”And you’re not the one that I think of
Every time that the telephone rings”
sjunger Ola Salo i the Ark på radion. (Calleth you, cometh I.)
Och jag tänker tillbaka på en tid när telefonen ringde och man inte visste vem det var som ringde förrän man lyft luren och hört rösten av uppringaren. Innan nummerpresentatör ens fanns som ett modernt tillägg för en extrakostnad. När man kanske gick och hoppades på att en viss person skulle ringa men inte visste. (Och när man förstås delade telefonen med resten av familjen – eller med kompisen man delade lägenhet med.)
Idag är det många som inte alls svarar i telefon om de inte vet vem det är som ringer.
Det är en ganska drastisk förändring.
