När klimatet förändras blir påverkan ofta dramatisk och livsavgörande: skyfall, torka, översvämningar och matbrist. Ändå är det en mer stillsam påverkan jag går och funderar på härhemma, i min trädgård, i mitten av oktober.
Jag bor i Skåne. Men jag är ändå van vid att naturen, trädgården, det som växer, går ner i vintervila. Även om vintern inte alltid innebär ett snötäcke, så har jag brukat förvänta mig frost. En period när växtligheten inte växer. En tid när saker bryts ner. Ett avsnitt av stillsamhet.
För mig som har en trädgård, och för alla som på något vis odlar, blir det en tid för återhämtning. Vi kan släppa ogräsrensandet och annat trädgårdsarbete. Ägna oss åt inomhuspyssel, planera nästa odlingsår, eller bara ta igen oss. Välbehövlig vintervila.
Men klimatet ändras. Växtsäsongen förlängs. Sedan början av 1900-talet har vegetationsperioden som genomsnitt i Sverige ökat med nästan 30 dygn, enligt SMHI.
Gräset slutar inte växa. Inte ogräset heller. Perioden när vi kan släppa trädgården och gå till vila krymper. Jag antar att den på sikt försvinner.
För vår hälsa tror jag det är dåligt. Möjligheten att gå i dvala, åtminstone en aning, är nog bra för oss.
Och mörkret kommer ju ändå. Även om det är varmt nog för gräset att fortsätta växa, så är det ljust betydligt färre timmar. Mörkret gör oss trötta.
Jag undrar hur det påverkar oss i längden.→ Läs resten av inlägget!
