Den första tanken är förstås att priset ska ligga på en nivå så att man får betalt både för arbetstiden man lagt ner och omkostnaderna kopplade till utgivning (utöver tryck och papper så finns det kostnader/lön för redaktör, layoutare, administration, marknadsföring, och så vidare).

Här gissar jag att många författare skrattar. Antingen ett fniss eller ett bittert hånskratt. Att få betalt för den arbetstid man lagt ner (annat än möjligen i nivå med kaffepengar) är förstås ett stort skämt för den stora massan av författare – även om det finns undantag i form av författare som faktiskt kan leva på att skriva böcker.

En rimligare nivå är att tänka att en bok ska kosta så mycket att man i alla fall får in minst så mycket som de konkreta utlägg man haft. Och det låter ju enkelt i teorin. Man tar de kostnader man haft, delar på så många böcker som tryckts/producerats, och så får man fram ett minimipris.

i praktiken är det knepigare. För det uträknade priset ovan bygger på att alla böckerna blir sålda. Om de inte blir det borde varje enskild bok kosta mer för att det ska gå runt.

Å fjärde sidan (eller vad är vi på för nummer nu?) så vill man ju att böckerna ska bli lästa. Varje person som läser en bok är en potentiell ambassadör för boken: någon som kan berätta om den för andra och få fler att vilja läsa. Då funkar det knappast att ha en prismodell där de första böckerna kostar flera tusen för att balansera för att man kanske inte får sålt alla böckerna.→ Läs resten av inlägget!