Prioriteringar, fokus och att göra en sak fullt ut

Ett återkommande meme-tema går ut på att författare som borde skriva gör precis vad som helst annat och exempelvis får ett skinande rent hem.

Så funkar inte jag. Om jag har bestämt mig för att prioritera en sak och gå in för den så prioriterar jag den fullt ut. Har jag fokus på skrivandet så har jag lättare att förtränga att jag borde städa och diska.

Samma sak när jag var student. För ja, det där sägs ju även om studenter: att de aldrig har det så välstädat som under tentaperiod. Vad som helst för att kunna slippa undan pluggandet. Och jag prioriterade istället bort ungefär allt annat än pluggandet.

Det finns flera delar i det här. Dels en envishet. Dels att jag trivs med att gå in i och göra något fullt. Jag tycker om att göra KLART. Och på något vis har jag i detta en förkärlek för att prioritera de saker som tar längre tid. Som att de blir mer värda då på något vis? Jag vet inte.

Om det jag gör är något jag mår bra av så mår jag också bra av att kunna gå in i det. Men ibland skulle jag förmodligen må bra av mer pauser, så hjärnan får vila. Är det däremot något jag mår dåligt av, som en utbildning som triggar min ångest eller trycker undan mina behov, då kan det bli riktigt farligt.

Idag tänkte jag att jag skulle gå ut och klippa på buxbomsgångarna en stund. För det vore bra att få klart alla tre i år, och då skulle jag beta av en bit idag, innan jag gav mig på att försöka få ordning i kontoret och en del annat.→ Läs resten av inlägget!

Hallå! Anropar svenska fantasyförfattare!

Det här inlägget riktar sig till dig som är författare och skriver fantasy på svenska.

Hej kollega!

Vi är många som kämpar med samma saker:
Synlighet. Att nå ut. Att märkas i bruset. Att potentiella läsare över huvud taget ska veta om att vi och våra böcker finns.

Det finns förstås ingen quick fix. Men tidigare idag slog det mig att jag i alla fall kunde dra ett *litet* strå till stacken:

Om någon hittar till min webbplats (www.elsinorien.se) så kan jag också tipsa dem om fler fantasyförfattare som skriver på svenska.

Så jag fixade en sida och började med att lägga dit @annahnozlin och @frida.hallberg.forfattare (som just idag båda gått ut med nyheter om kommande böcker).

Men tanken är ju att fylla på listan med många fler!

Vill du vara med? Skicka info till mig: typ en mening om vad du skriver om och en länk till webbplats eller annat.

Och ja, jag har redan insett att jag tagit mig vatten över huvudet och att det kommer att bli en lång lista 😄😄 Men jag tänker att nån nytta kan det kanske göra? (Och när listan blivit ohanterligt lång så kommer jag att be er om hjälp med att strukturera den mer hanterbart.)

Här finns listan:
Svensk fantasy

P.S. Självklart får du gärna länka till listan eller sprida den på andra sätt!→ Läs resten av inlägget!

I en källare under ett köpcentrum

Inatt drömde jag om er, kära författarkollegor på instagram.

Jag drömmer mycket för tillfället. Sådana där långa drömmar, som spänner över lång tid och binder ihop saker på helt ologiska sätt. Flr det mesta minns jag typ inget av drömmen när jag vaknar.

Den här gången var drömmen borta när jag vaknade men kom tillbaka efter en stund.

Av någon anledning hade jag för första gången fått en plats (eller fattat att det fanns platser) för indieförfattare (hybrid- och egenutgivare) i lokaler där man kunde sitta hela dagarna. Massor med enkla bord i rader i en stor lokal, där man kunde sitta hela dagen och skriva.

Efter att ha gått vilse några gånger i rad insåg jag att det fanns flera sådana lokaler bredvid varandra. I en ologisk ordning. I typ halvt källarplan i ett köpcentrum eller liknande.

Det fanns saker att äta också på vissa tider.

Jag lyckades aldrig ta reda på om det kostade något att vara där eller inte. Det oroade mig.

Och som i alla drömmar så såg mina redan utgivna böcker fel ut. Fått fel utsida, fel titel, fel layout och så där. Till och med märkliga benämningar (utan riktig titel i den märkliga katalog eller tidning som fanns över vad alla som satt där hade skrivit).

I slutet av drömmen fick jag veta att det tydligen var en massa av de andra författarna som var nyfikna på min första bok, så jag skulle ta med mig en massa böcker nästa dag. Det var kul men samtidigt jobbigt (böcker är tunga att släpa med på bussen).→ Läs resten av inlägget!

Får en författare (inte) ha åsikter?

Jag ser ibland att författare delar att de fått kommentarer om att deras böcker är för PK. Och jag funderar på hur man alls ska kunna skriva böcker som inte på något vis speglar ens värderingar eller politiska grundsyn.

Visst, det finns säkert böcker där läsare förväntar sig mer av det (däribland kanske sån skönlitteratur som inte har något ytterligare genreprefix) och andra böcker (kanske deckare och feelgood?) där läsaren förväntar sig det i mindre utsträckning. Men det betyder inte att det inte hör hemma där. En berättelse om vänskap eller kärlek handlar om vad som är viktigt i livet, inklusive värderingar. En deckare skildrar ofta samhällsproblem av något slag. Och så vidare.

Att skriva är att vilja uttrycka sig, att förmedla något. Och, som Emil Jensen en gång så klokt uttryckte det, ”Allt är politiskt”. Allt är förstås inte partipolitik, men allt är politik.

Det blir ännu tydligare i den tid vi lever i nu. När jag gick i skolan sågs alla människors lika värde som en självklarhet att lära ut i skolan; idag finns det politiker som vill tysta de lärare som pratar om sådana saker.

PK (politiskt korrekt) är ett skällsord, ett uttryck som används av personer som tycks tro att vi som ”är” PK är det för att bli omtyckta eller få någon sorts status(?), medan verkligheten är att vi faktiskt tycker så.

Det är också märkligt att det kallas just politiskt korrekt. För även om människors lika värde var självklart redan när jag var barn, i teorin, så är det samtidigt en kamp som fortsatt hela tiden när det kommer till genomförande i praktiken.→ Läs resten av inlägget!

Vem är egentligen författare?

Frågan kommer upp med jämna mellanrum, av nya osäkra författare på väg att ge ut första boken eller som skriver på sitt första manus. Eller från författare som redan gett ut flera böcker men som ändå är rädda att kliva ut på minerat område.

Jag själv hör också till skaran som tvekat. Visst, när det var klart att mina tre böcker skulle bli utgivna så skapade jag en facebooksida där jag benämnde mig författare (och senare motsvarande instagramkonto), men jag kände ändå tveksamhet att använda ordet. När jag nämner mina böcker i andra sammanhang använder jag ofta andra sätt att uttrycka mig för att slippa undan, vilket blev extra tydligt i ett brödjobbsammanhang, där en kollega med rejält tryck påpekade nåt i stil med “Säg som det är, Sanne: du är FÖRFATTARE”.

Ändå har jag nyligen läst kommentarer från andra författare som menar att författare som ger ut på hybridförlag gör vad som helst (dvs ger ut på hybridförlag) för att få lov att kalla sig författare. Som att det skulle vara därför vi gör det. Ganska märklig inställning från de man tror sig dela ett gemensamt intresse för skrivande med.

Jag drar mig till minnes en diskussion på twitter för vid det här laget rätt många år sedan, när mina manus ännu hade en bra bit kvar innan det ens var aktuellt att börja fundera på att skicka dem till förlag eller överväga utgivning. På twitter fanns på den tiden trevliga diskussioner mellan bokskrivande personer. När jag undrade vem som fick kalla sig författare så var de utgivna författarna mycket tydliga i att jag också var författare.→ Läs resten av inlägget!