
Texten i bilden är från @annas_bokhylla s recension av min bok Knutar och band. Som jag minns det så är hon inte heller den första som kommenterat något i den stilen om boken.
Jag förstår precis hur hon (de) menar. Och jag började fundera på det. För jag tror att åtminstone en del av förklaringen är att jag själv inte hade en aning om att det skulle sluta på det sättet. När Lora kom och berättade, så blev jag nog minst lika chockad som karaktärerna i berättelsen. En ganska stor del av mig tyckte ungefär att nej, men så kan man väl inte göra?! (Samtidigt som det genast kändes självklart och logiskt.)
Och eftersom både jag och mina karaktärer tvekade så … tja, jag tror att det bidrog till det som AnnA beskriver i sin recension.
Jag kan trösta med att bok 3 (Viddernas väv) tar vid där bok 2 (Knutar och band) slutar, och det blir utrymme för att fortsätta följa effekterna av förändringen.→ Läs resten av inlägget!