Min bokserie Elsinorien utspelar sig till största delen på Seiscro. Seiscro är Jordens tvillingplanet, på andra sidan Vintergatan. I grunden gäller huvudsakligen samma förustättningar där som här. Och man kan ta sig mellan de båda planeterna via något som kallas genvägar.
Ibland när jag ser hur utvecklingen ser ut här på Jorden så går mina tankar till epilogen i min bok Viddernas väv. Jag önskar det fanns en tvillingplanet som kunde ”överleva”. Jag önskar det fanns genvägar som kunde stängas.
Istället sitter vi här på vår planet och förstör förutsättningarna för så gott som alla nu levande organismer. Trots att vi inte vet om det finns liv på någon annan planet därute. I alla fall inget liv av just vårt slag.
⚠️ Spoilervarning: Citat från Viddernas väv ⚠️
”Nå, på Jorden är läget värre. Och det är inget mot vad det kom mer att bli framöver. Tyvärr är jag rädd att vi måste betrakta Jorden som förlorad.” Hon tvekade ett ögonblick. Hade det varit en vanlig människa skulle jag ha trott att det var frågan om att lyckas skaka av sig sinnesrörelse. Rösten var stabilare när hon fortsatte.
”Och människorna på Jorden kommer inte att nöja sig med Jorden. När problemen där blir för stora, problem de själva orsakat, så kommer de att bege sig vidare till alla andra platser de kan och orsaka samma utveckling där.”
/—/
”Men tyvärr”, sa hon med sorg i rösten, som sorgen hos någon som sedan länge accepterat att den man älskar ska dö. ”Det har visat sig nödvändigt att stänga alla genvägar och passager mellan planeterna.→ Läs resten av inlägget!
Söndagsväxt med Sanne handlar denna vecka om käringtand, Lotus corniculatus.
