jag började läsa Stephen King och Dean Koontz. Hur en suggestiv, spöklik stämning kunde byggas upp från första meningen var inget annat än magiskt. Hela tiden svävade frågan över berättelserna; finns det något mer än det vi ser? Vad är det övernaturliga? Är det bara energier och förnimmelser, eller finns det andar och liv bortom döden? 

Just den här fascinationen gjorde att jag själv började skriva spökhistorier. Jag skrev ett antal ruggiga spökhistorier för gamla hederliga Frida Story, och det blev en riktigt skrämmande novell till antologin Schakt. Sedan dröjde det ett tag och nu är jag aktuell med en sorglig spökhistoria som heter De försvunna.→ Läs resten av inlägget!