Den magiska snön

Det är något magiskt med snö. Med de fladdrande överjordiskt vackra flingorna som yr runt i luften. Och med det lager de sedan kan bilda på marken, som så dramatiskt kan ändra förutsättningarna i tillvaron. Vetenskapligt vet vi att det är “bara vatten”, men snö är samtidigt så väldigt mycket mer och annorlunda än bara vatten.

Jag är uppvuxen i Skåne och har levt större delen av mitt liv i Skåne. Snö har varit sällsynt, och riktiga vintrar har hört till undantagen. Kanske har det ökat magin?

I mina böcker förekommer mycket snö. De första flingorna i Lysande klot tvenne börjar falla nästan omärkligt, men sedan finns snö, vinter och snöstormar med som ett återkommande tema i hela serien.

Där jag själv bor sedan tjugo år tillbaka, i södra Skåne, drabbas vi ibland av det som kallas snökanoner. Då kommer stora mängder snö på kort tid. När man kombinerar det med kraftig vind och ett landskap dominerat av stora åkrar, så ligger snön inte stilla utan fyker omkring tills den hittar något att fastna på. När snöplogen kört förbi kan det vara ett hål på en halvtimme innan snön yrt tillbaka och vägen åter är oframkomlig.

De dagarna är vi praktiskt sett insnöade. Tåg och bussar slutar gå eller kör fast, och det är bara dumt att bege sig hemifrån och riskera att fastna i snön. Och alla här ute på landsbygden vet hur det funkar – medan kollegorna inne i stan tror att jag driver med dem (pun not intented).→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!

Lång nyanserad artikel om svensk fantasy i Sydsvenskan

I helgen hade Sydsvenskan en lång artikel (tre sidor i papperstidningen) om fantasyns tillvaro i Sverige. En mer nyanserad artikel än mycket annat jag sett.

Tyvärr dock en låst artikel (bakom betalvägg).

I artikeln kan man bland annat läsa om att det länge fanns ytterst lite fantasy att tillgå i Sverige, och även senare huvudsakligen översättningar av engelsk fantasylitteratur. Och om att mycket av den svenska fantasyn ges ut av egenutgivare och via hybridförlag, eftersom de traditionella förlagen inte satsar på genren – samt vilka konsekvenser det får i form av sänkt status.

Du som (liksom jag) har tillgång till Sydsvenskans texter, gå gärna in i läs artikeln. Det är så vi visar att vi tycker de skriver om viktiga saker, ju 🙂


Kort utdrag ur artikeln:

‘I ett hörn på Bokmässan samlas i alla fall fantastikmontrarna på rad, med namn som Mörkskogens fantasy, Fria Ligan, Åskfågeln och TiraTiger. Nästan all fantasy för vuxna av svenska författare ges ut på eget förlag eller på småförlag som använder samfinansiering, så att författarna betalar för att få sina böcker i tryck. En kvinna berättar hur hon hoppfullt vände sig till de stora förlagen, men fick nobben när de fick klart för sig att hon skrev fantasy. Nu står hon här och säljer sin egen bok. I en annan monter talar en man länge och väl om bristen på intresse för vuxenfantasy från förlagsvärlden.

Jag är inte förvånad. Eftersom fantasymarknaden i Sverige är så engelsk-amerikanskt dominerad måste en svensk författare konkurrera också med böckerna från dessa länder, vilket gör utgivningen mer kommersiellt riskfylld.→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!

Jag saknar inte när fantasy var skamligt

Fantasy anses inte vara särskilt kommersiellt gångbart i Sverige. I allla fall inte när det gäller böcker, och speciellt inte om böckerna är skrivna av svenska författare. Förlagen satsar förstås hellre på litteratur där man kan vara säker på att få tillbaka den ekonomiska insatsen – och därför ges väldigt mycket av den svenska fantasyn ut på sätt där det är författaren själv som tar den ekonomiska risken.

På streamingtjänster för TV är fantasy däremot en framgångssaga. Publiken är stor, även i Sverige.

I samband med Bokmässan i Göteborg gjorde SVT:s Kulturnyheterna ett besök bland fantasyböckerna. Man hade ju kunnat önska en vinkling som visade på hur mycket svensk fantasy som faktiskt skrivs och ges ut, trots de svåra förutsättningarna, och att man visat på bredden, så att man på så sätt skulle kunna locka fler att våga ta steget från att titta på streamingfantasy till att läsa våra böcker. Istället blev fokus ett annat.

Själv saknar jag inte tiden när fantasy var skamligt. Jag gillar inte alls att skämmas för det jag gillar att läsa eller skriva. Tvärtom önskar jag att många fler skulle upptäcka fantasy. Inte bara för att jag vill sälja mina böcker 😉→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!

Det är bra att läsa fantasy, enligt studie

I dessa tider kan det vara värt att påminna om den positiva effekten av att läsa fantasy.

“De som läser Harry Potter är mer benägna att minska fördomar om minoritetsgrupper och visa större grad av empati, visar en studie från 2014. Detta beror på att Harry ofta blir vän med och drar sig till speciella, stigmatiserade grupper (typ husalvar och trollkarlar med icke-magiska föräldrar, så kallade Mudbloods). 

Ytterligare en studie från 2016 visar att det är mindre sannolikt för amerikanska Harry Potter-läsare att de skulle hålla med om politiska åsikter som Donald Trump har, som till exempel det föreslagna förbudet mot resor från muslimska majoritetsländer.”

Citatet är från Metro Mode, i en artikel från 2019. Artikeln anger Huffpost som källa.

Jag är fullt medveten om att Rowling själv visat sig vara synnerligen fördomsfull på vissa områden, men det förtar inte den positiva effekt hennes böcker haft på många läsare. Och just det faktum att så många läst hennes böcker gör ju att det måste varit ett tacksamt underlag för forskning, jämfört med böcker som lästs av färre personer.

Jag har för mig att jag läst liknande slutsatser för fantasy/fantastik i stort, men jag minns just nu inte var. Men jag tycker själv samtidigt att det är en logisk effekt.

Tyvärr har ju fantasy ingen stark ställning i Sverige, samtidigt som behovet av perspektiv som dessa helt uppenbart är stort.→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!

Magin runt monarkin

Idag har en drottning dött. Drottning Elizabeth, som varit drottning i 70 år. 96 år gammal har hon slutligen somnat in.

Jag har under eftermiddagen och kvällen fascinerats över de ord som använts kring detta. Först uttalandena om att det är “djupt oroande” att höra om hennes hälsotillstånd. Sedan, när beskedet kommit om att hon är död, så har många uttryckt chock.

För mig är det en ganska naturlig sak att någon som är 96 år gammal kan dö av hög ålder och inget särskilt mer än så. Sorgligt för den som har ett känslomässigt förhållande till personen, självklart, men ändå inget konstigt. Inget chockerande.

Om jag ser på det ur författarperspektiv funderar jag dock på om det kanske handlar om att de i Storbritannien har en starkare … vad ska man säga, magisk känsla för monarkin? Något som, trots det moderna samhället, ligger närmre sånt jag och en del andra fantasyförfattare skriver om.

Den där relationen mellan folket och de kungliga, som “min” Ailonise har så svårt att förstå sig på.

För mig känns det udda att se det i verkligheten, trots att jag själv skriver om det i mina sagor.→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!

Natur, miljö och medmänsklighet

Vi skriver berättelser om djupa skogar, där magin fortfarande bor och där fåglar kvittrar och smådjur lever i frid.
Vi låter fantasin ta oss på vindlande äventyr, längs smala stigar mellan urgamla träd, över stora vida slätter och höga berg, över gnistrande hav och längs forsande älvar.
Vi beskriver drömvärldar där människor får älska vem de vill och visar hur tillvaron kan vara utan vår världs kulturella begränsningar.

Men vi berättar också om fantasivärldar där ondska härskar och där djup orättvisa råder.
Vi visar hur framtiden kan te sig om miljöförstörelse får fortgå eller om de som ser vissa människor som mer värda får styra. Hur livet kan bli efter den stora människoorsakade katastrofen.

Vi visar på människors bästa och sämsta egenskaper och vad de kan leda till.
Vi visar på det vackra i det som finns här hos oss men som hotas på olika sätt.
Natur, miljö och medmänsklighet.

Vi skriver fantastik. Påhittade berättelser som skruvar på de givna förutsättningana. Verklighetsflykt, men samtidigt ett sätt att tydligare visa upp den verkliga världen.

🧙‍♀️

Snart är det val. Jag kommer inte vara partipolitisk på det här kontot. Men jag kan ändå påminna om fundamenten i mina berättelser.

Minns Elsinoriens djupa skogar, öppna slätter och glittrande hav.→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!

Vilken är din typ av fantasy?

Tack för alla svar på frågan om varför ni inte gillar fantasy! Det var jätteintressant att läsa 😊
Och ni andra, som gillar fantasy …. jag såg ju hur det kliade i fingrarna på er att få svara också 😚

Så nu ska NI få chansen: Berätta! Berätta vad ni gillar med fantasy. Men utveckla gärna också vidare. För det finns ju så mycket olika fantasy. Dels går det att dela in i subgenrer baserat exempelvis var berättelsen utspelar sig – men det går ju också att dela in på andra sätt. Det kan vara mörkt eller lättsamt, hålla ett hissnande tempo eller vara lugnare. Fantasy kan innehålla samhällskritik, det kan vara romantik som bara “råkar” utspela sig på ett sagoslott, eller en klassisk saga i nytappning. Och det kan utspela sig här och nu, i Sverige 2022.

Vad gillar du i fantasy – och vad gillar du inte?
Vill du får du gärna ge konkreta exempel på fantasy som är av det slag du gillar – det kan inte minst vara en hjälp för den som vill upptäcka mer fantasy men ännu inte hittat en nisch som passr hen.

Läs gärna svaren på frågan på instagram #mintypavfantasyLäs hela inlägget på elsinorien.se!

Du som inte gillar fantasy …

Du som INTE gillar fantasy, vad är det mer specifikt du inte gillar?

📚Är det att det inte är på riktigt? (Du vet att annan skönlitteratur också är hittepå, va?)

🐲Är det att det ibland finns djur som drakar och enhörningar? (Drakar kan vara riktigt söta, faktiskt!)

🧙Kanske stör du dig på att magi ibland gör att saker löser sig lite för enkelt? (Mina barn har haft svårt för serifiguren Bamse av just det skälet: när det blir besvärigt så äter Bamse dunderhonung, och sen ordnar sig allt.)

⏳Eller är det i själva verket så att du läste en fantasybok eller såg en fantasyfilm för ett par decennier sedan, och just den var så fånig att du sedan avfärdade hela genren?

(Jag hoppas innerligt att anledningen inte är att du fått lära dig att man inte “ska” tycka om fantasy, för att det inte är “seriös litteratur”.)

Berätta gärna! Jag är uppriktigt nyfiken.

En del av de svar jag fått kan läsas på instagram och andra kan läsas på facebook. → Läs hela inlägget på elsinorien.se!

Ja, varför skriver jag just fantasy?

Det korta enkla svaret är väl att det var där jag började, och så blev jag kvar. Och kanske var det lite grann en slump att det var just fantasyn jag valde från början? Men det var där jag saknade tjejkaraktärer i huvudrollerna i de böcker som fanns, och det blve en drivkraft i sig. En annan bit i det var att sånt jag själv tyckte var snyggt eller coolt, men som inte var “modernt” eller som sågs som töntigt i den vanliga 1980-talesverkligheten, kunde jag utan vidare bestämma var snyggt eller coolt eller självklart i den värld jag skapade.

Å andra sidan är ju ovanstående inget svar på varför jag fortsatte med fantasy. Så här dryga 30 år senare kunde jag ha bytt genre – och det har jag ju inte 🙂

En av de saker jag gillar med fantasy är just att jag själv kan bestämma reglerna. Jag bestämmer själv vilka saker jag vill ha som i vår värld och vilka saker jag vill ska fungera på ett helt annat sätt, oavsett om vi pratar naturlagar eller kultur. Och eftersom det jag skriver utspelar sig i en annan värld behöver jag inte förhålla mig till hur det verkligen ser ut i Stockholm eller någon annan stad. (Därmed behöver jag inte researcha på samma sätt – eller bara när jag själv bedömer det som relevant.)

En annan sak handlar om det magiska. Jag älskar att koppla dimma till att något är i görningen, älskar antydningar om att någon är utsedd att göra något, eller att det går att åkalla gudarna.→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!

Varför skriver jag fantasy, om …

Ja, varför skriver jag fantasy, om jag nu samtidigt tycker att fantasy kanske mest är en kuliss?

Det här är en fortsättning på inlägget “Fantasy – genre eller kuliss?”. Redan när jag skrev inlägget kände jag att jag inte hade skrivit klart. Här kommer ett försök till fortsättning.

Jag började skriva Lysande klot tvenne i slutet av 1980-talet, när jag var i mina tidiga tonår.

Åttiotalet var en tid när det var viktigt att passa in i ramarna. Man förväntades klä sig som alla andra (=följa modet), lyssna på samma musik som andra (välja mellan synth och hårdrock, eller lyssna på mainstream pop), titta på samma filmer som andra, vara småkär i samma skådisar, och så vidare.

Jag gillade andra kläder och var helt ointresserad av att anpassa mig efter mode. Jag sydde gärna egna kläder, klänningar med vida kjolar, med inspiration från 1800-talet och längre tillbaka och med en touch of saga eller fantasy.

Jag gillade väl en del av den musik som gjordes och spelades på radio, men var väldigt ointresserad av musikens genre. (Och det var en uppenbarelse utan dess like när jag senare på gymnasiet upptäckte att det fanns annan musik och att man kunde be den lokala skivbutiken beställa hem sånt man ville ha om det inte fanns hemma. Men för att det ens skulle vara möjligt behövde man ju upptäcka annan musik …)

Jag var helt ointresserad av de flesta filmer som visades på bio och de kändisskådisar andra gillade, och jag fattade inte ens varför det där var så jävla viktigt.→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!