Etikett: recension

jun 04 2025

… händer det ganska mycket …

Texten i bilden är från @annas_bokhylla s recension av min bok Knutar och band. Som jag minns det så är hon inte heller den första som kommenterat något i den stilen om boken.

Jag förstår precis hur hon (de) menar. Och jag började fundera på det. För jag tror att åtminstone en del av förklaringen är att jag själv inte hade en aning om att det skulle sluta på det sättet. När Lora kom och berättade, så blev jag nog minst lika chockad som karaktärerna i berättelsen. En ganska stor del av mig tyckte ungefär att nej, men så kan man väl inte göra?! (Samtidigt som det genast kändes självklart och logiskt.)

Och eftersom både jag och mina karaktärer tvekade så … tja, jag tror att det bidrog till det som AnnA beskriver i sin recension.

Jag kan trösta med att bok 3 (Viddernas väv) tar vid där bok 2 (Knutar och band) slutar, och det blir utrymme för att fortsätta följa effekterna av förändringen.→ Läs resten av inlägget!

maj 29 2025

Ny recension: 4 av 5 till Knutar och band!

Annas bokhylla på instagram har recenserat Knutar och band:

En härlig och fin bok som stannar kvar hos mig efter att jag har läst.

Första boken i serien handlade om att hitta hem och att ge sig ut på en lång och farlig resa för att besegra ondskan. Den här boken har mer fokus på det som händer på insidan, på det inre och på känslolivet. Att förstå sig själv och att göra saker som är viktiga för en själv. Att ge sig själv tid i livets alla upp och nedgångar.

Sanne skriver med känsla och med eftertryck. Det finns en lätthet och smidighet i texten som gör att jag hittar snabbt hittar läsflytet och jag vill inte sluta läsa.

Det är en ganska långsam berättelse, men det gör inget. Det blir aldrig tråkigt, utan det är ständigt intressant och tankeväckande att läsa. Mot slutet av berättelsen händer det ganska mycket och då går det lite för fort tycker jag. Jag hade önskat få vara mer med i förändringen som sker.

Ibland kommer något mer moderna uttryck eller ord som gör att jag för en kort stund kommer ur fas i berättelsen. Jag upplever att tidsåldern historien utspelar sig i inte alltid matchar huvudpersonens sätt att uttrycka sig.

Det finns gott om klokskap i boken blandat med vackra naturupplevelser, det uppskattar jag. Jag får mycket jordnära och ”tillbaka till rötterna”-känslor när jag läser.

Betyg: 🦄🦄🦄🦄 (4/5)

@annasbokhylla

→ Läs resten av inlägget!

apr 16 2025

Katter i kolonnad

Caspian och Callisto är syskon. Två tabbyfärgade katter, väldigt lika varandra. Nu är de ungefär 11 månader gamla.

Ibland kommer de gående bredvid varandra, rakt mot mig, med samma kroppsspråk, samma svängande på svansen, samma sorts bestämda kliv.

Då kommer jag att tänka på den här bilden:

Sju katter i bredd.
Bild av Anders Hultman, från boken Kattkalaset, skriven av Viveca Lärn.

Bilden kommer från boken Kattkalaset, skriven av Viveca Lärn och med fantastiska bilder av Anders Hultman.

Det var min äldste son som fick boken av min mormor när han var liten. Från början var jag skeptisk: jag tänkte att det här är mest en sån där bok som köpts för att författaren fanns någonstans och sålde och signerade böcker. Men med tiden kom det att bli en väldigt läst bok här hemma.

Det är en saga på rim, om Rut som bor i ett hus och katten Bus som flyttar in hos Rut, trots att Rut från början inte alls vill det men sedan kommer att bli väldigt förtjust i katten.

Sen gick de ut på promenad,
fast mest åt varsitt håll.
Att ha en katt, det gör en glad
för man har ingen koll!

Och sen bjuder Bus hem sina kattkompisar på kalas i huset när Rut är på jobbet. Och det är när katterna på kalaset hör grannens hund som scenen på bilden utspelar sig.

Kattkalaset är en bok jag rekommenderar både för bilderna och för igenkänningen av att ha en katt boende hos sig. Tyvärr är boken slutsåld, så ska man köpa den är det Bokbörsen som gäller.→ Läs resten av inlägget!

mar 12 2025

Ny recension: Fyra enhörningar av fem möjliga!

@annas_bokhylla har läst Lysande klot tvenne och ger den 🦄🦄🦄🦄 (4/5) i betyg!

Läs Annas fina recension här:

Bokrecension 📖🌕
Elsinorien -Lysande klot tvenne
Sanne Åberg
Förlag: @vistoforlag

En fängslande berättelse med starka känslor. Sanne Åberg skriver med en lätthet och smidighet, det blir aldrig jobbigt att läsa, (det upplever jag ofta med många andra fantasyböcker). Läsningen flyter fint och jag vill inte lägga ifrån mig boken.

Jag gillar verkligen att en får lära känna huvudpersonen så väl. Det är lätt att känna igen mig i hennes känslor och det är intressant att följa hennes tankegångar.

Karaktärerna är väldigt trovärdiga. En får följa deras alla tankar, både genom hoppfullhet och tvivel. Det är fina personbeskrivningar.

Handlingen får mig att tänka på Astrid Lindgrens sagor och främst på ”Mio min mio” som jag är väldigt förtjust i. Boken innehåller flera klassiska fantasyteman, bland annat en lång svår resa, strider, utanförskap, parallell värld till jorden, ond härskare och profetior.

Jag hade önskat ännu mer detaljer och djup när det kommer till magin och världsbygget. Eftersom det här är del ett av två så tror jag att det kommer mer av det i de andra böckerna.

Jag är glad över att första boken är så pass avslutande som den är. De flesta fantasyserier brukar inte få sin upplösning förens i slutet av sista boken. Det här är ett engagerande sätt att framföra historien på och det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig.

En bok om utanförskap. En bok om att komma hem.→ Läs resten av inlägget!

nov 10 2024

Fira cirkulär måndag med biblioteken!

Såg du mitt Black friday-erbjudande? Det som är betydligt trevligare är Circular Monday som inträffar på måndagen samma vecka, i år alltså den 25 november.

I en cirkulär ekonomi används saker så länge som möjligt. På så sätt sparar vi på naturresurserna och minskar avfallet. Böcker passar utmärkt för detta, och bibliotek är den perfekta lösningen.

Så jag har en utmaning/uppmaning till er för årets Cirkular Monday:
📚 Logga in på ditt biblioteks webbplats och skriv recension eller lämna omdöme där för några av dina favoritböcker! (Du kan ju redan nu kolla upp hur man gör.)

När du ändå är igång kan du förstås posta samma recensioner eller omdömen på andra ställen om du vill.

Tycker du det här verkar vara en bra idé? Dela gärna inlägget vidare! ➡️

Har du andra bra idéer om vad man kan göra för att uppmärksamma cirkulära måndagen? Kommentera gärna nedan! ⬇️

Jag ska försöka komma ihåg att påminna när Circular Monday närmar sig 📚❤→ Läs resten av inlägget!

okt 25 2024

Ny recension av Marinas bokhylla!

”Lysande klot tvenne” är en mycket välskriven saga för tonåringar och unga vuxna, eller för den vuxne som fortfarande uppskattar de mysiga sagornas värld. En bitterljuv känsla är som en röd tråd i denna lättlästa bladvändare och jag kommer att tänka på Astrid Lindgrens mer mörka böcker eller kanske ”Den oändliga historien”.

Det här är boken jag saknade när mina flickor tyckte att barnböcker var för fjantiga. ”Lysande klot tvenne” är en fantastisk början för lite äldre barn som är redo att träda in i en fantasyvärld för vuxna. Lite som det otroligt vackra omslaget avslöjar är den lite småläskig och melankolisk, men ändå finns en gnutta hopp och den är inte alltför skrämmande.

Marinas bokhylla

Läs hela recensionen hos Marinas bokhylla!

→ Läs resten av inlägget!

okt 09 2024

Ny recension av Lysande klot tvenne!

Så här skriver @enlitenbokitaget på instagram:

”Twist of fate in the dark
Face to face with who we are
Put away what we lost
Compensate with what we got”
Lightning and Thunder – Marianas Trench

Jag får samma känsla som av Mio, min Mio och Bröderna Lejonhjärta; en saga med större djup än vad man kanske först tror.

Mörker och ljus, kärlek och smärta, och en stor portion av både inre och yttre sökande gör det här till en klassisk men ändå ny historia.

Ailonise är en frisk fläkt för mig, jag visste inte hur mycket jag har saknat en kvinnlig huvudkaraktär som inte är mentor eller kärleksintresse i min fantasy. Som gör allt det som de manliga karaktärerna så ofta gör och som får vara både modig och rädd.

Episkt och mysigt!→ Läs resten av inlägget!

jul 22 2024

Blir en recension mindre värd om jag känner författaren?

Kretsen av svenska fantasyförfattare är inte jättestor. Inte pytteliten, det blir ju ett antal människor om man summerar, men inte gigantisk heller. De av oss som rör sig på sociala medier träffar efter ett tag på de flesta andra som också rör sig på sociala medier. Framför allt är det just så vi träffas, men en del träffar man efterhand också IRL (alltså fysiskt). En del blir man facebookvän med. En del blir man verkligen, på riktigt, vän med (vilket ju kan vara både på sociala medier och IRL).

De man klickar med har man ofta saker gemensamt med. Liknande intressen, liknande tankesätt, eller något annat.

Vi som skriver fantasy gillar för det allra mesta också att läsa fantasy. Vi som skriver svensk fantasy har ofta också ett större intresse för just svensk fantasy. Inte minst just för att man hör talas om de böcker som diskuteras, och skrivs, i de kretsar man umgås i. Alltså läser vi i praktiken ofta böcker skrivna av de personer som hänger i våra egna kretsar. Och vi skriver förstås gärna recensioner, eftersom vi själva vet vikten av recensioner.

Allt detta är logiskt.

Men hur uppfattas det av omvärlden? Blir min recension mindre värdefull för att jag känner personen som skrivit den? Blir den ännu mindre värd om jag klickar på knappen ”add friend” på någon sorts social plattform? Borde jag låta bli att bli vän med någon trevlig för att min recension ska vara värd något?

Vad familj och släkt tycker om ens böcker brukar anses irrelevant, för det antas att släkten alltid ska lovorda en.→ Läs resten av inlägget!

jul 22 2024

Recension av Tidens hjärta av Elisabeth Berglund

Bokomslaget till Tidens hjärta. Grön bakgrund, siluetter i guld av ett torn, med typ ett urverk i silver. Titel och författarnamn i guld.

Inte riktigt lika bra som Eldbarnet, men inte långt efter, och lämnade efter sig några dagars boksmälla.

Jag började läsa Tidens hjärta precis efter Eldbarnet (första boken i serien) och kom ungefär en tredjedel in i boken, men sedan kom vardagen emellan. Och när man lagt ner en bok lite för länge så blir det en tröskel att ta sig över när man plockar upp den igen. När jag väl gjorde det, i mitten av juli, läste jag dock resten på mindre än ett dygn. Det var alltså inte svårt att komma in i den igen (men i det läget var det faktiskt lite tacksamt med listan över olika karaktärer i början av boken, för jag kunde dubbelkolla dem jag hade hunnit ”tappa bort”).

Jag gillar hur de olika världarnas förutsättningar och värderingar spelar in och påverkar hur olika personer prioriterar och agerar, och hur man samtidigt bit för bit får större inblick på djupet i de olika samhällena – inte alltid på det sätt man väntar sig (ibland blir man positivt överraskad, ibland tvärtom).

Det är många vändningar. Folk gör misstag, saker händer som inte är bra, men det är aldrig så att det där misstaget hänger kvar på ett sätt så att halva boken handlar om att reparera det man sabbade på två sekunder, för det händer nya saker som inverkar på nya sätt. Och saker byggs på ett snyggt sätt upp mot och sammanstrålar i slutklämmen.

Nackdelen med att läsa boken så snabbt var att jag verkligen kom in i att ha Vivya och Ylmar med/hos mig, och sedan var de liksom plötsligt borta igen!→ Läs resten av inlägget!

jul 06 2024

”… omöjligt att låta bli att engagera sig …”

”Min varmaste rekommendation får böckerna, eftersom berättelsen väver samman den trolska magin med så oerhört mänskliga karaktärer. De målande beskrivningarna ger mig upplevelsen av att vandra jämsides med karaktärerna genom de skiftande miljöerna. Det blir omöjligt att låta bli att engagera sig i deras öden. Allt detta och ändå blir läsningen en lättsam och avslappnande stund.”

Det skriver Marlene på Ravenheart förlag efter att ha lyssnat på ljudböckerna Lysande klot tvenne och Knutar och band.

Du hittar böckerna där ljudböcker finns.

Fler rekommendationer och recensioner hittar du här:

Recensioner→ Läs resten av inlägget!