Till dig som gillar Ronja Rövardotter

Idag har den nya inspelningen av Ronja Rövardotter premiär på Netflix. En hel massa människor kommer att rasa över varje detalj som skiljer sig från filmatiseringen från 1984, inklusive de saker som faktiskt stämmer bättre med boken (som ju kom först). Säkerligen kommer en del att titta på ”den nya Ronja” bara för att kunna oja sig över det de tycker är fel.

Det här inlägget riktar sig till dig som gillar Ronja, men är öppen för att alla versionerna (bok och filmatiseringar) kan vara bra OCH som gärna vill upptäcka nya böcker.

Jag föreslår att du läser min bokserie Elsinorien.

En ung tjej i huvudrollen – lite äldre än Ronja. Skogar. Slätter. Ingen älv, men en å, och havet. Funderingar över livet. Ställningstaganden över vilka vägval man själv ska göra och hur man ska förhålla sig till föräldrarna.

Du som gillar Ronja kommer att hitta saker du känner igen dig i. Men också väldigt mycket annat, som inte alls finns med i Ronja Rövardotter, och det är väl tur det. För även om berättelsen om Ronja är fantastisk, så behöver vi ju nya berättelser, fler berättelser!

Och ja, självklart kommer jag också att se den nya Ronja 👩‍🦱🐎🦅Läs resten av inlägget!

Naturen och mina böcker

En av de saker läsare brukar uppskatta med mina böcker är naturbeskrivningarna.

Själv tycker jag att naturbeskrivningar i böcker lätt kan bli tråkiga och långrandiga, och det är nog inte direkt ovanligt att jag skummar igenom dem ganska snabbt. Så det kan ju verka elakt att jag samtidigt utsätter mina läsare för just naturbeskrivningar.

Men naturen spelar verkligen en viktig roll i mina böcker. För mig är den en viktig del av fantasyn.

Kanske är det just så det hänger samman? För när man bygger en fantasyvärld så handlar det ofta, åtminstone för många av oss, att bygga ihop fragment av sådant vi tycker om, men som i vår vardag har en liten och undanskymd roll, till en helhet. Vackra kläder, fantasieggande byggnader, eller vad det nu kan vara. Och djupa skogar eller ödsliga vidder. I verkligheten behöver vi göra som på instagram: ta bilderna i rätt riktning så att inte museets informationsskylt om toaletter kommer med på bilden, eller så att inte andra skogsvandrare i grälla träningskläder eller strövområdets parkeringsplats syns. Eller de stolpar med olika färger som markerar de olika lederna. (Jag behöver färgmarkeringarna! Utan dem skulle jag gå vilse rätt kvickt, jag har ingen inneboende känsla för väderstreck.) I Sverige år 2024 är naturen på många håll undanträngd, och stora naturområden är nästan lika sällsynta som älvor och troll. Men i vår fantasi, i texterna vi skriver, behöver vi inget bildredigeringsprogram för att ta bort sådana irriterande detaljer, för det är vi själva som skapar. Och i den värld jag skapat finns vidsträckta hedar och pelarbokskogssalar utan störande joggare.→ Läs resten av inlägget!

Hallå! Anropar svenska fantasyförfattare!

Det här inlägget riktar sig till dig som är författare och skriver fantasy på svenska.

Hej kollega!

Vi är många som kämpar med samma saker:
Synlighet. Att nå ut. Att märkas i bruset. Att potentiella läsare över huvud taget ska veta om att vi och våra böcker finns.

Det finns förstås ingen quick fix. Men tidigare idag slog det mig att jag i alla fall kunde dra ett *litet* strå till stacken:

Om någon hittar till min webbplats (www.elsinorien.se) så kan jag också tipsa dem om fler fantasyförfattare som skriver på svenska.

Så jag fixade en sida och började med att lägga dit @annahnozlin och @frida.hallberg.forfattare (som just idag båda gått ut med nyheter om kommande böcker).

Men tanken är ju att fylla på listan med många fler!

Vill du vara med? Skicka info till mig: typ en mening om vad du skriver om och en länk till webbplats eller annat.

Och ja, jag har redan insett att jag tagit mig vatten över huvudet och att det kommer att bli en lång lista 😄😄 Men jag tänker att nån nytta kan det kanske göra? (Och när listan blivit ohanterligt lång så kommer jag att be er om hjälp med att strukturera den mer hanterbart.)

Här finns listan:
Svensk fantasy

P.S. Självklart får du gärna länka till listan eller sprida den på andra sätt!→ Läs resten av inlägget!

Vilken är din kvinnliga favoritkaraktär inom fantasy?

När jag växte upp var mina böcker fulla av flickor och kvinnor i huvudrollerna. Anne på Grönkulla, Kulla-Gulla, Katitzi, Berta, och många många fler. De representerade många olika personligheter, omständigheter, livsöden och förutsättningar. Precis det vi behöver i läsningen.

Men i fantasyn fanns det ytterst få tjejer. Fanns de, så var det ofta i periferin, eller så var de enda tjejen i sammanhang där alla andra var män. Ont om dem var det i alla fall. Vilket egentligen är ganska konstigt: just i fantasyn kan vi ju bestämma premisserna själva.

Så jag fick väl skriva själv, då. Det blev i slutänden i fantasyserie, där huvudpersonen är en tjej som är fjorton när första boken. Och när mina böcker väl kom ut – det tog några decennier – så hade det hunnit bli många fler tjejer i fantasy.

🧙‍♀️Vilken är din kvinnliga favoritkaraktär inom fantasy?🧝‍♀️

Idag, på 8 mars, vill jag uppmana och utmana alla som uppskattar fantasy att lyfta fram sin kvinnliga favoritkaraktär. Och passa på att berätta om henne! Är hon gammal eller ung? Vilka förutsättningar har hennes tillvaro? Vad tycker du om med henne? Varför är hon viktig?

(Författare: Självklart är det okej att lyfta någon av dina egna karaktärer!)

Använd gärna taggen #kvinnorifantasy

Du kan läsa vilka tips andra kome med i kommentarerna till inlägget på Facebook respektive instagram.→ Läs resten av inlägget!

Den utvalde

Den utvalde, som ska rädda världen. Tecknen som visar att han är den rätte. Född av en jungfru, och under fattiga omständigheter.

Alltsammans klassiskt stoff, som återkommer i olika myter, legender och religioner sedan långt mer än tvåtusen år. Samma stoff som vi som skriver fantasy (och för den delen även författare inom andra genrer) fortfarande använder. För det är upplägg som väcker och lockar.

Jesus föddes med allra största sannolikhet inte den 25 december. Kopplingen till detta datum skedde långt senare. Och det är förstås ett smart drag av den tidens ”PR-folk” att koppla ihop firandet av ”den utvalde” med den stora vinterhögtiden. Kanske är det i sig en viktig faktor för att hålla en religion levande i tvåtusen år. Kristendomen, dess utövande och uttolkning har hunnit förändras mycket genom tiderna, men vid jul är det starkt förankrat att påpeka att det vi *egentligen* firar är ett utvalt barns födelse. Och det är ju inte riktigt sant. Julen är ett mischmasch av traditioner av vitt skilda ursprung, en del av det sannolikt tusentals år gammalt, annat ganska nytt. Och utöver det förstås väldigt olika beroende på var i världen vi befinner oss.

Jesus verkar ha haft många kloka och bra tankar. Det mesta av det knappast unikt för honom, mycket av det framfört av andra före honom, i annan kontext – och för den delen senare. Men i den tid och det sammanhang han levde var religionen den relevanta vägen.

Under de tvåtusen år som sedan gått har ordet kristendom och namnet Jesus däremot ofta varit viktigare än det predikade innehållet, och orden har använts för alla möjliga syften.→ Läs resten av inlägget!

Verklighetsflykt och brist på äkta vara

Jag känner ett desperat behov av verklighetsflykt. Att försvinna bort till något annat. Att fylla tomrummet efter det som inte längre finns.

Det är förstås mörkret. Årstiden. Bristen på dagsljus.

Men det är också sju och ett halvt år utan honom. För var dag som går längre och längre tid i ensamhet. Ett liv utan någon annan som sitter i soffan om kvällarna. Utan någon självklar att göra saker med. Att dela ansvar och drömmar med. Att öppna min själ för och få gensvar av. Att dela närhet med, på alla tänkbara plan.

Magi och verklighetsflykt behövs alltid för att överleva så här års. Behovet blir större ju mer tomhet och saknad tillvaron bjuder.

Behovet av verklighetslykt var ett av skälen till jag plockade upp mitt bokskrivande när älsklingen hade dött. Bristen på själslig närhet färgade av sig på berättelserna, påverkade deras utformning, även när jag försökte hålla distansen.

Nu har det gått flera år sedan jag skrev på allvar. November 2023 är fylld med vardag av ett förhållandevis fungerande slag men med för mycket tråkiga måsten jag aldrig hinner ikapp.

Jag skulle behöva tid för verklighetsflykten. För att skriva min egen verklighetsflykt. För att fylla tomrummet efter honom. Fly tomrummet.→ Läs resten av inlägget!

Ja till monster, magi och mysterier!

Kulla-Gulla var, som jag minns det, den första bokserie jag verkligen fastnade i. Sannolikt läste jag om böckerna en hel massa gånger.

Att läsa Kulla-Gulla var också något att bli hånad för. Historien var på sitt sätt banal: fattig föräldralös flicka visar sig vara barnbarn till den rike patron. Ovanpå det var Gulla en snäll och duktig flicka med ett brinnande rättvisepatos och en ambition att förändra världen till det bättre för så många som möjligt. Sagomässigt. Orealistiskt. Fånigt på alla möjliga vis enligt omgivningen.

Likväl är vi många flickor (men kanske inte så många pojkar?) som vuxit upp med Kulla-Gulla som sällskap. Och som bekant ses ofta saker på ett annat sätt av nästa generation – och i nostalgins ögon.

I en ledare i GP kunde vi häromdagen läsa att ”Monster, magi och mysterier. Det är vad våra barn erbjuds.. Det är tydligt av texten att detta inte är bra. Och, framför allt, det var bättre förr. När barnen läste Kulla-Gulla, Anne på Grönkulla, Katitzi, Lilla huset på prärien, Godnatt Mister Tom, och En liten prinsessa. (Ja, på den tiden handlade nästan alla de älskade böckerna om barn som var föräldralösa eller på annat sätt hade det eländigt.)

Jag läste också alla de där böckerna och älskade dem. Men jag läste också böcker som C S Lewis böcker om Narnia, Edith Nesbits böcker (med utgångsläge i England från hennes tid men fulla med magi och tidsresor) och Maria Gripes fantastiska böcker, fulla med övernaturliga inslag.

”… det var inte tidsresor och magiska portaler som öppnade tillvaron för mig”, skriver GP:s ledare.→ Läs resten av inlägget!

Vi som spillt på kartans alla vita fläckar

En gång i tiden kände människor inte till så mycket bortanför den egna hembygden. Det gick att föreställa sig att nästan vad som helst fanns bortanför skogen, staden eller landets gräns. Man visste inte heller mycket om hur olika krafter faktiskt fungerade.

Sen utforskades världen, både i det stora och det lilla. Nyfikna människor reste till okända delar av världen eller utforkade naturlagarna. De vita fläckarna på kartan blev allt färre.

Vi som vill fantisera om det okända kan inte längre berätta sagor om fjärran okända länder, för det finns ingå sådana. Vi kan inte heller göra som Jules Verne och hitta på saker i vårt närområde under havsytan eller på väg till månen.

Så vi får hitta på egna världar. Långt borta, bortom stjärnorna, på andra sidan galaxen, finns världen jag hittat på.
Och vi får hitta på magiska krafter för att kompensera för att vi redan fått förklaringar på nästan allt.

🗺

”Hur lyckliga kan vi bli,
Vi som vet vad stjärnorna består av.
Och hur magiska kan vi va,
När vi vet vad hjärnorna består av.

Hur lyckliga kan vi bli,
Vi som spillt på kartans alla vita fläckar.
Och hur spännande kan världen bli,
När vi vet vad fläckarna består av.”

/Emil Jensen → Läs resten av inlägget!

Om dåtidens sagor och nutidens fantasy

Sagor är underbara. De utspelar sig ofta i fjärran länder och tider, vilket gör att de kan innehålla sådant som inte vore möjligt i vår egen tid och på den plats vi bor, och samtidigt är de fyllda med människors djupaste känslor och drömmar, vilket kan göra att de upplevs som tidlösa.

Men helt tidlösa är de förstås inte. Normer och värderingar förändras. Tack och lov. Det som var gångbart för hundratals år sedan är inte alltid det idag. Och därför behöver även sagorna förändras.

Folksagor bevarades huvudsakligen genom muntlig tradition, och då skedde förstås förändringar kontinuerligt. Men när sagorna sedan nedtecknades, huvudsakligen på 1800-talet (?) så blev de liksom huggna i sten och sågs plötsligt som något evigt och oföränderligt.

Nuförtiden, när nya berättare tar sig an de gamla grundberättelserna och gör de förändringar som får dem att funka i vår tid, med våra värderingar, så kallas det fantasy. I vår tid finns inte längre finns några oupptäckta delar av världen, och vi vet rätt mycket om gångna tider, så det räcker inte längre med ”det var en gång, i ett fjärran land”. Så vi hittar på nya världar. Och eftersom vi är präglade av att leva i en tid med mycket kunskap, så berättar vi mer noggrant om förutsättningarna i våra påhittade länder.

Kanske gör vi det också för att överbrygga de år som gått sedan folksagorna tecknades ner. För det har hunnit hända en del sedan dess.→ Läs resten av inlägget!

Kan jag läsa dina böcker fastän jag …?

Ja. Ja, det kan du.

Ja, du kan läsa böckerna även om du är vuxen. Ja, du kan läsa böckerna även om du inte är vuxen.

Huvudpersonen är fjorton år när första boken börjar. Böckerna är skrivna för läsare från ungefär den åldern och uppåt. Det finns ingen övre gräns.

(Men någon som satte ett lågt betyg på någon av ljudbokstjänsterna skrev ”barnbok?” i sin kommentar. Så kanske är de inget för den som är rädd för sånt.)

Ja, du kan läsa böckerna fastän du tror att du inte gillar fantasy. För det finns fantasy av väldigt olika slag. Läsare som trodde att de inte gillade fantasy men som ändå vågat läsa mina böcker har sedan sagt att det inte alls var som deras fördomar och att de är glada att de läste.

Ja, du kan läsa mina böcker även om du har synnedsättningar. Fast tyvärr bara de två första böckerna.

Första boken – Lysande klot tvenne – finns som talbok, ljudbok och punktskriftsbok.

Andra boken – Knutar och band – finns som ljudbok.

Tredje boken – Viddernas väv – finns bara som pappersbok och ebok (vilket förstås både första och andra boken också gör).

Har du synnedsättning och önskar möjlighet att läsa alla tre böckerna? Man kan framföra önskemål till Myndigheten för tillgängliga medier/Legimus om böcker man vill kunna läsa som talbok eller punktskriftsbok.→ Läs resten av inlägget!