Allt levande måste vila

”Allt levande måste vila ibland. Även människan.” Så säger översteprästinnan i Leike i samband med firandet av midvintern.

Idag läser jag några sidor ur ”Knutar och band” andra boken i min serie Elsinorien. Det jag läser handlar just om midvinterfirandet.

@forfattarsanne

”Allt levande måste vila ibland. Även människan.” Så säger översteprästinnan i Leike i samband med firandet av midvintern. Idag läser jag några sidor ur ”Knutar och band” andra boken i min serie Elsinorien. Det jag läser handlar just om midvinterfirandet. (Ni får leva med mina stakningar och mitt rufsiga hår, för jag övar på att allt inte måste vara perfekt utan att man kan göra sånt här utan att det är nån stor sak.) Hur firar du midvintersolståndet? Skålar du med vändskumpa eller passar du på att sova lite extra? #midvinter #vintersolstånd #solstice #wintersolstice #vändskumpa #högläsning #författare #knutarochband #elsinorien #svenskfantasy #fantasy #fantasybooks #böcker #booktok #booktok #swedishbooktok #svenskabooktok #svenska #yule #midwinter #vintervila #vinterdvala

♬ originalljud – Sanne Åberg (författare)

(Ni får leva med mina stakningar och mitt rufsiga hår, för jag övar på att allt inte måste vara perfekt utan att man kan göra sånt här utan att det är nån stor sak.)

Hur firar du midvintersolståndet? Skålar du med vändskumpa eller passar du på att sova lite extra?→ Läs resten av inlägget!

So the shortest day came, and the year died

Vintersolstånd. Midvinter. Den kortaste dagen. Dagen när det vänder.

I alla tider, eller i alla fall så långt tillbaka som vi kan veta något om, har människor markerat den här dagen, med ceremonier eller festligheter eller på annat sätt. Ett år har tagit slut, ett nytt börjar. En ny årscykel. De olika firanden vi har vid den här årstiden – lucia, jul och nyår – är egentligen alla olika sätt att markera denna tidpunkt.

Idag, eller snarast ikväll, är det vintersolstånd.

Och Susan Cooper, författaren som skrivit en av mina absoluta favoritserier (En ring av järn), har också skrivit en underbar dikt om den här dagen: The shortest day.

De sex första raderna kan jag nog utantill:

So the shortest day came, and the year died,
And everywhere down the centuries of the snow-white world
Came people singing, dancing,
To drive the dark away.
They lighted candles in the winter trees;
They hung their homes with evergreen,
They burned beseeching fires all night long

I mina böcker om Elsinorien, hos prästinnorna i Leike, firas midvintern med att sova länge, lyssna på sagor och omfamna mörkret, för att samla kraft för det nya året.

The poem THE SHORTEST DAY by Susan Cooper.
Läs resten av inlägget!

Har du fått ett julkort och letar instruktioner?

Julkort: Karta över Elsinorien och grannländer. Leike är utsatt. Text: Vill du följa med mig till Leike och fira midvinter? Sova länge, göra minsta möjliga, och lyssna på sagor. Resinstruktioner på www.elsinorien.se

Har du fått ett sånt här kort, och undrar vad du ska göra nu?

Leike är en plats långt ute i skogen. Där firas midvintern genom att omfamna mörkret, äta nötter och frukt, och lyssna på sagor.

Ailonise reser dit första gången i boken Knutar och band, som är andra boken om Elsinorien. Om du också vill resa till Leike, så börjar du förslagsvis med första boken i serien, Lysande klot tvenne, för att lära känna Ailonise och hennes värld.

Du hittar mer information om böckerna här på www.elsinorien.se

Välkommen till Elsinorien, hoppas du ska trivas!

P.S. Om du inte vill läsa alla böckerna, så kan du besöka midvinterfirandet i Leike här:
Midvinter i Leike (utdrag)Läs resten av inlägget!

Jul för mig

När jag för väldigt många år sedan skadade nacken, vilket ledde till både ångest och smärta, så skickade vårdcentralen mig till en grupp för personer med kronisk smärta. Den huvudsakliga poängen med gruppen visade sig vara att vi skulle sänka våra krav. Detta skulle ske genom låta bli att göra saker vi lärt oss var nödvändiga men som inte var det.

Det konkreta exemplet jag minns var att putsa fönstren till första advent. Det var inte så nödvändigt som vi trodde, och vi kunde faktiskt låta bli.

Jag hade innan detta aldrig nånsin tänkt tanken att man behövde putsa fönstren till första advent. Mina fönster är kroniskt oputsade, och jag målar fönster oftare än jag putsar.

Jag tycker också det är viktigt att skilja på olika saker som folk klumpar ihop som ”måsten”. När folk säger att man ska dra ner på måstena inför jul så antyder eller antar man att de saker som stressar eller tynger är sånt man inte alls vill.

Den sortens måsten har jag för länge sedan rationaliserat bort.

Men det finns saker jag VILL, men har svårt att hinna eller orka pga omständigheter.

Jag vill baka pepparkakor. I alla fall lite.
Jag vill ha gran. Och åtminstone lite grovstädat. Det är inga höga nivåer på dessa VILL, men de finns.

”Det blir jul ändå”, säger folk. Men det beror ju vad man menar. Ja, det kommer att bli 24 december oavsett om jag bakat pepparkakor, gjort julgodis, lagat brunkål eller skaffat gran.

Men det är ju de där sakerna som ÄR jul.→ Läs resten av inlägget!

Vi behöver vila

”Men hur ska en vilande person kunna avstyra en klimatkris? Går vilan att kombinera med kamp?

– Ja, jag tänker att det är radikalt att erkänna vilan. Om vi erkänner att vi har biologiska begränsningar – kroppen har det, ekosystemen har det – så behöver vi ett ekonomiskt system som är anpassat efter det och inte tvärtom.

Hon iscensätter en helt vanlig konversation mellan två personer. Kanske utspelar den sig vid en kaffeautomat på ett kontor. Den ena frågar hur läget är, den andra svarar ”jag vet att det här är ett tråkigt svar, men jag är jättetrött”.

– Vad skulle hända om vi började prata om det här på riktigt? Om att alla är helt slut, om att vi inte orkar mer – varken människorna, djuren eller träden. Om att vi behöver vila.”

Texten ovan är hämtad från en intervju med Sara Granér i DN.

Och jag kommer att tänka på ett av mina favoritpartier i min bok ”Knutar och band”. Ett sånt där parti som egentligen är motsatsen till vad man förväntas ha med i en bok: firandet av midvintern i Leike. För det saknar all form av framåtdrivande dramatik. Istället är det vila och återhämtning. Och det tycker jag själv är alldeles ljuvligt och precis vad jag längtar efter så här års.

Utdrag ur Midvinter i Leike.Läs resten av inlägget!

Midvinter i Leike

Julen närmar sig mer stormsteg, och just idag är det som allra mörkast på året. Hur firar man denna tidpunkt i världen jag byggt? Det sker förstås på olika sätt på olika håll. Nedan bjuder jag på ett exempel. Först en inledande förklarande text, för att ge sammanhanget; därefter ett utdrag ur ”Knutar och band” (andra boken om Elsinorien).

Femtonåriga Ailonise, prinsessa av Elsinorien och böckernas jag, har tröttnat på livet hemma på slottet. Påfrestande händelser under det senaste året har gjort att hennes älskade storebror är en skugga av sitt forna jag. Och själv har hon ingen utstakad väg och vet inte riktigt vad hon vill göra med sitt liv.

Istället beger hon sig långt hemifrån, till prästinnorna i Leike i grannlandet Illidien, för att gå i lära där under ett par år. Den uttalade kopplingen är Ailonises nyfunna intresse för örter och deras användning, men Ailonises kunskapstörst är stor på alla områden och hon är ständigt frustrerad över alla saker hon inte förstår. Kanske kan tiden i Leike ge svar även på större frågor. 

Hon är dock en aning orolig för den religiösa aspekten av kvinnorna i Leike är just prästinnor. Ailonise tror inte på några gudar. Men väl på plats i Leike finner hon sig väl tillrätta och upptäcker att ritualer och ceremonier är mer till för människorna själva och fyller ett viktigt behov. I Leike blir hon en av femton flickor eller prästinneaspiranter.

Utdraget nedan är från när Ailonise varit i Leike några månader.

⭐⭐⭐

När det började bli kallare på riktigt kompletterades linneklänningarna med ytterligare plagg för värmens skull.→ Läs resten av inlägget!