Om sömn och att släppa taget

Det sägs att man inte kan ta igen förlorad sömn.
Det är förstås möjligt att det stämmer, ur någon vetenskaplig definition. När man sover ikapp så kanske det inte reparerar det man missat ullständigt, på alla nivåer.

Men sömn är ändå första steget när jag behöver timeout, när jag tagit ut mig för mycket och inte tagit hänsyn till mina behov som en gång utbränd. Det finns ett plötsligt uppdämt behov av att sova oändligt mycket. Kanske är det också den tröttheten i sig som gjort att jag inte själv sett att jag behöver backa undan. För är jag riktigt trött så biter jag ihop för att inte somna – och då ignorerar jag per automatik andra behov. Ser dem inte.

Att sova är den lätta biten i timeouten. När det inte längre går att sova nästan alla dygnets timmar så blir jag tvungen att aktivt vila. Alltså, vara vaken men ändå göra mitt bästa för att avstå från all aktivitetet som involverar tankeverksamhet. Och det går ju egentligen inte. Att backa undan från allt som kräver tankeverksamhet, allt som väcker intresse, är bland det svåraste som finns. Och det är inte något man gör en gång, utan upprepat, igen och igen och igen, många gånger varje dag.

Samtidigt är det också frågan om att släppa taget om allt det där man bitit tag i, för att inte känna hur jobbigt allting är. Och med det kommer en stor obehagskänsla i kropp och själ.

Men allt eftersom tiden går kommer också korta stunder med något som känns mer avslappnat. Det är svårt att förklara, för skillnaden sitter inte i något vi normalt sätt ens är vana att sätta ord på. Själsfrid? Skillnaden mellan ett svagt illamående och att inte alls må illa, fast på ett mentalt plan. En insikt om att så här skulle det ju kännas.

Någon kort stund fladdrade det där förbi i onsdags. Sen var det borta igen. Och jag försöker hålla fast vid hoppet om att det kommer mer. Att jag bara behöver fortsätta göra minsta möjliga med hjärnan. Vara försiktig. Inte tänka för djupt och komplext.

Ja, jag hatar det här. Och jag hatar att behöva bära hoppet åt mig själv.

📚

I min bok Viddernas väv drabbas huvudpersonen av utmattning eller utbrändhet. Tyvärr behöver du läsa de två tidigare böckerna i serien innan du kommer dit.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *