Etikett: stress

Okategoriserade

Jag tränar inte när jag är ledig, för då är jag ledig

– Varför tränar du inte på sommaren då? frågar läkaren.

Det är mitt i sommaren nån gång. Jag är på årligt läkarbesök som jag numera kallas till eftersom jag har stående medicinering. Läkaren klämmer av det obligatoriska frågebatteriet som väl ska avhandlas med alla patienter. Röker du? Dricker du? (Med det menar hen inte vatten eller vilken dryck som helst utan specifikt drycker med påtaglig alkoholhalt.) Äter du ordentligt? Tränar du?

– Ja, jag försöker träna min friskvårdstimme under terminstid, men nu under sommaren blir det inte mycket.

– Varför inte då?

Jag svarar något lagom undflyende och förvirrat, som man gör när man plötsligt skäms över något man inte var beredd på att behöva skämmas över.

I duschen nyss, ett halvår senare, kunde jag plötsligt formulera svaret:

För att när jag är ledig så behöver jag så mycket ledig tid som möjligt. Oplanerad tid, dagar som i möjligaste mån inte störs av måsten eller borden. Dagar när jag kan orka påbörja saker som kräver ”obegränsad” tidsrymd för att jag ska hinna eller orka börja ta itu med dem. Lagning av kläder, byrålådor och trasiga köksstolar. Funderingar kring vad jag behöver få ordning på i handlingen för att kunna börja skriva nästa bok. Ork att sätta in papper i pärmar som skulle behöva ett nytt system. Och massor med andra sådana saker. Sånt händer inte om alla dagar har måsten och dåliga samveten, om dagarna är sönderhackade av sånt som måste prioriteras högre.

Utan sådana dagar får jag inte ens riktig återhämtning, avslappning av det slag som är bortom tillkämpad återhämtning med stickningen.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Kalenderljusstressen

När jag var liten brukade min dagmamma ha ett kalenderljus under december. Inte ett tjockt som det på bilden, utan ett normaltjockt.

Jag tyckte det var så fint och stämningsfullt, och jag brukade vara avundsjuk på att de hade och inte vi.

Senare har jag provat – och fattat att det inte är något för mig. Ett ljus som behöver brännas ner precis lika mycket varje dag blir ett stressmoment, och december är redan innan en orimligt stressig månad. Efter bara några dagar blir kalenderljuset ytterligare en sak som ska hinnas ikapp.

Kalenderljus är en sak som bygger på att alla dagar ser likadana ut. Så är det inte i mitt liv. Vissa dagar är helg, andra är vardag. Vissa är stressiga, andra är rent kaos. När det är svårt nog att få äta frukost vill jag inte tända ett ljus jag ska vara rädd att glömma släcka. Det är svårt nog att bränna ungefär lagom mycket på adventsljusstaken varje vecka.

Och det där gäller för mitt liv i övrigt också. Alla dagar är inte lika. Vissa dagar finns det ork och inspiration. Andra dagar handlar mer om att överleva och göra minsta möjliga. Och det gällde i någon mån innan utmattning och sånt också. Olika dagar bjuder på olika sorters förutsättningar. Då kan jag inte ruta in tillvaron på sätt kräver samma av mig varje dag in i minsta detalj. Det behövs luft i schemat.

Därför blir jag stressad av alla saker som ska göras varje dag. Skriv minst fem minuter varje dag.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Spända muskler är mitt grundtillstånd

”Du är så spänd!” säger massören.

Det säger hon varje gång. Det är nog fyra gånger jag varit där nu, sedan i somras.

Jag upplever inte att jag är mer spänd än jag brukar. Och jag går hos massör regelbundet, även om jag inte gått hos henne tidigare.

”Din nacke och din rygg. Så stela. Så hårda. Som sten. Har du inte ont?”

Nej, det har jag inte. Peppar peppar, för tillfället har jag faktiskt inte ont någonstans. Mer än möjligen i själen. Men min kropp behöver regelbunden massage. Det har den också fått för det mesta under de senaste tjugofyra åren.

Och ja, jag har nog en hel massa spänningar. Men det är inget jag tänker på. Det är det normala för mig.

Kanske är det i grunden en kompensation för den överrörlighet vården alltid hävdar att jag har, fastän jag själv inte upplever det så. Det är nog också en effekt av att jag liksom alltid parerar att det ”civiliserade” sättet att sitta inte är det som min kropp är bekväm med.

Och så har min kropp en vana av att lagra oro, stress och ångest i musklerna. När det finns någon skadad eller irriterad muskel dras det dit. Om inte, så sätter det sig i hela kroppen.

Utöver det sitter det nog rätt många ogråtna tårar undangömd i muskelspänning. Sorg och saknad, kan vi kalla dem. Tårar som liksom inte är så stora att de *måste* släppas ut, de blir till spända muskler.

Ja, och har jag ett stillasittande jobb vid dator där jag ofta är ganska fokuserad.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

”Vi lever i ett för snabbt samhälle”

Det som stressar mig mest när det kommer till bokförsäljning är tiden. Tiden sen mina böcker kom ut.

Det är nu i runda slängar två och ett halvt år sedan min första bok släpptes. Drygt ett år sedan den tredje.

Innan böckerna släpptes hade jag ingen tanke på tidsaspekten. Jag tänkte mer att man släpper böckerna, och när de är släppta så finns de och kan säljas. Ingen egentlig bortre tidsgräns liksom.

I början gjorde jag några försök att kontakta bokhandlare på ställen jag har koppling till. Utan något egentligt gensvar. Men jag tänkte att det där kan jag ta efter hand.

Senare läste jag en kommentar från en av de stora bokhandlarna, i den stora författargruppen på facebook, skriva någon kommentar om att en bok bara är ny och intressant de första månaderna.

Och ja, det har hämmat mig. Varför ens försöka ta kontakt med bokhandlare om signeringar eller annat om de redan tycker mina böcker är passé?

Allt eftersom tiden gått har jag ju också fattat att det är så det funkar på alla arenor. De flesta bookstagrammare läser nästan bara nyutgivna böcker. Alla tävlingar och omröstningar om bästa bok i olika sammanhang handlar om det som är utgivet senaste året.

För mig var det verkligen en överraskning hur kortlivade böcker verkar vara nuförtiden. De allra flesta böcker jag läste under min uppväxt var ganska gamla eller jättegamla, med dagens perspektiv. Jag har väl inte riktigt hängt med, och hade inte fattat hur fruktansvärt bråttom det skulle vara precis när en bok släppts.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Semesterstressen

Känner du den? Semesterstressen. Stressen att hinna allt du vill under några sommarveckor. Stressen att vara alla sidor av dig själv.

Njuta av sommarkvällarna och strunta i att behöva gå och lägga sig vid en förståndig tid. Njuta av att få sova tills man vaknar. Men samtidigt få dåligt samvete när man sover länge, för man ska ju inte vända dygnet och inte slösa bort sommardagar.

Kunna ta dagen som den kommer och göra det du vill, när du vill. Hinna vara kreativ och inte bry sig om fasta tider. Men samtidigt se hur dagarna rinner iväg. Och lyckas missa tiderna som den där specialaffären har öppet.

Alla sakerna som borde bli gjorda! Lådan som behöver limmas, telefonsamtalet till vårdcentralen, de där mejlen som måste svaras på. Och visst dyker det upp extra många viktiga saker med posten så här års, sånt där som man borde följa upp och kolla av?

Och så borde man ju hinna hitta på något kul också. Något lite längre, nån utflykt, något semestrigt liksom.

Hur hanterar du semesterstressen? Hur prioriterar du?→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

När man får höra att man överreagerar

Det här ger tyvärr väldigt stor igenkänning.
Jag fick ofta höra att jag reagerade för kraftigt på olika saker. Jag blev för arg, eller för ledsen. Det skulle man inte bli. Och blev man det skulle man inte visa det.

Beroende på sammanhang och vilka personer som var inblandade gav det olika reaktioner.
Ibland ledde det till tillsägelser.
Ibland skrattade omgivningen åt mina reaktioner.
Ibland blev jag hånad.

Tillsägelser var nog i det långa loppet bättre. För det blev jag i alla fall arg på.

Skratt och hån däremot fick mig att krympa.

Sammantaget lärde jag mig att jag alltid måste tänka mig för innan jag reagerade på något. Känslor fick inte bara finnas, jag måste först analysera dem och komma fram till om de var okej, om de var rimliga enligt omgivningen, och om det dessutom var värt det risktagande det var värt att visa dem.

Att ständigt ifrågasätta sin upplevelse och sina känslor är inte en bra väg till att vara snäll mot sig själv. Istället lär man sig att bita ihop och kämpa på fastän man mår skit.

📖

En hel del av det där med att ifrågasätta sina känslor och tänka efter för mycket, så att man avstår från att agera på dem, har jag skrivit in i Ailsa, som är huvudpersonen i mina böcker om Elsinorien. Tyvärr gör det att saker blir onödigt krångliga.→ Läs resten av inlägget!