Musiken i texten

Monini sjunger långa sånger om ungersvennar, fagra jungfrur och aspelöv.

Arenas spelar cittern.

Nialdo täljer till en flöjt att spela på.

Elsinorierna dansar två och två, fyra och fyra, och i slingrande långdans över ängarna, till aldrig upphörande fiolspel, ända till morgonen.

Illidierna dansar avancerade uppställningsdanser med många turer.

I älvornas dans är det svårt att ens urskilja enskilda kroppar.

När omvärlden är för hotfull dansar ungdomarna i tystnad, utan musik.

Och på en ö långt borta dansar Ailsa och Dainas.

Musik, och dans, spelar en viktig roll i böckerna om Elsinorien.

Reel om detta på instagram.

Ta mig till sidan!

Eternally

“I sew your shadow with my hair
I bind your shadow unto me
By day or night you shall remain
Before the Triple Goddess three.
I bind your shadow unto me
Maiden, Mother, Hecate
Dawn and noon and night black sea
Free you are, but bound to me
And you are mine eternally.”

🧶

Eternally, med norska Dollie Deluxe.

Igår la jag den som ljudspår till mitt filmklipp om trådar. Textmässigt passar den bra.

Men låten i sig är en gammal förälskelse. Den finns på nåt av mina första blandband från sent 1980-tal. Ni vet på den tiden man alltid hade ett kassettband redo i kassettradion för att kunna spela in favoritlåten när den spelades på radio, och ens inspelningar oftast saknade både intro och outro på låtarna och man hade radiopratarna med också på inspelningen för att låten inte skulle kapas ännu mer.

Dollie Deluxe var inte alls sån misik man skulle lyssna på. Vid den här tiden skulle det nog antingen vara pop eller pompös rock. Absolut inte sånt här. Alltså skulle jag aldrig drömma om att knysta för någon annan att jag gillade det här.

Men jag gillade det. Mer än så, faktiskt.
Jag lyckades inte höra texten korrekt på den tiden, men det jag hörde var tillräckligt för att trigga fantasin ordentligt. Ihop med musikens uppbyggnad, det instrumentala mellanspelet, och det där ljudet som får mig att tänka på svärd … ja, självklart lyssnade jag på det här när jag satt och skrev i mina tidiga tonår 😊

Numera vet jag att låten var en del av en musikal/rockopera (Which witch) som verkar ha varit uppskattad i Norge men sågades när den sattes upp i England.→ Ta mig till sidan!

Musik i böcker – och musik vid skrivandet

Musik spelar en roll i mina böcker. Inte någon viktig roll. Men musiken finns där.

Arenas spelar på en cittern.

Nialdo täljer själv en flöjt att spela på.

Elsinorierna dansar både pardans, dans i större konstellationer och långdans över ängarna, och Monini sjunger långa sånger om långa sånger om fagra jungfrur och modiga ungersvenner, olycklig kärlek och ond bråd död till samma melodier.

Vid det illidiska hovet dansas det komplicerade uppställningsdanser med invecklade turer.

Och den kommande tredje boken dansas det till en ensam spelman efter skörden i Vaaten.

Så vad är det för musik som spelas, sjungs och dansas till?

I korthet kan man väl säga att musiken har sin grund i den folkmusik jag själv älskar. Och alla som hängt lite i folkmusiksvängen vet att folkmusiken är ganska gränslös. Visst, det finns musik som kan kategoriseras som att den hör till ett visst område, men samtidigt så plockas det friskt upp influenser från både närliggande och fjärran områden.

De sånger Monini sjunger, som är samma melodier som det dansas långdans till, har förstås sitt ursprung i balladtraditionen, som väl i alla fall går tillbaka till medeltiden. Men elsinoriernas långdansande över ängarna har också koppling till bretagnarnas fest-noz där man dansar typ hela natten, också där i långdansformationer.

Uppställningsdanserna vid illidiska hovet skulle bland kunna vara någon typ av menuett eller något liknande – och menuetter dansas också i mer folkliga sammanhang. Och över huvud taget är det ju ofta så att både de “finare” sammanhangen och de “folkligare” har sin grund i samma typer av musik och danser, men att de anpassas för sitt sammanhang.→ Ta mig till sidan!