Varför tar du inte tåget till bokmässan, Sanne?

Du som alltid tjatar om miljön!

Rimlig fråga.

Just den här veckan är en mycket olämplig vecka att ta tåget från Skåne. Två tågsträckor är helt inställda (dels Malmö-Lund, dels Helsingborg-Ängelholm). De inställda tågen ersätts i begränsad omfattning (det vill säga inte alls fullt ut) med buss. Alla som kan undvika att åka med dessa ombeds låta bli. (Och det verkar väldigt opraktiskt att färdas så med bokbagage.) Därav har jag redan sedan länge planerat att den här resan får bli med bil.

Det är för övrigt mindre än ett år kvar på leasingen av min bil. Och jag har fortfarande inte rest längre än att jag tar mig fram och tillbaka på fulladdad bil. Dags att prova på liiite mer äventyr, alltså 😉 Just nu står bilen på snabbladdning 🔌medan jag fyller på med choklad i både fast och flytande form ☕🍫🍪→ Läs resten av inlägget!

Lediga onsdagar

Onsdag är min lediga dag.
Jag jobbar deltid, är tjänstledig på 25 procent. Inte för att få utrymme för skrivande eller nåt annat kreativt, utan för att fungera som människa. Återhämtning.

Det är dels en kvarleva från utbrändheten, för att jag själv ska må okej. Men också en effekt av att vara ensamstående förälder, när ett av barnen inte passar i den mall samhället är byggt för. Mina lediga onsdagar ger mig lite mer utrymme, lite större sannolikhet att hänga ihop lite längre.

När jag fått iväg barn på onsdagsmorgonen så åker jag hem och sover igen. Det är en effekt av utmattningen: jag kan numera sova dagtid. Och jag behöver det. Ofta sover jag fram till lunch.

Resten av dagen försöker jag ta det lugnt. Kanske posta saker på sociala medier, eller hinna ikapp med viktiga saker jag inte hunnit eller orkat.

Idag är planen att packa klart inför bokmässan. Och ikväll är det en sån där kväll när jag egentligen behöver vara klonad, när jag ska vara på föräldramöte samtidigt som jag ska skjutsa till och hämta från aktiviteter.

Tyngst med att vara ensamstående sådana här dagar är dock att inte ha någon att bolla packandet med. Jag ska ha med mig extra böcker till mässan, ifall att. Och så ryggsäck och ytterkläder, som inte får vara med i montern när jag står där. Det finns inga förvaringsskåp på mässan, bara betald garderob. Och jag åker med buss från boendet till mässan. Tre kollin? Eller packa ihop allt i en väska?→ Läs resten av inlägget!

Träffa oss på bokmässan!

Jag står på Bokmässan, i monter B07:39, fredagen den 29 sept kl 17-19.

Men jag står inte själv. Samma tid som jag står ett gäng andra författare från Idus och Visto förlag. Tillsammans spänner våra böcker över allt från böcker för små barn, via kapitelböcker för bokslukarålder, ända upp till vuxna läsare, och allt från fantasy till beskrivning av det liv man levt.

Ska du på Bokmässan i Göteborg? Boka in monter B07:39, fredag kl 17-19, och kom och prata med oss, bläddra i våra böcker, och kanske passa på att köpa nåt du gillar, med en färsk signatur av författaren!

Reklambild för förlagets monter på bokmässan. Bild på många böcker samt info om monternumret.
Läs resten av inlägget!

Mässor, marknader och festivaler

Det som är jobbigast med att ha gett ut böcker är att man ska sälja dem.
Jag ser ”kollegor” som är ute och visar upp sina böcker i alla möjliga sammanhang, igen och igen och igen. Mässor och marknader och festivaler av olika slag, i en aldrig sinande ström. Långt borta och nära. Sammanhang där böcker har huvudrollen, evenemang med teman som knyter an till boken, och stora evenemang där böcker är en udda fågel.

Och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte är med på mer sånt.

– Kommer du till …?
– Ska du vara med på …?

Nej. Nej, det ska jag inte.

Livet går ju liksom inte ihop sig ändå. Det är barn (ungdomar) och hus och trädgård och jobb och spår av en utmattning som kanske finns kvar för gott. Och jag är ensam förälder. Tiden finns inte. Orken finns inte.

Det här ÄR den stora nackdelen med att vara utgiven på hybridförlag. I alla fall för mig. Ja, jag vet att även författare på traditionella förlag, åtminstone till viss del, behöver ägna sig åt sånt här eller liknande. Men generellt i mindre utsträckning.

Ja, jag visste från början. Och nej, just den biten fattade jag nog inte riktigt. Målbilden sträckte sig fram till att det faktiskt skulle bli böcker. En del som ifrågasätter oss som ger ut på hybridförlag upprepar som ett mantra att vi gör det för att få kalla oss författare. Men nej, att vara författare var aldrig målet. Att mina berättelser, skrivna för att bli böcker, faktiskt skulle bli böcker, var målet.→ Läs resten av inlägget!

Jag saknar inte när fantasy var skamligt

Fantasy anses inte vara särskilt kommersiellt gångbart i Sverige. I allla fall inte när det gäller böcker, och speciellt inte om böckerna är skrivna av svenska författare. Förlagen satsar förstås hellre på litteratur där man kan vara säker på att få tillbaka den ekonomiska insatsen – och därför ges väldigt mycket av den svenska fantasyn ut på sätt där det är författaren själv som tar den ekonomiska risken.

På streamingtjänster för TV är fantasy däremot en framgångssaga. Publiken är stor, även i Sverige.

I samband med Bokmässan i Göteborg gjorde SVT:s Kulturnyheterna ett besök bland fantasyböckerna. Man hade ju kunnat önska en vinkling som visade på hur mycket svensk fantasy som faktiskt skrivs och ges ut, trots de svåra förutsättningarna, och att man visat på bredden, så att man på så sätt skulle kunna locka fler att våga ta steget från att titta på streamingfantasy till att läsa våra böcker. Istället blev fokus ett annat.

Själv saknar jag inte tiden när fantasy var skamligt. Jag gillar inte alls att skämmas för det jag gillar att läsa eller skriva. Tvärtom önskar jag att många fler skulle upptäcka fantasy. Inte bara för att jag vill sälja mina böcker 😉→ Läs resten av inlägget!

Inte på bokmässan

Bokmässan. Jag har aldrig varit där.
I ärlighetens namn har jag nog aldrig, innan jag själv blev utgiven författare, haft en tanke på att åka dit. Till bokmässan åker människor som är ”i kultursvängen”. Folk som läser ”rätt sorts” böcker, sådana som ses som seriösa eller är coola i den där kulturella sfären som jag aldrig hört till. Och så journalister som ska bevaka, förstås.

Men inte sådana som jag.

Som barn var jag en storläsare. Sedan tunnades det ut, för att det inte längre fanns tid och utrymme att uppslukas av böcker på det sätt jag gjorde, när man skulle hinna med att plugga och annat. Så mitt läsande blev magrare eller mer anpassat till kortare perioder av läsning. Med enstaka undantag kom jag väl aldrig vidare från YA (young adult) till sånt som ses som riktig vuxenlitteratur.

Men nu är jag utgiven författare.

När mitt förlag (Visto) tidigare i år frågade vilka författare som ville delta på bokmässan i år så var jag redan från början på det klara med att jag skulle tacka nej. Inte på grund av mina fördomar mot mässan 😉 utan på grund av livssituationen. Ensamstående mamma som lever med sviter av tidigare utmattning. Det funkar dåligt i ett sammanhang där man ska vara social många timmar per dag.

Nu ser jag allas förberedelser för bokmässan i flödet: förlag, författarkollegor, Fantastikbokklubben … Och jag känner faktiskt en liten gnutta avundsjuka. Fan, jag känner faktiskt en liten längtan att vara med!

Jag vet att mitt beslut att inte vara med är rätt.→ Läs resten av inlägget!