Jag älskar när människor gör något fullt ut.

Handsyr en hel klädedräkt som stämmer med alla historiska rön från en viss tidpunkt under tidig medeltid.

Odlar lin, som de sedan skördar, rötar och alla steg som nu ingår i processen för att få ut användbara fibrer, för att slutligen spinna, väva och sy ett klädesplagg.

Smider ett vikingatida svärd utifrån dåtidens modeller och med metall utvunnen på tidsenligt sätt.

Det är verkligen coolt! Hängivenheten. Tiden som läggs ner. Principerna.

Men det är inget för mig.

Jag vill för många saker. Jag har inte tid att göra så, för hur ska jag då hinna allt annat? Visst, jag kan sy för hand, men om jag syr på maskin så hinner jag göra andra saker också.

Jaha, ni säger att det var så här de sydde sina klänningar år 1381, men vad säger att *jag* hade gjort så? Jag är en sån som försöker hitta lösningar på problem och som anpassar saker till det jag vill ha. Det hade jag förmodligen gjort även 1381. (Beroende på hur tillåtande omgivningarna var hade jag kanske anpassat mig – eller blivit utstött eller bränd som häxa eller nåt.)

Historia är spännande! Det är oerhört intressant att få veta hur saker fungerade. Men jag blir för snabbt uttråkad för att liksom vilja spela upp det igen.

På samma sätt är det med mitt husrenoverande. Det finns husrenoverare som tycker att när man renoverar ett gammalt hus så ska man vara husets ålder troget i alla detaljer. Inte använda några moderna lösningar någonstans.→ Läs resten av inlägget!