Etikett: recension

“De är jättebra!”

“Jag började läsa den första, men tyckte att hon hade det alltför bedrövligt, det där orkar jag inte läsa, så jag la undan dem. Fast sedan var jag nyfiken och var tvungen att läsa vidare ändå. Och sen var det ju jättebra. Alla tre böckerna var jättebra. Jag har velat säga det jättelänge, jag trodde du skulle komma på samma marknad som jag köpte dem året efter igen, så jag kunde säga det till dig, men det gjorde du inte.”

När man säljer böcker till människor på marknader och liknande så är sannolikheten oftast väldigt låg att man nånsin ska få veta vad de tyckte. Desto roligare när man faktiskt får det ❤️📚

På Skördemarknaden på Gunnebo Trädgård så kom en kvinna fram och sa just detta, först det på bilden, och sedan det jag skrivit i texten.

Jag blev så glad!→ Läs resten av inlägget!

Vad för dig att tro att en bok är rätt för dig?

Idag på Skördemarknaden på Gunnebo Trädgård dekorerade jag mitt marknadsstånd med citat ur olika recensioner från mina böcker. Att andra tycker om böckerna är väl bästa marknadsföringen?

Ja, och så hade jag med mig lite klipp från vinrankan här hemma. Bladen ser vissna ut på bilderna – det är för att det är från slutet av dagen.

Vad får dig att tro att en bok är rätt för dig? Är det hur omslagen ser ut? Baksidestexten? Vad andra tyckt? Eller är det bara en känsla som inte går att fånga?

Att stå och sälja är att hela tiden fundera över vad som är rätt för personen framför dig. Bättre att avvakta och låta den potentiella läsaren upptäcka själv, eller att bjuda in till samtal. Det som lockar den ene kommer att krämma iväg den andre, och tvärtom. Och det känns som ett lotteri att träffa rätt.→ Läs resten av inlägget!

Knutar och band: en bok som ruskar om!

“En bok som tagit tag i mig och riktigt ruskat om. Det var mycket egna känslor som kom upp till ytan när jag läste denna andra del om Elsinorien. Man kan inte läsa utan att påverkas av innehållet, det blir känslosamt. Sinnesstämningen i boken ger utrymme många starka intryck

Språket är målande och djupt detaljerat från händelser som är både negativa och positiva. Den går på djupet, det är vackert, det är sorgligt och så mycket känslor.”

Så skriver @npboktips i sin recension av Knutar och band. Hela recensionen finns nedan.

📖

Bokrecension 
Bok: Knutar och band
Författare: Sanne Åberg
Bokförlag: Visto förlag
Genre: Fantasy

Recension:

Kan man gå vidare i livet även om man lyckats med det omöjliga? Hur bär man sig isåfall åt? Fiender har besegrats och äntligen är man hemma igen. Ailonises och de andra kom hem tidigt på det nya året. Allt de upplevt, stora påfrestningar och svårigheter som visar sig i skador både på kropp och själ. Ailonises brottas med sina egna spöken och i själen där tomhet finns. Det är många frågor som cirkulerar i hennes huvud, hon söker svar. 

Det finns dolda känslor som kräver hennes uppmärksamhet. Som prinsessa måste hon trots allt kunna följa dem oavsett vad det kan få för konsekvenser.

Det är så många frågor som kräver svar och vart är det som kommer hända?

En bok som tagit tag i mig och riktigt ruskat om. Det var mycket egna känslor som kom upp till ytan när jag läste denna andra del om Elsinorien.→ Läs resten av inlägget!

Ja, jag hade blivit varnad

Redan när filmen var typ ny kom rapporterna från inbitna fans av boken:

Filmen var usel. Avstegen från bokens story var oförlåtligt stora. Det var bäst att inte alls se filmen.

Eftersom det handlar om en av mina absoluta favoritböcker, En ring av järn/The Dark is Rising av Susan Cooper, så följde jag rekommendationen och höll mig ifrån filmen.

Men för ett tag sedan sprang en kompis på dvd:n på en loppis och köpte den, med mig i åtanke. Och då kunde jag inte motstå frestelsen. På nationaldagen(!), när kompisen var här och hälsade på, såg vi filmen The Dark is Rising, från 2007.

Så vad tyckte jag då?

Ja, varningarna stämde. Verkligen!

Det var så oerhört mycket som var ändrat. Åldern på huvudpersonen (som blivit 14 år istället för 11) var bara en av oändligt många små och stora detaljer. Det var så mycket som inte stämde så att jag nästan undrade varför de valt att göra en filmatisering av en bok och inte bara en helt ny fristående film.

Hade den stått ig som det? Tja, om jag försökte koppla bort kopplingen till boken så var det väl en halvkass julmatiné men för dålig budget och för kort filmlängd för att ge utrymme åt de saker de hittat på och försökt klämma in, och därmed alltför osammanhängande.

Men även om vi bortser från allt det där – stort och smått som inte stämmer, och så vidare – så var det värsta med filmen av helt annat slag.

En ring av järn, och resten av Susan Coopers bokserie, är på sitt sätt väldigt brittiska.→ Läs resten av inlägget!

… händer det ganska mycket …

Texten i bilden är från @annas_bokhylla s recension av min bok Knutar och band. Som jag minns det så är hon inte heller den första som kommenterat något i den stilen om boken.

Jag förstår precis hur hon (de) menar. Och jag började fundera på det. För jag tror att åtminstone en del av förklaringen är att jag själv inte hade en aning om att det skulle sluta på det sättet. När Lora kom och berättade, så blev jag nog minst lika chockad som karaktärerna i berättelsen. En ganska stor del av mig tyckte ungefär att nej, men så kan man väl inte göra?! (Samtidigt som det genast kändes självklart och logiskt.)

Och eftersom både jag och mina karaktärer tvekade så … tja, jag tror att det bidrog till det som AnnA beskriver i sin recension.

Jag kan trösta med att bok 3 (Viddernas väv) tar vid där bok 2 (Knutar och band) slutar, och det blir utrymme för att fortsätta följa effekterna av förändringen.→ Läs resten av inlägget!

Ny recension: 4 av 5 till Knutar och band!

Annas bokhylla på instagram har recenserat Knutar och band:

En härlig och fin bok som stannar kvar hos mig efter att jag har läst.

Första boken i serien handlade om att hitta hem och att ge sig ut på en lång och farlig resa för att besegra ondskan. Den här boken har mer fokus på det som händer på insidan, på det inre och på känslolivet. Att förstå sig själv och att göra saker som är viktiga för en själv. Att ge sig själv tid i livets alla upp och nedgångar.

Sanne skriver med känsla och med eftertryck. Det finns en lätthet och smidighet i texten som gör att jag hittar snabbt hittar läsflytet och jag vill inte sluta läsa.

Det är en ganska långsam berättelse, men det gör inget. Det blir aldrig tråkigt, utan det är ständigt intressant och tankeväckande att läsa. Mot slutet av berättelsen händer det ganska mycket och då går det lite för fort tycker jag. Jag hade önskat få vara mer med i förändringen som sker.

Ibland kommer något mer moderna uttryck eller ord som gör att jag för en kort stund kommer ur fas i berättelsen. Jag upplever att tidsåldern historien utspelar sig i inte alltid matchar huvudpersonens sätt att uttrycka sig.

Det finns gott om klokskap i boken blandat med vackra naturupplevelser, det uppskattar jag. Jag får mycket jordnära och “tillbaka till rötterna”-känslor när jag läser.

Betyg: 🦄🦄🦄🦄 (4/5)

@annasbokhylla

Läs resten av inlägget!

Katter i kolonnad

Caspian och Callisto är syskon. Två tabbyfärgade katter, väldigt lika varandra. Nu är de ungefär 11 månader gamla.

Ibland kommer de gående bredvid varandra, rakt mot mig, med samma kroppsspråk, samma svängande på svansen, samma sorts bestämda kliv.

Då kommer jag att tänka på den här bilden:

Sju katter i bredd.
Bild av Anders Hultman, från boken Kattkalaset, skriven av Viveca Lärn.

Bilden kommer från boken Kattkalaset, skriven av Viveca Lärn och med fantastiska bilder av Anders Hultman.

Det var min äldste son som fick boken av min mormor när han var liten. Från början var jag skeptisk: jag tänkte att det här är mest en sån där bok som köpts för att författaren fanns någonstans och sålde och signerade böcker. Men med tiden kom det att bli en väldigt läst bok här hemma.

Det är en saga på rim, om Rut som bor i ett hus och katten Bus som flyttar in hos Rut, trots att Rut från början inte alls vill det men sedan kommer att bli väldigt förtjust i katten.

Sen gick de ut på promenad,
fast mest åt varsitt håll.
Att ha en katt, det gör en glad
för man har ingen koll!

Och sen bjuder Bus hem sina kattkompisar på kalas i huset när Rut är på jobbet. Och det är när katterna på kalaset hör grannens hund som scenen på bilden utspelar sig.

Kattkalaset är en bok jag rekommenderar både för bilderna och för igenkänningen av att ha en katt boende hos sig. Tyvärr är boken slutsåld, så ska man köpa den är det Bokbörsen som gäller.→ Läs resten av inlägget!

Ny recension: Fyra enhörningar av fem möjliga!

@annas_bokhylla har läst Lysande klot tvenne och ger den 🦄🦄🦄🦄 (4/5) i betyg!

Läs Annas fina recension här:

Bokrecension 📖🌕
Elsinorien -Lysande klot tvenne
Sanne Åberg
Förlag: @vistoforlag

En fängslande berättelse med starka känslor. Sanne Åberg skriver med en lätthet och smidighet, det blir aldrig jobbigt att läsa, (det upplever jag ofta med många andra fantasyböcker). Läsningen flyter fint och jag vill inte lägga ifrån mig boken.

Jag gillar verkligen att en får lära känna huvudpersonen så väl. Det är lätt att känna igen mig i hennes känslor och det är intressant att följa hennes tankegångar.

Karaktärerna är väldigt trovärdiga. En får följa deras alla tankar, både genom hoppfullhet och tvivel. Det är fina personbeskrivningar.

Handlingen får mig att tänka på Astrid Lindgrens sagor och främst på “Mio min mio” som jag är väldigt förtjust i. Boken innehåller flera klassiska fantasyteman, bland annat en lång svår resa, strider, utanförskap, parallell värld till jorden, ond härskare och profetior.

Jag hade önskat ännu mer detaljer och djup när det kommer till magin och världsbygget. Eftersom det här är del ett av två så tror jag att det kommer mer av det i de andra böckerna.

Jag är glad över att första boken är så pass avslutande som den är. De flesta fantasyserier brukar inte få sin upplösning förens i slutet av sista boken. Det här är ett engagerande sätt att framföra historien på och det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig.

En bok om utanförskap. En bok om att komma hem.→ Läs resten av inlägget!

Fira cirkulär måndag med biblioteken!

Såg du mitt Black friday-erbjudande? Det som är betydligt trevligare är Circular Monday som inträffar på måndagen samma vecka, i år alltså den 25 november.

I en cirkulär ekonomi används saker så länge som möjligt. På så sätt sparar vi på naturresurserna och minskar avfallet. Böcker passar utmärkt för detta, och bibliotek är den perfekta lösningen.

Så jag har en utmaning/uppmaning till er för årets Cirkular Monday:
📚 Logga in på ditt biblioteks webbplats och skriv recension eller lämna omdöme där för några av dina favoritböcker! (Du kan ju redan nu kolla upp hur man gör.)

När du ändå är igång kan du förstås posta samma recensioner eller omdömen på andra ställen om du vill.

Tycker du det här verkar vara en bra idé? Dela gärna inlägget vidare! ➡️

Har du andra bra idéer om vad man kan göra för att uppmärksamma cirkulära måndagen? Kommentera gärna nedan! ⬇️

Jag ska försöka komma ihåg att påminna när Circular Monday närmar sig 📚❤Läs resten av inlägget!

Ny recension av Marinas bokhylla!

“Lysande klot tvenne” är en mycket välskriven saga för tonåringar och unga vuxna, eller för den vuxne som fortfarande uppskattar de mysiga sagornas värld. En bitterljuv känsla är som en röd tråd i denna lättlästa bladvändare och jag kommer att tänka på Astrid Lindgrens mer mörka böcker eller kanske “Den oändliga historien”.

Det här är boken jag saknade när mina flickor tyckte att barnböcker var för fjantiga. “Lysande klot tvenne” är en fantastisk början för lite äldre barn som är redo att träda in i en fantasyvärld för vuxna. Lite som det otroligt vackra omslaget avslöjar är den lite småläskig och melankolisk, men ändå finns en gnutta hopp och den är inte alltför skrämmande.

Marinas bokhylla

Läs hela recensionen hos Marinas bokhylla!

Läs resten av inlägget!