Natur, miljö och medmänsklighet

Vi skriver berättelser om djupa skogar, där magin fortfarande bor och där fåglar kvittrar och smådjur lever i frid.
Vi låter fantasin ta oss på vindlande äventyr, längs smala stigar mellan urgamla träd, över stora vida slätter och höga berg, över gnistrande hav och längs forsande älvar.
Vi beskriver drömvärldar där människor får älska vem de vill och visar hur tillvaron kan vara utan vår världs kulturella begränsningar.

Men vi berättar också om fantasivärldar där ondska härskar och där djup orättvisa råder.
Vi visar hur framtiden kan te sig om miljöförstörelse får fortgå eller om de som ser vissa människor som mer värda får styra. Hur livet kan bli efter den stora människoorsakade katastrofen.

Vi visar på människors bästa och sämsta egenskaper och vad de kan leda till.
Vi visar på det vackra i det som finns här hos oss men som hotas på olika sätt.
Natur, miljö och medmänsklighet.

Vi skriver fantastik. Påhittade berättelser som skruvar på de givna förutsättningana. Verklighetsflykt, men samtidigt ett sätt att tydligare visa upp den verkliga världen.

🧙‍♀️

Snart är det val. Jag kommer inte vara partipolitisk på det här kontot. Men jag kan ändå påminna om fundamenten i mina berättelser.

Minns Elsinoriens djupa skogar, öppna slätter och glittrande hav.→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!

Vallmo i rågfält

Vallmon.
Mitt ute i rågfältet sticker den upp.
Sticker ut.
Rågfältet har sin variation: stråna är olika höga, axen olika tjocka, olika mogna.
Men de följer ändå en mall.
Vallmon sticker ut, anpassar sig inte till den avsedda konformiteten.
Egentligen borde den inte alls vara där, i alla fall inte enligt den som bestämmer.
Med gifter försvåras dess tillvaro.

Så är det ofta i tillvaron i övrigt också. Variation är fint, vi tycker om olika – men lagom mycket olika! Det ska ändå passa inom vissa ramar för olikhet. Annars blir man motarbetad.

Vallmon kämpar på. Lite blekt. Ändå väldigt synlig.

I kanten av åkern finns det mer vallmo. Där är läget något mindre utsatt, kampen mot det avvikande mindre intensiv. Där kan vallmoblommorna få frodas. De är ju egentligen ganska många, även om det inte alltid syns.

Ibland kan dock någon vallmo få frodas riktigt ordentligt, utan att blekas på vägen. Buren av vallmovänner kan den plötsligt hyllas av ett helt hav av råg.

(Förlåt, jag skulle bara gå en liten kvällspromenad, och så blir det så här!)→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!

Hamling

I mina böcker förekommer det hamlade träd. Jag är just nu osäker på om det konkret nämns i första och andra boken, men i tredje boken nämns det definitivt. Och jag har insett att många inte vet vad hamling innebär, så då tänker jag att vi tar det här 😊

Istället för att anstränga mig med att formulera lagom mycket själv, så citerar jag text från wikipedia:

“Hamling (att hamla), klappning (på Gotland) eller tullning (i Roslagen), är en skötselsteknik som kan utföras på de flesta lövträd, till exempel lind eller ask. Tekniken går ut på att samtliga grenar beskärs med regelbundna intervall på mellan 3 och 20 år. Hamling utförs på sensommaren innan löven fälls för att skapa foder åt boskap. Träden beskärs på ett sådant sätt att fler skott bildas till kommande år. Syftet är att så snabbt som möjligt få fram en stor mängd löv. Oftast torkades kvistarna med löv och sparades till foder för djuren inför vintern. Hamlingen bidrar till att trädet växer långsammare eftersom det finns en mindre lövmassa som ansamlar energin.”

“Hamling var vanligt i södra Sverige fram till början av 1900-talet. Längre norrut var det inte lika vanligt eftersom det fanns färre lämpliga lövträd. Nu för tiden hamlar man träd mest i kulturvårdssyfte och för den biologiska mångfalden. Träden kan nämligen snabbare bli värdefulla för biologisk mångfald. Hamlade träd kan angripas av svampar och får så kallade ålderstecken, åldras snabbare. Vissa trädarter kan dock bli väldigt gamla även om de hamlas.”

Citat från https://sv.wikipedia.org/wiki/Hamling→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!

Skiora

Karaktärer i böcker kan komma till på väldigt olika sätt. Det här var ett:

Jag satt och läste om noanamn i wikipedia. Noanamn eller noaord, är ord eller namn som använts när det egentliga ordet varit tabu för att man varit rädd att frammana ett djur eller väsen om man använde dess rätta namn.

Hin håle istället för Djävulen.

Varg istället för Ulv, och senare Gråben istället för Varg.

Sånt där är spännande, tycker jag. Både språkligt och folktromässigt.

Någon gång för några år sedan läste jag om det där på wikipedia (för att jag följde någon tråd i någon tankebana). Och så fick jag syn på att Skata är ett noanamn för Skjora. Alltså att fågelarten skata egentligen från början hette skjora.

Det där fastnade hos mig. Och Skiora kom att bli en karaktär, som ni får träffa i tredje boken om Elsinorien.

(Fast hos mig uttalas det med hårt k och som ett trestavigt namn, medan jag gissar att fågelnamnet skjora ska uttalas med sj-ljud.)→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!