Etikett: natur

sep 03 2025

Till dig som följer naturens skiftningar

Du älskar det som växer. Vilda växter. Odlade växter. Älskar att kunna ta tillvara det som växer, till att äta nu, eller att spara undan det i olika former till vintern. Du skulle gärna ha en liten örtagård, med kryddörter, läkeväxter, växter att färga garn med, och så vidare – eller har du kanske redan det?

Du följer naturens skiftningar. Längtar efter de första blommorna på våren. Njuter av de färgglada höstlöven på hösten. Noterar hur växtligheten påverkas av regn, sol, torka.

Du funderar på hur saker hänger samman. Hur vi människor påverkar världen, och hur vi kan få fler att må bra om vi låter människor vara olika, vara sig själva. Du vill gärna dra ditt strå till stacken för en bättre värld, och även om det ibland känns övermäktigt så kämpar du på i det lilla.

Då är du rätt person att läsa mina böcker!

Och på köpet får du

🧙‍♀️🎯 Äventyr

👵👧 Starka och svaga kvinnliga karaktärer i blandade åldrar

❤️💙 Kärlek och känslor

🏰🌳 Drömma dig bort till en annan värld en stund

🌱🍂 Följa naturens skiftningar och mirakel genom huvudpersonens ögon→ Läs resten av inlägget!

aug 31 2025

Märker du?

Ser du naturen? Och nej, den här gången menar jag inte ens den “riktiga” naturen, den där mer otillgängliga långt bort. Den här gången menar jag den alldeles nära. Alla saker som växer, sånt där som brukar vara grönt. Växter omkring dig; bara inte de som sköts om av någon som vattnar dem hela tiden.

Det är den siste augusti. Det är fortfarande långt till den egentliga hösten här i Skåne. Men många träd tappar ändå sina blad, eller har blad som är tydligt vissna. Fast inte på höstfärgsvackerviset. Utan på torkviset.

När växtsäsongen började var det redan vattenbrist. Låga grundvattennivåer.

Sen har det regnat alldeles för lite.

Torrt underifrån. Torrt ovanifrån.

Så nu vissnar bladen och faller.

I min syrenhäck har bladen först tappat all spänst och hängt neråt. Sen blir de bruna. På vissa ställen tror jag häcken börjar dö.

Buxbomshäcken är bitvis orangebrun av torkan.

Men på jobbet hör jag folk uttrycka glädje när det utlovade (för min del efterlängtade) regnet uteblir. På radion pratar programledaren med SMHI om att det ska bli fint väder den här helgen, inget regn.

Och jag undrar: Ser inte folk? Ser de inte att det som ska vara grönt länge än redan är brunt? Bryr de sig inte?

Ser du? Märker du?→ Läs resten av inlägget!

aug 30 2025

Om fröer

Idag är det fröets dag. Så jag tänker att vi börjar från början.

Fröväxter, alltså växter som har frön, uppkom för drygt 350 miljoner år sedan. De växter som fanns innan fröväxter förökade sig på andra sätt, mestadels med sporer. (En del av dem finns fortfarande kvar, som mossor och ormbunkar.)

Fröväxter delas in i nakenfröiga och gömfröiga. Nakenfröiga är bland annat barrväxter och ginkgo men också en del andra. Gömfröiga är blomväxterna. Och de dominerar stort bland växtarterna på jorden idag. Blommor uppstod för ungefär 130 miljoner år sedan.

Ett frö är ett litet embryo till en ny planta. Hamnar fröet på en lämplig plats, i en lämplig miljö, kan fröet alltså växa upp till en hel växt.

Fröer kan vara stora (exempelvis en avokadokärna) eller pyttesmå (tidigare i år köpte jag 2000 darrgräsfrön, vilket tydligen totalt väger 1,4 gram).

Du tänker kanske att fröer bara är intressanta för den som odlar? Men sanningen är att väldigt mycket av det vi äter är fröer. Inte bara basföda som vete, havre, majs och ris, men också exempelvis bönor och nötter, och vi pressar olja ur rapsfrön och solrosfrön.→ Läs resten av inlägget!

jan 19 2025

Vart är vi på väg?

En väg som försvinner in i dimman. Texten "Vart är vi på väg?".

Jag känner mig märkligt rotlös för tillfället. Dåligt förankrad i underlaget, i en märklig samtid.

Det är politiken. Den riktning vi är på väg åt, både internationellt och på hemmaplan. Så mycket av det som var vunnit, av gemensamt samhällsbygge, av rättigheter att få vara den du är och att få leva ett drägligt liv oavsett vilka förutsättningar du fötts med, rycks undan och försvinner, och som tar över vill ge rättigheter och värde baserat på pengar och var eller till vad du fötts.

Men det är också de förlängda konsekvensen av både politik och mänsklighetens agerande.

Då och då ser jag kommentare om att överleva den mörka tid vi är på väg in i genom att leva i det lilla och hålla fanan högt tills vi kommer ut på andra sidan. Och så kan man ju tänka om man tror att vi kommer ut på en andra sida som i grunden är likvärdig, där det finns möjlighet att bygga upp saker igen.

Men klimat, miljö och natur går åt helvete. Koldioxidhalten i atmosfären ökar allt snabbare. Naturen trängs undan allt mer. Haven blir varmare, surare, övergödda. Evighetskemikalier och mikroplaster påverkar överallt.

Även om vi lyckas ta oss ut på andra sidan politiskt, samhällsmässigt, så kommer vi att ha passerat fler tipping points när det gäller klimat och ekosystem.

📚

Skrivmässigt känner jag mig också rotlös. Jag har harvat på i snart fyra år med att försöka tala om att mina böcker är värda att läsa. Utan särskilt stor framgång. När ska man tänka att det är dags att sluta försöka?→ Läs resten av inlägget!

nov 13 2024

Miljön och kreativiteten

Under en stor del av mitt liv har jag fört en “inre” kamp om hur jag ska prioritera: miljön eller kreativiteten?

Hade jag kunnat välja helt fritt och följa själen så hade jag ägnat mitt liv åt kreativiteten. Inte bara på fritiden, utan som yrke. Skriva, skapa, dansa, sjunga, spela teater, sy, skapa mönster, bygga scenografi, ja, det finns nog egentligen ingen ände på varianter av skapande jag skulle älska att ägna mig åt.

Men när jag gick på högstadiet, i slutet av 1980- och början av 1990-talet, så insåg jag hur många miljöproblem det fanns som behövde lösas, och under gymnasiet fördjupades intresset för dessa frågor.

Jag har alltså vacklat sedan ungdomen. Bestämt mig för det ena, bestämt mig för det andra, vacklat tillbaka. I slutändan blev det ett yrkesliv i miljöns tjänst.

Men där världen står nu, idag, så känns det plötsligt som att det som jag sett som vitt skilda saker, ytterligheter, näst intill varandras motsatser, plötsligt fösts ihop på samma sida av spelplanen. Vetenskap, kreativitet, engagemang för grundläggande värden och ansvar för det och dem vi har omkring oss … det är sammanlänkat. Det är vi som behöver kroka arm – och det gör vi också allt som oftast, för den som bryr sig om det ena bryr sig oftast om det andra.

De som står på andra sidan är något helt annat.

Den fina bilden har jag snott från EU Environment→ Läs resten av inlägget!

nov 06 2024

Jag har slut på ord

En bra text kan försätta berg. Få människor att ändra åsikt, känna att de måste agera.

Det här är en text som surrade i mitt huvud redan i måndags kväll. Den har egentligen inte med det senaste dygnet att göra. Texten och tanken handlar om miljö. Miljö, natur, klimat, vatten. Allt det där vi är beroende av. Allt det där vi förstör. Exploaterar. Förgiftar. Förstör med våra olika utsläpp, vår överkonsumtion och resursförbrukning.

En bra text kan åstadkomma förändring. Det är åtminstone vad jag en gång trodde. Att fakta, ihop med träffande formuleringar och förklaringar kan få människor att drabbas av insikt, och att insikten kan få dem att agera.

Men jag har kommit till läget att jag saknar ord. Jag tycker jag har försökt på så många olika sätt, med olika vinklar och angreppssätt. De sätt jag försökt har inte fungerat. Så det behövs nya sätt. Men jag vet inte hur. Jag har slut på idéer. Och vad värre är: jag har slut på tron att det gör skillnad. När varje försök att formulera och förklara möts av ett massivt motstånd, en blandning av förnekelse och djupgående kunskapsbrist, kombinerat med ointresse och höhöande, Trots många år av försök så går det inte framåt – på många områden fortsätter utvecklingen stadigt åt fel håll, på vissa rent av accelererande.

Jag vet att man inte ska ge upp. Men det är mer att jag faktiskt inte vet vad jag ska göra längre, när de som sitter på makten över styrmedel och pengar med berått mod fortsätter att motverka den utveckling som behövs för att det ska finnas hopp.→ Läs resten av inlägget!

okt 19 2024

Ångesten över blomfröerna

Jag har en långsiktig önskan om att göra min trädgård värdefullare för insekter. Jag har också en ångestläggning.

Bland de blommor jag vill ha mer av finns olika arter av vädd. Både för att de är viktiga för många insekter och för att de är vackra. Jag har införskaffat fröer från olika håll: mamma har samlat i sin ursprungliga hembygd, jag har samlad vid vägkanten en bit bort här i min nuvarande hemtrakt, och jag har köpt fröer från Drakängen bort i östra Skåne. Utöver det har jag också haft köpta fröer av liten blåklocka och blåeld samt självsamlade fröer av vänderot, alltsammans växter jag också vill ha (mer) av i min trädgård.

I naturen faller fröer ner från blomstjälken när de är mogna. De landar där de landar, och är det på mark av det slag där de trivs så kommer en viss andel av dem att gro och växa till nya plantör. Det är en strategi som generellt sett funkar, vilket går att se både i naturen och i min trädgård.

I odlingsråd på fröpåsar från vanliga fröfirmor däremot, där ser det annorlunda ut. Där är det sådjup och radavstånd och täck fröerna med perlit. När man läser på fröpåsar känns det ibland obegripligt att växter alls kan klara av att fröså sig i naturen.

Jag fattar att en hel massa av fröerna i naturen inte kommer att gro. Att många av dem hamnar på ställen där de inte får kontakt med jord eller sand eller där det inte finns tillräckligt med vatten.→ Läs resten av inlägget!

jun 30 2024

Söndagsväxt med Sanne: Trift

... i ögonvrån såg jag mängder av intensivt rosablommande trift längs med den smala landtungan. Rosa blommor, blått hav, blå himmel.

Den rosablommande triften hittar vi oftas vid havet. Det kan man lista ut från artepitetet _maritima_

[Okej, nu blir det både sidospår och överkurs: Det vetenskapliga namnet på en art består av två delar. Triften heter Armeria maritima. Första delen, Armeria, är släktet och skrivs alltid med stor bokstav i början. Andra delen, maritima, är artepitetet och skrivs med liten bokstav. I ett släkte kan det ingå många arter. Artepitetet preciserar alltså vilken art inom släktet det är. Ofta är artepitetet beskrivande, till exempel genom att tala om var växten brukar hittas – maritima hittas vid havet, pratensis hör hemma på ängen – eller att det är “den vanliga” = vulgaris, eller läkeväxtvarianten = officinalis.] – Slut på utvikning!

Som sagt var, triften brukade man framför allt hitta vid havet. På senare år har den dock blivit vanlig längs många vägar. Det beror på spridningen av vägsalt. Vägsaltet som hamnar i vägrenen får triften att trivas.

Triften letade sig in i mina böcker via ett möte från en utflykt till Dagshög under gymnasiet. Dagshög är en gravhög (Skånes största, säger wikipedia!) och ligger ett par kilometer från Torekov på Bjärehalvön i nordvästra Skåne. Alldeles bredvid ligger resterna av ett gammalt stenbrott och den gamla utskeppningsplatsen för den brutna stenen. Tillsammans med den karga betesmarken bildar detta ett fantasieggande landskap. Och där växer massor med trift!

Det finns blommor som för ett otränat öga kan påminna om trift men som inte alls är släkt. Det gäller exempelvis gräslök och olika arter av vädd (ängsvädd och åkervädd).→ Läs resten av inlägget!

jun 23 2024

Söndagsväxt med Sanne: Johannesört

Midsommar har just passerat. Imorgon har Johannes namnsdag, den sista kvarlevan av den gamla midsommardagen, också känd som Johannes döparens dag. Och vad passar då bättre än att lyfta Johannesörten?

Om du krossar en blomknopp mellan fingrarna så får du röd färg på fingrarna, det ser lite ut som blodspår. Enligt sägnen växte blomman upp där blodet från den halshuggna Johannes döparen droppade ner.

Johannesört är en välkänd läkeväxt, som används mot ångest och depression. Det finns även moderna preparat gjorda av johannesört för dessa syften. Det gäller dock att ha koll på hur de påverkar annan medicinering, eftersom de slår ut eller minskar effekten av många andra läkemedel, exempelvis p-piller.

Den vackra röda färgen – “blodet” – kommer bäst till sin rätt i tinkturer där blomman fått färga av sig i alkohol.

I mina böcker är det just som läkeväxt vi träffar på johannesörten, men jag har valt att använda ett annat mindre vanligt svenskt namn på den: mannablod (som ju också kopplar till färgen blommorna ger). Textutdraget från Knutar och band är från ett av de första tillfällen när Ailsas nyfikenhet kring växter och deras användning väcks, något som blir väldigt avgörande för hennes framtid.

”Jag tänker att efter de veckorna ska vi oavsett resultat gå över till att ge honom mannablod.” Hon såg min förskräckta blick. ”Nej nej, det är en liten gul blomma, inget värre än så. Fast den ger en röd färg, så namnet är motiverat. I sommar ska jag visa dig var de växer, både vänderoten och mannablodet.

→ Läs resten av inlägget!

jun 16 2024

Söndagsväxt med Sanne: Vallmo

Vallmo nämns bara två gånger i min bok Knutar och band, båda gångerna i samma mening. Ändå har jag vallmo på bokomslaget.

Jag älskar vallmo. Den intensivt röda färgen. De tunna skrynkliga kronbladen som aldrig vill vara stilla i vinden utan gäckar mig när jag vill fotografera. Knopparnas taggiga hårighet. De tjusiga frökapslarna.

Det röda och skrynkliga kopplar jag i boken/böckerna ihop med ett rött sidentyg som blir betydelsefullt både känslomässigt, praktiskt och ceremoniellt – eller rentav magiskt?

Den starka röda färgen kan förstås på ett symboliskt plan också kopplas till de starka känslor som ligger och pyr under ytan under stora delar av Knutar och band men som tids nog också får möjlighet att blomma ut.

Det finns många arter av vallmo i världen, i olika starka färger: blått, gult, orange och rosa. Men i södra Sverige, där jag bor, är vild vallmo synonymt med röd färg i form av arterna kornvallmo, rågvallmo och spikvallmo.

“Och längs min lilla stig, i kanten ut mot gräshavet, vajade mängder med intensivt röda vallmoblommor som såg ut som skrynkligt tunt rött papper. De kantade min väg och kom närmre och närmre mig … och så insåg jag att det inte alls var vallmo, utan det röda frasande pappersliknande runt mina ben var klänningen, röd och på samma gång välstruken och småskrynklig.”

ur Knutar och band

Ibland finns det vallmo i fröblandningar för “blomsteräng”. Men vallmo är ingen ängsväxt. Istället hör den, precis som blåklint, till det som brukar kallas åkerogräs. Ogräs är växter som växer där man inte vill ha dem, och åkerogräs växer alltså i åkern fastän de inte är den odlade grödan.→ Läs resten av inlägget!