Etikett: klimat

aug 22 2025

Den enda planeten med sagor

I vanliga fall fokuserar jag på alla de livsformer som hotas. Fjärilar, trollsländor, grodor, igelkottar, svampar, blommor, och så vidare, som alla hotas när vi människor förstör livsbetingelsena på Jorden.

Men min skylt idag säger

DEN ENDA PLANETEN MED SAGOR.

Jag vet förstås inte med säkerhet att det är sant. Det kan finnas andra planeter med liv, och kanske har någon av dem det av kallar intelligent liv, och kanske finns det där någon av berättelser eller koncept som liknar våra sagor. Men det är ett stort kanske.

Ibland används budskapen “Den enda planeten med kaffe” eller “Den enda planeten med choklad”. Jag älskar både kaffe (dricker varje dag) och choklad (unnar mig riktigt mörk de gånger jag äter). Både kaffeodling och kakaoodling hotas när temperaturerna stiger. Men jag kan klara mig utan både kaffe och choklad. Mänskligheten klarar sig utan båda.

Sagor däremot …

Sagor samlar något allmänmänskligt. De rymmer våra räddslor och våra drömmar. De återberättar sådant vi varit med om för mycket länge sedan. De rymmer varningar till nästa generation. De för vidare mänsklighetens kärna, idén om vad det är att vara människa, sedan långt innan vi började dela upp i vetenskap, religion och underhållning, för sagorna rymmer i grunden alltsammans.

DEN ENDA PLANETEN MED SAGOR.

Så som mänskligheten lever nu, riskerar vi att inom mycket kort tid, sett till mänsklighetens existens, utplåna civilisationen, och dra oändligt många andra organismer med oss i vårt fall.

Vi, människorna. Kanske den enda art som berättar sagor. Sagor som innehåller så många samlade insikter, om girighet, om högmod, om hur vi inte bör leva om vi inte vill gå under.→ Läs resten av inlägget!

aug 19 2025

Ibland önskar jag att det fanns en tvillingplanet på riktigt

Min bokserie Elsinorien utspelar sig till största delen på Seiscro. Seiscro är Jordens tvillingplanet, på andra sidan Vintergatan. I grunden gäller huvudsakligen samma förustättningar där som här. Och man kan ta sig mellan de båda planeterna via något som kallas genvägar.

Ibland när jag ser hur utvecklingen ser ut här på Jorden så går mina tankar till epilogen i min bok Viddernas väv. Jag önskar det fanns en tvillingplanet som kunde “överleva”. Jag önskar det fanns genvägar som kunde stängas.

Istället sitter vi här på vår planet och förstör förutsättningarna för så gott som alla nu levande organismer. Trots att vi inte vet om det finns liv på någon annan planet därute. I alla fall inget liv av just vårt slag.

⚠️ Spoilervarning: Citat från Viddernas väv ⚠️

”Nå, på Jorden är läget värre. Och det är inget mot vad det kom mer att bli framöver. Tyvärr är jag rädd att vi måste betrakta Jorden som förlorad.” Hon tvekade ett ögonblick. Hade det varit en vanlig människa skulle jag ha trott att det var frågan om att lyckas skaka av sig sinnesrörelse. Rösten var stabilare när hon fortsatte.

”Och människorna på Jorden kommer inte att nöja sig med Jorden. När problemen där blir för stora, problem de själva orsakat, så kommer de att bege sig vidare till alla andra platser de kan och orsaka samma utveckling där.”

/—/

“Men tyvärr”, sa hon med sorg i rösten, som sorgen hos någon som sedan länge accepterat att den man älskar ska dö. ”Det har visat sig nödvändigt att stänga alla genvägar och passager mellan planeterna.→ Läs resten av inlägget!

aug 15 2025

Jag trodde aldrig att apokalypsen skulle kantas av hånskrattande människor

Jag “upptäckte” miljöproblemen när jag gick i sjunde klass, 1988, när läraren i biologi gick igenom de olika miljöhoten med oss. Växthuseffekt, övergödning, försurning, nedbrytning av ozonskikt, och en massa annat. Från den stunden var det en självklarhet att det här är saker som vi behöver ta itu med, och självklart är det allas ansvar att göra sitt bästa. Alltså göra kloka val, avstå från sånt som är dåligt för miljön, och så vidare.

När man är tonårig tjej som för fram viktig fakta (vilken ger konsekvensen att man bör agera) så är det många vuxna, i synnerhet vuxna män, som avfärdar ens engagemang genom att skratta. Och så lägger de till att du ändrar dig när du blir äldre, då kommer du att prioritera annorlunda.

Nånstans inbillade jag mig ändå att kunskap med tiden skulle sippra ut till allt fler och att insikt skulle drabba. Jag hade någon sorts grundtillit till den stora massans förnuft. Åtminstone i så här grundläggande saker, som är helt avgörande för vår egen överlevnad och välmående, för att inte tala om den grundläggande moral, som åtminstone då fortfarande var något självklart i Sverige. Man behöver inte ha djupare kunskap och förståelse än den högstadienivå som de allra flesta förväntas ta sig igenom, för att fatta miljöproblemen och på ett ungefär vad som behöver göras.

Nu är jag 50 år. Jag har utbildat mig inom miljöområdet och arbetat med miljöfrågor i olika former i snart 25 år. Och jag känner mestadels hopplöshet. Ja, vissa framsteg har självklart gjorts.→ Läs resten av inlägget!

jul 11 2025

En speciell sorts ensamhet

Ibland känner jag mig väldigt ensam.

Det finns många sorters ensamhet. Det här inlägget handlar inte om de sorters ensamhet jag oftast skriver om. Det här inlägget handlar om när jag ser era semesterbilder från långt borta.

Så här års är de extra många, men de förekommer året om. Bilderna från resor ni sannolikt gör med flyg.

Ja, det finns en del av er som gör resorna med tåg istället. Men de som tar tåget nämner det oftast på något sätt; de som inte säger något om ressätt flyger nästan alltid.

Ja, det finns miljardärer som flyger små jetplan och är värre. Men att det finns folk som är värre är väl inget argument för att inte bry sig? Att det finns bankrånare är inte ett argument för att själv börja snatta, liksom. (Nu kommer någon bokstavstolka detta och tro att jag hävdar att alla som flyger är snattare. Liknelser är tydligen svåra.)Ja, du har säkert haft ett tufft år och behöver återhämtning. Jag med. Men jag löser det på annat sätt.

Ja, just du gör kanske första flygresan på tio år, eller nånsin, kanske är det resan du längtat efter hela ditt liv. Men de allra flesta som flyger på semester gjorde det även förra eller i alla fall förrförra året.

Du som flyger på semester vet med allra största säkerhet att det är dumt att flyga. Att du bränner en väldig stor del av din koldioxidbudget på väldigt kort tid och att det inte finns någon som helst möjlighet att kompensera det oavsett hur miljövänligt du lever i övrigt.→ Läs resten av inlägget!

apr 18 2025

Ibland får man skylla sig själv

Jag håller på att byta mobiltelefon. Från en jag köpte begagnad våren 2021 (från Inrego, tror jag), till en begagnad jag köpt ny (från PhoneHero).

Den gamla köpte jag alltså efter att jag släppt min första bok (Lysande klot tvenne) men innan jag släppt min andra bok (Knutar och band). Och jag valde att göra ett snyggt mobilfodral med stora delar av bokomslaget för Lysande klot tvenne (fram- och baksida).

När jag nu byter telefon ville jag fortsätta temat med bokomslagen. Men det ställe jag gjorde fodralet på den gången har blivit väldigt dyrt. Så jag gjorde en chansning och gjorde det på Fyndiq istället, väl medveten om att det säkert inte skulle bli av samma kvalitet.

Hos Fyndiq kunde man inte få sin egen bild på baksidan av fodralet, bara på framsidan. Och det var inte heller hela framsidan som var tillgänglig: längst till vänster övergår det till ryggens svarta, och längst till höger fanns en vit kant man inte heller kunde styra över.

Så jag placerade framsidan av Knutar och band så att titeltexten satt symmetriskt placerad mellan den svarta kanten och den vita kanten.

När fodralet väl kom fanns det ingen vit kant. Omslagsbilden hamnade därmed förskjuten åt höger. Tack och lov var min bild i alla fall bredare i verkligheten – annars skulle det väl ha blivit tomt i vänstra delen …

Ja ja, jag får stå mitt kast som väljer en billig och uppenbarligen dålig leverantör. Visst, jag kan höra av mig till Fyndiq och klaga.→ Läs resten av inlägget!

apr 16 2025

Jag målar med egna ord och avstår från AI-figurer

Streckgubbevariant av de AI-genererade actionfigurer som det publiceras mängder av.

Att rita eller teckna är inte min starka sida. Förmodligen hade jag kunnat vara mycket bättre på det om jag ägnat mer tid åt det. Men överlag är det helt enkelt inte en skapandeform som jag trivs med. Jag målar mycket hellre med ord. Och det tror jag att jag är rätt bra på.

Jag kan förstå lockelsen i att ta hjälp av AI för att göra bilder av leksaksfigurer. Att få känslan av att ens idéer magiskt omformas till bilder, dessutom bilder som ser ut som något man kan plocka ur förpackningen och leka med. Speciellt när man själv känner att den egna teckningskompetensen sträcker sig ungefär till streckgubbar.

Men jag vet också att AI-bilder kostar oerhört mycket, i form av energi och kylvatten. Och jag vill inte belasta mitt påverkanskonto med detta.

För några dagar sedan passerade vi i Sverige vår Overshoot Day. Vi har redan förbrukat våra resurser för i år.

Vi behöver tänka på vad som är tillräckligt och på vad vi faktiskt behöver. Jag behöver inte en rolig AI-bild.

Om du vill “se” min actionfigur Ailsa och hennes värld, så rekommenderar jag att du läser mina böcker Lysande klot tvenne, Knutar och band, samt Viddernas väv. Jag har ett lager böcker, så att köpa en bok kostar naturresursmässigt “bara” transport och förpackningsmaterial. (Eller så kan du lyssna på ljudbok eller läsa ebok.)

Annars får du nöja dig med streckgubbeillustrationen.→ Läs resten av inlägget!

jan 19 2025

Vart är vi på väg?

En väg som försvinner in i dimman. Texten "Vart är vi på väg?".

Jag känner mig märkligt rotlös för tillfället. Dåligt förankrad i underlaget, i en märklig samtid.

Det är politiken. Den riktning vi är på väg åt, både internationellt och på hemmaplan. Så mycket av det som var vunnit, av gemensamt samhällsbygge, av rättigheter att få vara den du är och att få leva ett drägligt liv oavsett vilka förutsättningar du fötts med, rycks undan och försvinner, och som tar över vill ge rättigheter och värde baserat på pengar och var eller till vad du fötts.

Men det är också de förlängda konsekvensen av både politik och mänsklighetens agerande.

Då och då ser jag kommentare om att överleva den mörka tid vi är på väg in i genom att leva i det lilla och hålla fanan högt tills vi kommer ut på andra sidan. Och så kan man ju tänka om man tror att vi kommer ut på en andra sida som i grunden är likvärdig, där det finns möjlighet att bygga upp saker igen.

Men klimat, miljö och natur går åt helvete. Koldioxidhalten i atmosfären ökar allt snabbare. Naturen trängs undan allt mer. Haven blir varmare, surare, övergödda. Evighetskemikalier och mikroplaster påverkar överallt.

Även om vi lyckas ta oss ut på andra sidan politiskt, samhällsmässigt, så kommer vi att ha passerat fler tipping points när det gäller klimat och ekosystem.

📚

Skrivmässigt känner jag mig också rotlös. Jag har harvat på i snart fyra år med att försöka tala om att mina böcker är värda att läsa. Utan särskilt stor framgång. När ska man tänka att det är dags att sluta försöka?→ Läs resten av inlägget!

nov 06 2024

Jag har slut på ord

En bra text kan försätta berg. Få människor att ändra åsikt, känna att de måste agera.

Det här är en text som surrade i mitt huvud redan i måndags kväll. Den har egentligen inte med det senaste dygnet att göra. Texten och tanken handlar om miljö. Miljö, natur, klimat, vatten. Allt det där vi är beroende av. Allt det där vi förstör. Exploaterar. Förgiftar. Förstör med våra olika utsläpp, vår överkonsumtion och resursförbrukning.

En bra text kan åstadkomma förändring. Det är åtminstone vad jag en gång trodde. Att fakta, ihop med träffande formuleringar och förklaringar kan få människor att drabbas av insikt, och att insikten kan få dem att agera.

Men jag har kommit till läget att jag saknar ord. Jag tycker jag har försökt på så många olika sätt, med olika vinklar och angreppssätt. De sätt jag försökt har inte fungerat. Så det behövs nya sätt. Men jag vet inte hur. Jag har slut på idéer. Och vad värre är: jag har slut på tron att det gör skillnad. När varje försök att formulera och förklara möts av ett massivt motstånd, en blandning av förnekelse och djupgående kunskapsbrist, kombinerat med ointresse och höhöande, Trots många år av försök så går det inte framåt – på många områden fortsätter utvecklingen stadigt åt fel håll, på vissa rent av accelererande.

Jag vet att man inte ska ge upp. Men det är mer att jag faktiskt inte vet vad jag ska göra längre, när de som sitter på makten över styrmedel och pengar med berått mod fortsätter att motverka den utveckling som behövs för att det ska finnas hopp.→ Läs resten av inlägget!

jun 01 2024

1 juni men ändå full sommar

Det är den 1 juni, och jag vaknar till en gassande varm sommardag. Den intensiva doften av blommande schersmin – en doft som snarast hör hemma vid midsommar – slår emot mig på infarten när jag hämtar tidningen. Fläderblommorna har slagit ut och jag inser att det börjar bli dags att sätta flädersaft – det brukar vi göra efter midsommar. En humla surrar intensivt vid en rosablommande buske och hämtar nektar i varje blomma.

Jag har en massa saker jag borde göra idag, dels inför morgondagens fantastikmässa i Malmö, dels trädgårdssaker (planta tomater, klippa blåregnet, m.m.). Men det är för varmt för att göra och för varmt för att tänka.

Jag hoppas att det åtminstone blir någon åskskur senare idag, men räknar inte med sån tur.

🌡Gillar du värme, eller är du som jag och tycker det är jobbigt?→ Läs resten av inlägget!

mar 21 2024

Klimatpolitiska rådet sågar regeringens klimatpolitik

Bryr du dig om klimatet? (Klart du gör!) Är du intresserad av kopplingen politik och klimat? (Förmodligen.) Vill du få en genomgång av den nuvarande regeringens klimatpolitik påverkar möjligheten att nå klimatmålen?

Då ska du titta på Klimatpolitiska rådets presentation av sin nya rapport. Den sändes tidigare idag men finns inspelad och kan ses i efterhand, här:

www.klimatpolitiskaradet.se/rapport-2024/

Ett utmärkt exempel på hur man kan kritisera effektivt men snyggt med hjälp av bra ordval. Alltså väldigt intressant även för dig som är intresserad av språk, retorik och formuleringar.

Hela inspelningen är en och en halv timme, men det viktigaste sägs under första dryga halvtimmen.→ Läs resten av inlägget!