Hallå! Anropar svenska fantasyförfattare!

Det här inlägget riktar sig till dig som är författare och skriver fantasy på svenska.

Hej kollega!

Vi är många som kämpar med samma saker:
Synlighet. Att nå ut. Att märkas i bruset. Att potentiella läsare över huvud taget ska veta om att vi och våra böcker finns.

Det finns förstås ingen quick fix. Men tidigare idag slog det mig att jag i alla fall kunde dra ett *litet* strå till stacken:

Om någon hittar till min webbplats (www.elsinorien.se) så kan jag också tipsa dem om fler fantasyförfattare som skriver på svenska.

Så jag fixade en sida och började med att lägga dit @annahnozlin och @frida.hallberg.forfattare (som just idag båda gått ut med nyheter om kommande böcker).

Men tanken är ju att fylla på listan med många fler!

Vill du vara med? Skicka info till mig: typ en mening om vad du skriver om och en länk till webbplats eller annat.

Och ja, jag har redan insett att jag tagit mig vatten över huvudet och att det kommer att bli en lång lista 😄😄 Men jag tänker att nån nytta kan det kanske göra? (Och när listan blivit ohanterligt lång så kommer jag att be er om hjälp med att strukturera den mer hanterbart.)

Här finns listan:
Svensk fantasy

P.S. Självklart får du gärna länka till listan eller sprida den på andra sätt!→ Läs resten av inlägget!

Jag handlar gärna lokalt – men det är inte alltid så enkelt

”Handla lokalt!” blir man ofta uppmanad. ”Gynna din lokala [nånting]-butik”, så den kan fortsätta finnas!”

Jag handlar gärna lokalt och gynnar gärna de butiker eller försäljare som finns nära mig – om de säljer det jag vill ha eller behöver.

Men jag har ofta specifika preferenser. Finns en produkt att få tag i som ekologisk eller miljömärkt så är det mitt förstahandsval. Och de varianterna finns ofta inte att tillgå i närområdet – för det utbudet behöver man bo i storstan. Eller så är det bara en liten webbshop som drivs av någon entusiast på en ännu mer avlägsen plats än jag som tillhandahåller produkten ifråga på svensk mark.

En annan anledning är att jag ofta tycker det är kul att gynna de som skapar något unikt och roligt. När jag hittar att ett litet företag skapat alldeles fantastiska tyger, varför ska jag då köpa något tråkigt och fult bara för att det finns att köpa i min hemkommun? Då låter jag ju hellre bli att köpa nåt.

Alltså handlar jag många saker via webben.

Och samma sak gäller för böcker och bokhandlare.

För ja, när det gäller att köpa böcker så är det också ofta samma budskap: köp av din lokala bokhandel, annars kommer den inte att finnas kvar.

Jag fattar ju att det är så, absolut.

Men det ges ut många böcker. Och de flesta bokhandlare tar bara hem en väldigt liten andel av alla dessa böcker. Och det är bara böcker i halva butiken – andra halvan är pennor, anteckningsböcker, klistermärken, spel och annat.→ Läs resten av inlägget!

WAPI, Storytel, och vår önskan om att allt ska vara gratis

Bra sammanfattning och analys av Torbjörn Löwendahl gällande den pågående konflikten mellan förlaget World Audio Publishing (WAPI) och ljudbokstjänstjätten Storytel:

Torbjörn Löwendahl – författare: STORYTEL OCH WORD AUDIO PUBLISHING I KONFLIKT!

WAPI har ju uppenbarligen försökt göra något bra för sina författare. Storytel tyck ha löst de högre kostnaderna per bok genom att helt enkelt inte erbjuda så många av WAPIs böcker på sin tjänst och göra de som är kvar mindre synliga – vilket WAPI nog inte hade räknat med. Författare som under lång tid tipsat sina läsare om Storytel känner sig svikna, och läsare som var mitt inne i en bok som plötsligt inte finns kvar på ljudbokstjänsten är arga. (Herregu, att vara mitt uppe i nåt spännande, och så är boken bara borta?!)

Det är knepigt att leva i en tid när vi vant oss att ha tillgång till mycket utan att betala särskilt mycket, om ens något alls. Via böckernas streamingtjänster får man tillgång till ”all världens böcker” (ja, det var en kraftig överdrift, det vet jag) till en kostnad som kan jämföras med vad *en* fysisk bok kostar, och dessutom stora delar av den teknik som behövs för detta (servrar, appar, etc). Det är ju förstås lite för bra för att vara hållbart. Den kommersiella aktören vill tjäna pengar. Alltså blir det knappt kaffepengar till författaren vid varje lyssning.

Självklart är författaren värd en större ersättning.

Självklart är det jättebra av WAPI att förhandla fram bättre ersättning.

Självklart vill boklyssnaren ha ett billigt abonnemang.

Självklart vill Storytel att deras verksamhet ska löna sig.→ Läs resten av inlägget!

Oseriös underhållning?

”Men alltför många författare som från början skriver sci-fi slår i ett slags glastak och släpps inte in. Det har redan konstaterats att många stora förlag helt enkelt inte kan något annat än socialrealism och därmed inte vet vad de ska göra med fantastik. Det är märkligt. Det handlar ju inte om någon liten udda genre. Det handlar om en månghövdad hydra som kan ta i princip vilken form som helst.

Science fiction kan vara ett uppror där folk som koloniserats slår sig loss och skapar sin egen framtid. Det kan vara en fristad där de som nu lever under förtryck kan känna sig hemma och odla hopp om en bättre värld. Det kan vara en plats där brännande frågor behandlas: hur vill vi leva? Hur ska vi klara oss igenom svåra tider? Vilka är vi och vilka vill vi vara? Och vad finns där ute? Allt detta har sience fiction-författare funderat på. Se det som en stående inbjudan: en annan värld är möjlig. Allt du behöver göra är att glänta på dörren.”

Karin Tidbeck skriver i Expressen om att science fiction i Sverige ofta betraktas som oseriös underhållning och förklarar varför det är fegt.

Karin Tidbeck: Varför krävs en pizzeria i Linköping för att räknas? (Artikel i Expressen)Läs resten av inlägget!

Jag skäms över att skriva fantasy

Jag skäms över att skriva fantasy.

Och jag skäms specifikt över att jag skriver DEN sortens fantasy.

Prinsessor är ju bara för småflickor, det vet väl alla? Det har vi fått itutat oss sedan vi var små. Intresset för prinsessor ska man växa ifrån, helst fortare än kvickt.

Och kärlek, det är ju bara banalt. Speciellt kärlek mellan prinsar och prinsessor. Fullkomligt patetiskt, ju!

Ska man vara en seriös författare, en som är värd att placeras i facket ”litteratur”, så ska man skriva om helt andra saker. Diskbänksrealism, typ.

Nej, jag skäms inte över mina texter. Det är inte någon stereotyp sagoversion av prinsar, prinsessor och kärlek jag förmedlar. Och det finns en hel massa andra kvaliteter i mina texter. Jag är nöjd med hur jag använder sagokulissen till att lyfta helt andra saker. En del av det ganska nära det man skulle kalla diskbänksrealism, bortsett från att det inte finns några moderna diskbänkar i mina böcker.

Men jag skäms över att berätta vad mina böcker handlar om. För den kortfattade versionen, den som man har utrymme att berätta i en fyraraders introduktion om bokserien, den innehåller ungefär de där bitarna. Klassiskt sagoupplägg. Fattig flicka visar sig vara prinsessa. Prinsessa blir kär i prins. En värld där arvmonarki är fullkomligt självklart, fastän det sett med mina moderna ögon egentligen är en helt bisarr tanke. På ytan är det så väldigt långt från mina värderingar och principer.

Därför skäms jag varje gång jag ska berätta om mina böcker. För jag tycker själv det låter så banalt att jag inte riktigt vill stå för det.→ Läs resten av inlägget!

But I did it my way

Objektivt sett släppte jag mina böcker vid helt fel tillfälle.

Att släppa böcker handlar inte bara om att skriva klart, bearbeta, layouta, trycka och ha en färdig bok som potentiella läsare kan köpa. Det handlar också om att dessa potentiella läsare ska få reda på att boken finns och bli så intresserade att de väljer att köpa boken och läsa den, och de sedan i sin tur ska få andra att bli intresserade, och så vidare. Annars blir det ju bara en massa lådor med böcker som står och samlar damm.

För att åstadkomma allt detta behöver man förstås vara på en plats i livet där man är öppen för att ställa sig på barrikaderna och skrika ut ”Jag har släppt världens bästa böcker! Läs dem!” – eller nåt ditåt. Och i ärlighetens namn är det nog inte så jag funkar, oavsett tidpunkt i livet. Men när jag släppte böckerna var jag det kanske ännu mindre än vissa andra perioder i livet.

Ångrar jag att jag släppte böckerna när jag gjorde det?

Ibland. I alla fall under det första ögonblicket. Sedan tänker jag efter och minns varför jag gjorde det.

När den som betyder allra mest för en i världen har dött alldeles för tidigt i livet så behöver man hitta något att leva för. Ja, jag vet, på ett sätt ska barnen räcka för det. Men jag behöver också ha en egen drivkraft, något som håller mig över ytan, om jag ska kunna ha ork att vara en bra mamma.→ Läs resten av inlägget!

Har du läst mina böcker? Vill du hjälpa mig?

Eftersom jag är författare inom en genre som inte syns så mycket i ”kulturella” sammanhang, och inte heller har ett starkt förlag bakom mig som står för marknadsföring, så är mina läsare extra viktiga för att nå vidare till fler läsare.

Vill du hjälpa mig?

Det här är i så fall några av de saker du kan göra: 

1. Lämna ett omdöme/betyg!

Sätt ett betyg från 1 (dålig) till 5 (jättebra). Det finns många ställen du kan lämna ett betyg/omdöme på mina böcker:

2. Skriv en recension!

Om du hellre vill formulera dig i ord (sätta betyg är ju svårt!) så kan du skriva en recension. I de här sammanhangen kan en recension vara alltifrån ett par meningar till en fullskalig analys – du bestämmer själv hur mycket du har att säga. 

Recensioner kan lämnas på samma ställen som betygen. 

Du kan förstås också skriva en recension i din blogg, på ditt instagramkonto, i ditt facebookflöde eller där det passar dig. 

Eller skicka en recension till mig via mejl, så lägger jag ut den bland recensioner här på elsinorien.se

3. Berätta för vänner, familj, kollegor eller andra

Boktips från människor som känner är ofta extra värdefulla, eller hur?

– Men Sanne, vill du verkligen att jag ska sätta betyg eller skriva en recension även om jag inte tyckte om dina böcker?Läs resten av inlägget!

Kvalitet

Jag är inte särskilt kulturell av mig, inte på det sätt man ska vara i alla fall.

Nyss tittade jag på Kulturnyheterna och såg av en händelse ett inslag om att kvalitetslitteratur har svårt att slå digitalt. Det framgick dock inte alls vad som avsågs med ”kvalitetslitteratur”* – men däremot var den andra kategorin tydligen ”populärlitteratur”. Och det var väl lite underförstått att den som tittade på programmet borde vara insatt i begreppen.

Som sagt var, jag är ju helt uppenbart inte kulturell på rätt sätt. För jag tycker att även populärlitteratur kan vara kvalitetslitteratur. Kvalitet har inget att göra med om något är populärt eller kan läsas av vanligt folk.

Tycker jag då.→ Läs resten av inlägget!

Inte på bokmässan

Bokmässan. Jag har aldrig varit där.
I ärlighetens namn har jag nog aldrig, innan jag själv blev utgiven författare, haft en tanke på att åka dit. Till bokmässan åker människor som är ”i kultursvängen”. Folk som läser ”rätt sorts” böcker, sådana som ses som seriösa eller är coola i den där kulturella sfären som jag aldrig hört till. Och så journalister som ska bevaka, förstås.

Men inte sådana som jag.

Som barn var jag en storläsare. Sedan tunnades det ut, för att det inte längre fanns tid och utrymme att uppslukas av böcker på det sätt jag gjorde, när man skulle hinna med att plugga och annat. Så mitt läsande blev magrare eller mer anpassat till kortare perioder av läsning. Med enstaka undantag kom jag väl aldrig vidare från YA (young adult) till sånt som ses som riktig vuxenlitteratur.

Men nu är jag utgiven författare.

När mitt förlag (Visto) tidigare i år frågade vilka författare som ville delta på bokmässan i år så var jag redan från början på det klara med att jag skulle tacka nej. Inte på grund av mina fördomar mot mässan 😉 utan på grund av livssituationen. Ensamstående mamma som lever med sviter av tidigare utmattning. Det funkar dåligt i ett sammanhang där man ska vara social många timmar per dag.

Nu ser jag allas förberedelser för bokmässan i flödet: förlag, författarkollegor, Fantastikbokklubben … Och jag känner faktiskt en liten gnutta avundsjuka. Fan, jag känner faktiskt en liten längtan att vara med!

Jag vet att mitt beslut att inte vara med är rätt.→ Läs resten av inlägget!

Inget ymnighetshorn av böcker

När jag var ung/yngre antog jag att böcker som blivit utgivna liksom alltid fanns att tillgå.

Det var förstås inte så att jag hade funderat igenom det där ordentligt egentligen. Eller funderat över det över huvud taget. Det var mer så att det fanns ett före och ett efter: först fanns en bok inte, och sedan fanns den. Den kunde liksom inte ta slut, för då trycktes det väl nya. Och jag hade väl inte riktigt funderat över hur det där gick till – upplagor och tryckningar hade jag visserligen noterat på tryckortssidan, men inte funderat djupare över, och lagerhållning hade aldrig passerat mina tankar.

Det är ju ofta så: saker man inte haft skäl att fundera över har man ett vagt ogrundat antagande om, ofta helt lösryckt från ingenstans. Tills man får skäl att börja fundera.

Nån gång började det väl ändå sippra in.

Jag visste ju egentligen ganska tidigt att bokrean i första hand (på den tiden) skulle handla om att sälja slut på restupplag, alltså bli av med böcker man hade för mycket kvar av och ville sälja slut på

Och jag insåg, allteftersom åren gick, att böcker jag själv läst och älskat under barndomen och ungdomen inte längre gick att få tag på, i alla fall inte på svenska, annat än som begagnade – via biblioteksgallringar och bokbörsen.

Men det är egentligen inte förrän de senaste åren, när jag själv blivit utgiven författare, på hybridförlag, som det riktigt landat hos mig:

Mina böcker har en upplaga på ett visst antal böcker.→ Läs resten av inlägget!