Jag sydde en klänning och köpte en krona

2 juli

Sömnad. Under många år var det ett stort utlopp för min kreativititet. Eller, ur mitt hänseende så gick det väl från andra hållet: det jag vill ha finns inte, så då får jag väl tillverka det själv.

Det här var långt innan internets tid. Jag fick söka kunskap från biblioteket och från mamma, som tack och lov kunde en hel del om sömnad, och i övrigt improvisera.
Begränsande förutsättningar är samtidigt bra för någon som riskerar att fastna i perfektionism och ambivalens. Har man för mycket kunskap sätts ribban för högt och ångesten blir orimlig. Med de givna förutsättningar var good enough inom rimligare avstånd. Och jag blev med tiden en okej sömmerska, tror jag.

Men nu har hjärnan hunnit ruttna. Tålamodet är mindre, och tiden ska räcka till mycket mer. Och jag har fått för mig att jag ska sy i ett tyg som legat länge för att jag inte alls vågat. Ångesten över att klippa i ett fint tyg är inte mindre nu än när jag var tonåring.

Tack och lov hittade jag en rulle tyg jag köpt billigt på nån utförsäljning för över 30 år sedan, så det blir provsömnad först. Tyget är skevt, så det funkar inte att använda trådraken på tvären, enormt irriterande. Och färgen är sämsta möjliga mot min hud.

Min stackars hjärna tycker ändå det är jobbigt. Jag saknar verkligen att ha någon i samma hus att bolla sömnadstankar med.

3 juli

Att dra igång ett syprojekt kräver en hel massa hjärnkapacitet.→ Läs resten av inlägget!

Vad har fickor med fantasy att göra?

Jag älskar historia och arkeologi. Det är oerhört spännande att få veta hur sakee hänger ihop och hur utvecklingen gått till inom olika områden. När olika tekniska lösningar uppkom och när de fick ordenlig spridning. När man började använda vissa material och när man började odla olika grödor. Hur gamla de äldsta civilisationerna är.

Men all kunskap begränsar också. Ska man vara historiskt korrekt är det många saker att ta hänsyn till när man skriver, och ibland sätter det helt stopp för saker.

Som fickor. Fickor, fastsydda i plagget på det sätt, är tydligen en ganska sen uppfinning. Fastän det egentligen är en ganska enkel sak, som kan åstadkommas med primitiva verktyg.

Jag tycker att det är tråkigt att behöva förhålla mig avsaknad av exempelvis fickor. Jag tycker inte det är relevant för mina berättelser att behöva fokusera på sånt. Jag vill kunna bestämma hur kläderna ser ut utan att strikt förhålla mig till dokumenterad dräkthistorik. Kanske hittar jag på en egen dräkthistorik, eller så bedömer jag att det inte behövs.

På samma sätt vill jag kunna välja att det funnits civilisationer längre tillbaka än i den verkliga världen.

Och ser ni, då blir det genast fantasy! (Eller möjligen saga.)

Det finns också en del anakronistiska historievarianter. Som tv-serien Reign, där man utgår från historiska sammanhang men frångår både historiska fakta, klädaspekter och har modern musik. Och så blandar man in magiska grejer. Och … tja, alltså, nog sjutton är det väl egentligen en sorts fantasy? Riktigt inbitna historienördar verkar i alla fall inte uppskatta avstegen.→ Läs resten av inlägget!

Alla som vill ska få gå i klänning

Jag älskar att gå klädd i klänning. Det är något med känslan, i hur tyget rör sig. Och så är det snyggt också. Många vackra tyger kommer bäst till sin rätt i en klänning.

När jag var tonåring hade jag en klänningssmak som inte stämde med det som var modernt. Så då började jag sy själv istället.

Men att klä sig i kläder som avviker från normen, till och med modenormen, sticker alltid i ögonen på en del. Jag fick höra en del glåpord. Så jag slutade visa mig ”offentligt” i det jag själv sytt.

@mikaelikjol tycker också om klänningar. Och i vuxen ålder tog han steget att klä sig i klänning och kjol. Trots glåpord, hot och hat. De som vill att man ska följa normer har nämligen ännu svårare för att män vill få bära det ljuvliga klädesplagget klänning.

Ailsa i mina böcker klär sig ibland i manskläder. Alltså byxor. För hon upptäckte av en händelse hur praktiskt det kan vara med byxor i en del sammanhang. I den värld hon lever i är det mycket konstigt att en kvinna går i manskläder.

Själv har jag lyxen att leva i en tid och på en plats där jag som kvinna kan välja mellan byxor och klänning utan att någon bryr sig. (Men i vissa sammanhang ses jag fortfarande som konstig för att jag inte vill gå i högklackade skor.)→ Läs resten av inlägget!