Katten på fönsterblecket

Där utanför fönstret sitter Artemis. Hon vill att jag ska släppa in henne.

Fönstret är precis utanför där jag sitter och äter frukost. Hon sitter alltså och tittar rakt på mig. Det går inte att undgå hennes blick.

Hon vill att jag ska släppa in henne genom fönstret. Det vill inte jag. Fönstret är stort och vinden tar lätt tag i det. Det står en drös ķrukväxter av mer eller mindre levande slag på fönsterbrädan, som är i vägen för både mig och katten om hon ska in den vägen. Och om jag öppnar fönstret måste hon hoppa ner från fönsterblecket och sedan upp igen när jag öppnat.

Jag vill att hon ska gå in genom ytterdörren. På motsatta sidan om huset. Jag går dit och ropar: Öppnar dörren, kliver ut en bit på trappen, och ropar så högt jag kan, tre eller fyra gånger. ”Artemis!”

Hon kommer förstås inte. – Jag vet redan innan jag börjar ropa att det är max tio procents chans att hon kommer att komma. Jag vet inte om inte hör (men jag vet att hon hör ibland) eller om hon bara ignorerar.

Jag går tillbaka och sätter mig vid bordet, fortsätter min frukost. Hon fortsätter att stirra på mig. ”Det är synd om mig, matte. Du är elak, matte.”

En stund senare förbarmar sig ena ungdomen och går ut för att hämta in henne. Det är det hon allra helst vill, att någon ska gå ut och hämta henne. Gärna bära henne.

Fast så blir hon rädd för något och springer och gömmer sig under bilen.→ Läs resten av inlägget!

Katter, kön och antaganden

Vi kan kalla den här katten för Sotis. Det är inte kattens namn, men det var ett vanligt kattnamn där jag växte upp och det passar bra för sammanhanget.

Om jag inte berättar något mer om katten, och du inte vet något om katten sedan innan, vad kommer du då att göra för antaganden om kattens kön? Kommer du att kalla katten han eller hon?

Jag är uppvuxen med katter och har haft katt under större delen av mitt liv. För mig har grundantagandet, ”default” kring ett katt jag inte vet något om, alltid varit att katten är en honkatt. (Utom om det är en helgul katt, för det har jag vetat sedan innan jag hade koll på de genetiska skälen att de oftast är hankatter.)

Jag vet egentligen inte varför honkatt är mitt ”default”. Men som uppvuxen på landet så var det väl överlag vanligare att behålla honkatter än hankatter. Okastrerade hankatter har rykte om sig att lätt hamna i bråk, inte hålla sig hemma, och inte bli särskilt gamla.

Däremot har jag också sedan ganska tidig ålder konstaterat att det är väldigt vanligt att nya bekantskaper som hälsar på utgår från att katter är hankatter. ”Vad heter han?” frågar de. ”Så söt han är!” Och det är nästan omöjligt att nöta in i dessa personer att katten ifråga inte är en hankatt. För dem är det default att katten är han.
Jag noterar detta även på instagram: de kommentarer och meddelanden som kommer från konton som säljer husdjursprylar kallar typ alltid mina katter han, fastän de kommenterar inlägg där jag tydligt kallat katten för hon.

Läs resten av inlägget!