Etikett: religion

Klassiska mytologiska element i jul och fantasy

@forfattarsanne

Julevangeliet innehåller klassiska mytologiska element – sådana som jag och många andra fantasyförfattare gillar att leka med i våra berättelser. Lysande klot tvenne är första boken imin serie Elsinorien. #fantasy #mythology #svenskabooktok #jul

♬ originalljud – Sanne Åberg (författare)

Julevangeliet innehåller klassiska mytologiska element – sådana som jag och många andra fantasyförfattare gillar att leka med i våra berättelser.

Lysande klot tvenne är första boken i min serie Elsinorien.→ Läs resten av inlägget!

Jag bestämmer själv vad mina pengar går till

Apropå det här med kyrkoval och kyrkoavgift och att jag sedan många år inte längre är med i svenska kyrkan:

Ja, det är några tusen per år som jag inte längre betalar i medlemsavgift.

Ja, jag vet att de pengarna till stor del går till viktiga verksamheter.

Men som ickemedlem styr jag själv över de pengarna, och jag kan använda dem till bra saker på andra sätt. Och då bestämmer jag själv vilka verksamheter de ska gå till. (Det är förstås ett ansvar att leva upp till, att se till att det blir av.)

Eftersom jag inte påverka hur svenska kyrkan gör med sina skogar, så höjde jag häromdagen min månadsinbetalning till @naturarvet . Där används pengarna till att köpa upp och bevara gammelskogar.

Att jag gick ur svenska kyrkan är förstås inte en ekonomisk fråga, utan en religionsfråga. Men väldigt ofta argumenteras det för att man ska stanna kvar som medlem i kyrkan fastän man inte är troende, exempelvis för att inte dra bort sitt ekonomiska stöd. Min poäng är att man kan stötta bra saker ekonomiskt på andra sätt än just genom kyrkan – det finns massor med andra bra föreningar och organisationer!→ Läs resten av inlägget!

Men jag tror ändå vi har mycket gemensamt

Jag tror inte på den kristna guden.

Men jag tror att du som gör det ändå kan uppskatta och känna igen dig i många av mina funderingar och resonemang.

Jag tror inte på den stora gudinnan.

Men tror att du som gör det kan känna dig hemma i tankar i mina böcker, i vördnad inför naturen och det levande.

Jag tror inte på mirakel eller magi. Men det händer saker i mina böcker som inte kan förklaras av den naturvetenskap vi känner idag, saker som lämnas oförklarade.

Moral och värderingar behöver inte grundas i religion.

Behov av ritualer och ceremonier kan man ha utan att tro på gudar.

Kunskap om hur man tar hand om skapelsen behöver man även om man tror att ingen skapat, och kunskap om hur det som växer kan användas till att läka eller skada är användbart oavsett tro.

Mina böcker passar den som funderar mycket på hur saker hänger samman och hur vi bäst tar hand om det som finns omkring oss. Den som känner ett ansvar att försöka göra det rätta.

Jag tror att mina böcker passar både dig som kallar dig häxa och dig som kallar dig kristen.

Jag fladdrar nånstans emellan och är ingetdera.→ Läs resten av inlägget!

En vecka kvar

Ja, för dig som är medlem i Svenska kyrkan. Jag är det inte. Ändå tar jag mig friheten att skriva ner några tankar riktade till dig som är medlem.

Du är alltså medlem i en jättestor förening, där du sannolikt betalar en ganska saftig medlemsavgift. (Jag tror man fortfarande kan kolla på skattebeskedet hur mycket man betalar; på den tiden jag fortfarande var medlem betalade jag några tusen kronor per år.)

Kanske är du medlem i kyrkan även om du inte är väldigt troende, för att du tycker att kyrkan gör jättemycket viktigt arbete? Och ja, det gör de med bland annat din medlemsavgift, förstås.

Men som sagt, Svenska kyrkan är en väldigt stor förening. Och de viktiga besluten tas i kyrkomötet (riksnivå), stiftsfullmäktige och kyrkofullmäktige (lokal nivå). Du har möjligheten att vara med och välja vilka som sitter där. Eller så kan du låta bli, precis som väldigt många andra. Och då gynnar du i praktiken de som tycker tvärtom mot dig.

Om du följer mig är sannolikheten stor att du tycker att natur och miljö är viktigt och tycker det är självklart att hbtq+personer ska ha samma rättigheter som andra (och ser att detta ingår i det Jesus predikade). Men bland kyrkopolitiska nomineringsgrupper (”partier”) finns många med en helt annan agenda. Om du är med i kyrkan ”för att de gör så mycket bra” men inte röstar i kyrkovalet är det alltså sannolikt så att du stöttar det du inte alls tycker är bra.

Jag fattar att det är svårt att sätta sig in i en politik man aldrig hör talas om, med massor av nomineringsgrupper.→ Läs resten av inlägget!

Var går gränsen mellan religion och kultur?

När kristendomen kom till våra breddgrader för länge sedan så blev med tiden all annan religion oönskad och till och med otillåten. Samtidigt införlivades mycket ur gammal kultur och religion i kyrkans tradition. På gott och ont. Det är gott att traditioner fått leva kvar, men det är samtidigt besvärande när kyrkan hävdar ensamrätt på sånt som har annat ursprung.

Under hundratals år hade kyrkan otrevligt stor makt i vårt land. Att ställa upp på kyrkans krav och bekänna sig till den kristna tron var i praktiken inget val. Så är det tack och lov inte längre. Det är inte hotet om helvetets kval som predikas, utan mestadels kärlekens budskap i olika former. Och vi som inte tror på den kristne guden, eller för den delen några gudar alls, kan fritt välja att inte vara med.

Men även om kyrkan numera officiellt är frikopplad från staten, så håller kyrkan ställningarna som en del i samhället. Och den rollen betonar man gärna från kyrkans håll.

Ja, kyrkan vårdar sina gamla vackra byggnader, och det ser många icketroende som ett skäl att fortsätta vara medlemmar. Men mycket av underhållet bekostas av kulturvårdsmedel, som inte alls kommer från medlemsavgifter. Att de vackra byggnaderna bevaras bidrar jag till även utan att vara medlem i kyrkan, eftersom jag är svensk medborgare och betalar skatt.

Kyrkan håller också hårt tag om folkliga traditioner. Det där som införlivades i religionen när kristendomen blev den enda religionen i vårt land. Traditioner och kultur som är ett mischmasch av religioner (plural), sedvänjor och folktro.→ Läs resten av inlägget!

Den utvalde

Den utvalde, som ska rädda världen. Tecknen som visar att han är den rätte. Född av en jungfru, och under fattiga omständigheter.

Alltsammans klassiskt stoff, som återkommer i olika myter, legender och religioner sedan långt mer än tvåtusen år. Samma stoff som vi som skriver fantasy (och för den delen även författare inom andra genrer) fortfarande använder. För det är upplägg som väcker och lockar.

Jesus föddes med allra största sannolikhet inte den 25 december. Kopplingen till detta datum skedde långt senare. Och det är förstås ett smart drag av den tidens ”PR-folk” att koppla ihop firandet av ”den utvalde” med den stora vinterhögtiden. Kanske är det i sig en viktig faktor för att hålla en religion levande i tvåtusen år. Kristendomen, dess utövande och uttolkning har hunnit förändras mycket genom tiderna, men vid jul är det starkt förankrat att påpeka att det vi *egentligen* firar är ett utvalt barns födelse. Och det är ju inte riktigt sant. Julen är ett mischmasch av traditioner av vitt skilda ursprung, en del av det sannolikt tusentals år gammalt, annat ganska nytt. Och utöver det förstås väldigt olika beroende på var i världen vi befinner oss.

Jesus verkar ha haft många kloka och bra tankar. Det mesta av det knappast unikt för honom, mycket av det framfört av andra före honom, i annan kontext – och för den delen senare. Men i den tid och det sammanhang han levde var religionen den relevanta vägen.

Under de tvåtusen år som sedan gått har ordet kristendom och namnet Jesus däremot ofta varit viktigare än det predikade innehållet, och orden har använts för alla möjliga syften.→ Läs resten av inlägget!

”Med en ring på mitt finger ser världen att jag är din”

Olika kulturer och religioner har olika sätt att manifestera knutna band.

I vår kultur är det vanligt att de som lovat varandra trohet eller gift sig med varandra markerar detta med en ring på fingret. Jag och min man valde bort det.

Jag är osäker på om vi nånsin diskuterade frågan eller om det var självklart för båda. Det stora steget var egentligen att gifta oss. Vi hade tänkt låta bli det och förbli ”bara” sambos, men efter många år när det aldrig blev av att skriva de kloka juridiska papper man isåfall bör fixa, så konstaterade vi att det faktiskt var enklare att gifta oss. Borgerligt, i alla enkelhet, utan något bröllop. När min man sedan fick cancer och dog några år senare var jag glad för att vi valt att gifta oss, för den ganska trassliga efter döden-byråkratin blir trots allt några snäpp enklare då.

I andra kulturer finns det andra sätt att fira det ingångna avtalet av giftermål, och andra sätt att visa upp tillhörigheten för omgivningen. Så även i de olika länderna på Seiscro. Det kan du läsa om i mina böcker i serien Elsinorien. Och nej, jag tänker inte avslöja mer här 💞

Men hur gör man om man av olika skäl inte KAN eller FÅR knyta band eller ingå avtal?

💍💍

Är du gift eller förlovad? Har det varit ringar inblandade?→ Läs resten av inlägget!

Drakar och häxor

Kristendomen är en fascinerande religion. Samtidigt som man lagt mycket fokus på den monoteistiska tanken att det bara finns en gud och kallat all tro på annat för vidskepelse så har det med kyrkans hjälp bedrivits processer mot kvinnor som man hävdat varit häxor. Och idag firas helgonet Sankt Göran / Sankt Örjan / Saint George som enligt legenden dödade en drake (och för att fira Georgs dag så kommer en hel massa scouter som inte bryr sig ett dugg om religion att besöka kyrkor idag för att fira sitt skyddshelgon).

Och samtidigt finns det en hel del kristna som tycker att fantasy är typ djävulens påfund.

Ibland ifrågasätts logiken i fantasyvärldar. Men det är ju inte precis så att logiken håller i världsreligionerna heller 🙃→ Läs resten av inlägget!