Etikett: böcker

nov 24 2025

Circular monday och böcker

Cirkulär ekonomi handlar om att saker ska kunna användas igen och igen, många gånger, kunna lagas när de går sönder, och slutligen efter lång användning kunna återvinnas. Cirkulär ekonomi är motsatsen till linjär ekonomi, som blivit vanlig under det senaste århundradet.

Böcker passar alldeles utmärkt i en cirkulär ekonomi! En bok kan läsas många gånger, av många olika personer, innan den slutligen återvinns.

Idag är det Circular Monday, en dag som går ut på att lyfta cirkulära affärsmodeller. Därför vill jag passa att fråga:

📗 Vilket är ditt bästa sätt att se till att dina utlästa böcker blir lästa av fler?

📙 Var är, enligt dig, bästa stället att köpa/införskaffa begagnade böcker?

Och så bonusfrågan:

📘 Har du någon bra lösning på hur författare kan tjäna pengar om det bara säljs en tiondel så många böcker för att begagnatmarknaden blir ännu bättre? Alltså, hur löser vi den ekonomiska aspekten av det cirkulära?

(För min del är den ekonomiska aspekten lugn, jag har min lön från annat håll och går ändå mestadels back på författandet 🥰)→ Läs resten av inlägget!

okt 29 2025

Varför dras vi till kungligheter?

I mina böcker om Elsinorien finns det prinsar och prinsessor, kungar och drottningar. Vad är det som gör att jag så gärna placerar berättelser i den sortens miljöer?

Jag tycker ju i grunden att det är bisarrt att få den sortens makt på grund av vem ens föräldrar är (och ännu knäppare att en monark ska vara utsedd av gud eller liknande).

Ändå dras jag till det.

Och det är jag uppenbarligen inte ensam om, att döma av filmer, böcker, och en hel massa andra medier.

Varför? Vad är det som gör att vi dras till sådant?

Är det estetiken? Eller den dynamik som uppstår i berättelser av att de inblandade fötts med så skilda förutsättningar och status (och som förstås är ”lätt” att bygga berättelser på). Eller är det något helt annat?

Vad tänker du? Och dras du också till det här?→ Läs resten av inlägget!

sep 03 2025

Det går an

Jag läser att ”Det går an” av Carl Jonas Love Almqvist kommit med i (den föreslagna?) svenska kulturkanonen.

Jag vet inte alls hur resonemangen kring urvalet gått till. Men det jag vet är att boken ansågs skandalös när den kom ut 1838, alltså för nästan tvåhundra år sedan.

Boken är en kortroman, men det det handlar om är möjligheten för man och kvinna att leva ihop under äktenskapsliknande former, utan att vara gifta, ja, till och med utan att bo ihop. Alltså det vi idag kallar särbo. Men på den tiden var det förstås otänkbart. Och ändå landar bokens kärlekspar i att ”Det går an”. (Wikipedias sammanfattning av handlingen inklippt i bilden.)

Jag vet som sagt var inte varför boken plockats ut till kulturkanon. En tolkning kan vara att peka på ett viktigt steg i frigörelse, modernisering och utveckling mot ett Sverige där vi inte begränsas av gamla konventioner och låter människor leva som det passar dem. Fast det låter inte som den nuvarande regeringens linje …

Jag har ett vagt minne av att ha läst ”Det går an” under gymnasiet. Och sen tänkte jag inte mer på den förrän jag redan gett ut mina böcker och plötsligt insåg att ett av temana i mina böcker av en händelse råkat bli någon sorts parallellspår till Det går an, om än under helt andra omständigheter.

Har du läst Det går an?→ Läs resten av inlägget!

okt 08 2024

”So much to read, so little time”

”So much to read, so little time 📚” Så står det i reklamen som börjat dyka upp i mitt flöde.

Poängen med reklamen är att man ska använda företagets AI-lösning och be den sammanfatta det viktigaste i en text, så man själv slipper läsa den långa texten.

Och visst, även om de använder bokhögsemojin i sin text, så syftare de nog mest på artiklar och rapporter. Men ändå! Oavsett vad man läser för saker så tappar man rätt mycket av värdet om man ber om en sammanfattning på det sättet. Man tappar exempelvis hela möjligheten att själv bedöma vad man tycker om skribentens slutsatser utifrån hens språk etc.

Och jag hoppas innerligt att folk inte tror att poängen med böcker är att få redogjort för ett händelseförlopp och inget mer.→ Läs resten av inlägget!

jun 24 2024

Fantasybingo!

Det är sommar. Du vill läsa mer. Du behöver ett fantasybingo!

Det är du som bestämmer reglerna. Innebär full bingorad ett havsbad, en glass, eller kanske bara en skön känsla? Det vet bara du.

  • Klicka på bingobrickan för pdf-version. Observera att formatet ändå inte är A4, så om du vill skriva ut kan du behöva välja format i din skrivare. Det funkade bra hos mig, i alla fall.
  • Själva bildens format är instagram story-format.
  • Det är självklart gratis att använda bilden och pdf:en. Sprid den gärna!
Bingobricka fem gånger fem rutor. I varje ruta et tema eller annat som kan gälla för en bok. Runt bingobrickan olika bilder med fantasykoppling.

Jag är fullt medveten om att den här bingobrickan bara täcker in en bråkdel av alla teman i fantasy – jag satte ihop den ganska snabbt. Nästa år gör jag en ny, och jag vill gärna ha dina synpunkter på vad som borde vara med i Fantasybingo 2025. Skriv i kommentarerna nedan, så har jag det samlat när det är dags.→ Läs resten av inlägget!

apr 26 2024

Karaktärer som gör dumheter mot bättre vetande

En del berättelser (böcker, filmer) tycks byggas nästan helt på att karaktärer gör saker de vet att de inte får, trots bättre vetande. Och sen skiter sig allting, och man vet redan innan att det kommer att skita sig, och man sitter liksom bara och väntar på att de ska åka dit.

Jag avskyr sånt. Jag ser verkligen ingen poäng alls med det sättet att bygga upp en historia. Det är bara obehagligt. Inte på ett pirrigt sätt, utan bara … nä, usch. Det blir så jobbigt att jag oftast inte kan se klart eller läsa vidare, för det får mig bara att må dåligt. Är det på TV så går jag därifrån.

Men jag antar att det finns folk som faktiskt uppskattar greppet. För det är ofta populära berättelser. Och det verkar också vara ett grepp folk tar till när det behöver hända nåt mer.

För mig är det obegripligt. Varför göra något du vet att du inte får/bör om det bara kommer att leda till problem? Vem är så dum att de gör saker de vet kommer ge dem problem?

Det är en helt annan sak om det är något som faktiskt behöver göras, typ för att rädda världen eller säga ifrån mot orättvisor eller nåt. Stora risker, men värt det med tanke på vad som står på spel.

Och det är också okej om det faktiskt inte är så att de åker dit jämt. Om de gör saker som de inte borde men det går vägen. Det var därför jag klarade av att se, och uppskatta, Stranger Things.→ Läs resten av inlägget!

jan 10 2024

Tvinga ingen att analysera böcker!

En sak jag har svårt för är påtvingade bokanalyser. Alltså när någon – oftast skolan – tvingar den som läser eller läst en bok att analysera en bok på korsen och tvärsen. Vad handlar boken om? Tycker du att personerna gjorde rätt? Vad tror du kommer hända sen? Vad tror du författaren vill säga med den här berättelsen och varför tror du hen skrev den? Varför tror du Lisa blev kär i Nils? Vad tyckte du var bäst med boken? [Hur vet du ens att jag tyckte något var bra?] Berätta om din läsupplevelse!

Det må vara hänt att man gör det om man studerar litteraturvetenskap. Och jag köpte det på gymnasiet, även om jag hade svårt för det – för det fanns liksom samtidigt hela tiden en underliggande antydan om att det fanns ett rätt svar och att de andra var fel. Men för yngre barn stör det mig på riktigt.

När min äldste son gick på lågstadiet så presenterade man på ett föräldramöte hur man arbetade för att öka läsningen och bättra på läsförståelsen. Detta gjorde de genom att först diskutera vad de tror kommer att hända i boken, sedan ställa tusen frågor, grotta ner sig i betydelsen av ”svåra” ord (även ord barnen inte själva tycker är svåra), redogöra för tid, plats, huvudperson, andra viktiga personer, vad bokens ”problem” är och så handlingen, samt dessutom göra konst av det. Mer avancerat än när jag gick gymnasiet.

Jag svalde min frustration under mötet (eftersom alla andra verkade tycka det var jättebra) och gick hem och skrev i min blogg istället.→ Läs resten av inlägget!

jan 07 2024

Hur prioriterar man (i) sitt skrivande?

Hur prioriterar man sitt skrivande? Och varför skriver man en bok?

Jag har ett mer eller mindre konstant flöde av tankar jag vill sätta ord på och skriva ner. Anekdoter från vardagen. Reflektioner om hur jag själv eller världen fungerar. Lyckliga utrop över insikter och framgångar. Och så förstås längre berättelser med påhittade personer.

Men skrivande tar tid, och tid är en begränsande faktor. Det finns egentligen aldrig tid för allt skrivande, i alla former, som vill ut.

Småskrivandet i vardagen är det enkla skrivandet. Med det menar jag sånt som små inlägg på sociala medier (som det här). Det är en eller ett par tankar som skrivs ner, som inte behöver sammanfogas med allt annat. Oftast blir det läst av en del människor, några av dem tyckte det var intressant, och ingen minns det mer än till nästa dag.

Delvis samma sorts skrivande ägnade jag mig förr åt i min personliga blogg – men med mer inslag av just personliga saker. Bloggen hinner jag dock inte med numera, vilket är synd, för även om färre läste den, så var den viktig för mig sjäv.

Det ”stora skrivandet”, i form av böcker, är mer tidskrävande. Visst, skrivstunderna behöver inte vara längre vid varje enskilt tillfälle, men det krävs ett annat helhetstänk. Mycket mer för- och kringarbete som inte är faktiskt skrivande. Men om det blir ett resultat så blir tillfredsställelsen, i längden, större av att ha skrivit en bok än av att ha skrivit ett antal inlägg på sociala medier. Och de som läser boken kommer förhoppningsvis att ha något minne av den längre än av ett inlägg på sociala medier.→ Läs resten av inlägget!

okt 14 2023

I boken får du stå för resten

De allra flesta som läst en riktigt bra bok önskar att den någon gång ska bli film.*
De allra flesta som skriver böcker önskar att något de skrivit någon gång ska bli film.**

Ändå tycker de allra flesta för det allra mesta att boken var bättre än filmen.***

En bra film, eller tv-serie för den delen, är en alldeles fantastisk upplevelse. Det går att åstadkomma fantastisk stämning med musik, scenografi, filmteknik, och inte minst skådespelarinsatser.

Men samtidigt finns aspekter i en bok som alltid kommer att gå förlorade vid en filmatisering.
En del av det handlar om det som utelämnas i en film för att filmen nästan alltid är ”kortare” än boken.
En annan del handlar om det som blir tvunget att konkretiseras och bestämmas när man gör film. I en bok kan vissa saker lämnas oskrivna och därmed upp till varje läsare att bestämma (eller inte bestämma), men i filmformatet måste beslut tas. Det krymper utrymmet för fantasin och gör ofta filmen plattare.

En annan nackdel med filmen är att allt det som skapas kräver resurser. Miljöer som byggs upp. Kläder som sys upp. Skådeseplare och annan personal som för storfilmer ofta flygs hit och dit över världen. Jag har aldrig sett någon beräkning av miljökostnaderna för en vanlig storfilm, men jag räknar kallt med att de är ganska stora. Och visst, utslaget på en storpublik kanske det blir litet räknat per tittare. Men ändå. Tanken tränger sig på med jämna mellanrum när jag ser en påkostad modern film.

Som författare har jag dåligt samvete över upptryckta pappersexemplar av mina böcker.→ Läs resten av inlägget!

dec 21 2022

The Dark is Rising. In audio.

Stora nyheter: Nu finns ”En ring av järn” som radioteater!

Som jag nämnt några eller många gånger så hör serien ”En ring av järn”/”The Dark is Rising” av Susan Cooper till mina absoluta favoritböcker. Och just första boken, En ring av järn, utspelar sig vid den här tiden på året, från midvinterafton till trettonhelgen.

För en del år sedan filmatiserades den. Men tydligen förstörde man den totalt. Man ändrade på alldeles för många grundläggande saker i boken och gjorde dessutom en väldigt dålig film i övrigt också, så att det som var unikt istället blev en dussinrulle. Det är i alla fall vad folk som sett filmen sagt; jag har valt att inte se den, eftersom alla verkar avråda från att se den. (Det är alltså inte på den vanliga nivån av ”boken är bättre än filmen” utan mycket värre.)

Men nu finns det tydligen en alldeles ny radioteater på BBC. Första avsnittet släpptes igår, på midvinterafton. Nu finns alltså två avsnitt ute. Ja, den går att lyssna på från Sverige. Och den är tydligen bra – ”Susan approves of every soundwave of this production!” kan man läsa på författarens facebooksida 😍

Så … nu blir det stickning och radioteater.

The Dark is Rising, BBC World Service.→ Läs resten av inlägget!