Konsekvenser när kungligheter inte får välja själva

Apropå tv-serier så har jag nu även sett femte säsongen av The Crown. I kort sammanfattning kan man väl säga att hela säsongen handlar om hur stora effekterna kan bli när kungliga föräldrar bestämmer vem tronarvingen ska gifta sig med, fastän hen egentligen har känslor för någon helt annan.

Det är ett tema som finns även i mina böcker om Elsinorien. Men även om det till en början och på en övergripande nivå finns stora likheter, så är skillnaderna större. För hur en sådan berättelse utvecklas beror både på de inblandade personernas personligheter (och därmed hur de bemöter varandra i den givna situationen) och på hur de sedan väljer att agera på de givna förutsättningarna.

Det finns olika val att göra, och olika val får olika konsekvenser.

Det är inga lätta val och ingen lätt väg, varken i The Crown eller i Elsinorien. Men det slutar totalt sett lyckligare i Elsinorien.

(Om du mot förmodan missat det, så handlar The Crown om Storbritanniens drottning Elizabeth II:s liv och om det som händer runt henne och hennes familj och släkt.)

Ja, jag visste förstås vem Dainas var. Jag hade nog haft någon sorts vag uppfattning om det redan innan jag kommit hit, för han var son till en av de kungar söderut som pappa bett om hjälp mot Aygwidon. Men framför allt kände jag till honom från de andra flickornas skvaller. Även om skvallret inte intresserade mig var det svårt att missa. Jag visste att han var runt tjugo år och att han sedan lång tid tillbaka var trolovad med någon högättad flicka från samma land.

Läs resten av inlägget!

Jag råkade visst se 100 avsnitt telenovela, och jag gillade det

Årstiden kräver sitt. När orken inte räcker till så mycket, vare sig av borde eller vill, så blir det mycket TV. För det är att vara snäll mot sig själv när huvudet helst vill gå ner i dvala.

För några veckor sedan, när jag inte hade något särskilt att titta på, fick jag för mig att klicka igång Jane the Virgin på netflix.

Jag trodde inte det skulle vara något för mig. Men efter några avsnitt blev det totalt beroendeframkallande. Smart uppbyggda avsnitt, med cliffhangers. Charmiga karaktärer. Och så vissa aspekter som ju liksom bara var för mycket, men där det liksom byggde på det.

Jag plöjde serien som bästa sortens bok/bokserie som man inte kan släppa. 100 avsnitt.

Och det jag tyckte allra bäst om var faktiskt slutet.
Så väldigt många serier nuförtiden är byggda för att man kanske ska lyckas få göra en säsong till och en säsong till. Så man lämnar lagom mycket många lösa öppna trådar i varje säsong.

Men här avslutade man. Knöt ihop. Fick svaren och lösningarna på alltsammans när sisra säsongen slutade. Så väldigt skönt!

Och karaktärerna utvecklades hela vägen, mognade och blev klokare av livet istället för att fortsätta göra samma misstag.→ Läs resten av inlägget!