En liten vinkning

Jag har lyssnat till slutet nu, på ljudfilerna till blivande ljudboken av Knutar och band. Och när jag kom till de sista orden, sista meningen, så påmindes jag …

Det är inte så att det egentligen var meningen när jag skrev det. Men när jag sedan läst igenom texten själv, så har jag tänkt på det så många gånger. Att den där sista meningen liksom är som en vinkning till en känd svensk gammal bok. 1800-tal. (En sån där som avhandlades i litteraturkunskap i skolan.) Inte riktigt en parafras, men något lite grann ditåt. Och att den där vinkningen egentligen, i praktiken, är större än bara de där orden. Även om det alltså egentligen aldrig var meningen.

Nu, när jag kommer dit igen, vid genomlyssningen av ljudboken, så blir jag nyfiken: är det någon mer än jag själv som gör den kopplingen? Eller är det bara jag?→ Ta mig till sidan!

Vad skriver du om då?

“Ett fåtal vänner, för vilka jag nämnde mitt företag, nöjde sig med att säga ”jaså, vikingatiden”, med ett tonfall av allvarlig ömkan.”

Citatet är från en essä av Frans G. Bengtsson, om tillkomsten av Röde Orm. Essän publicerades i Vi redan 1950 men har i dagarna lagts ut på webben: https://vi.se/artikel/sNLvXovz-ab5GXm9Z-88fb8

Jag ska självklart inte på något vis jämföra mig med Bengtsson. Men det är mycket igenkänning i texten, inte minst just vad gäller det citerade.

Jag har alltid tyckt att det varit svårt att prata om mitt skrivande. “Vad skriver du om då, Sanne?” frågar vänner och bekanta – och jag svarar något hummande och vagt.

För vad svarar man på en sådan fråga?

På något vis så känns det alltid som att de förenklade beskrivningarna – som det ju alltid måste bli fråga om när man får en sådan fråga – får det man skriver om att låta banalt och fånigt, rentav ointressant. Skulle jag istället försöka ta mig över den tröskeln och faktiskt beskriva det mina böcker handlar om, den känsla jag vill förmedla eller eventuella “budskap”, då känns det istället som att jag försöker förhäva mig och säga att jag har större värde än jag har. Ungefär som att sitta och jämföra sig med Frans G. Bengtsson på sin författarsida på facebook innan man ens gett ut sin debutbok 😛

Men numera övar jag. “Ungdomsfantasy” svarar jag på frågan om vad det är jag skriver.

Det är ett kortfattat svar, som i ett enda ord suddar bort en hel massa av de andra kvaliteter jag hoppas mina böcker har.→ Ta mig till sidan!