Etikett: Knutar och band

Knutar och band: en bok som ruskar om!

”En bok som tagit tag i mig och riktigt ruskat om. Det var mycket egna känslor som kom upp till ytan när jag läste denna andra del om Elsinorien. Man kan inte läsa utan att påverkas av innehållet, det blir känslosamt. Sinnesstämningen i boken ger utrymme många starka intryck

Språket är målande och djupt detaljerat från händelser som är både negativa och positiva. Den går på djupet, det är vackert, det är sorgligt och så mycket känslor.”

Så skriver @npboktips i sin recension av Knutar och band. Hela recensionen finns nedan.

📖

Bokrecension 
Bok: Knutar och band
Författare: Sanne Åberg
Bokförlag: Visto förlag
Genre: Fantasy

Recension:

Kan man gå vidare i livet även om man lyckats med det omöjliga? Hur bär man sig isåfall åt? Fiender har besegrats och äntligen är man hemma igen. Ailonises och de andra kom hem tidigt på det nya året. Allt de upplevt, stora påfrestningar och svårigheter som visar sig i skador både på kropp och själ. Ailonises brottas med sina egna spöken och i själen där tomhet finns. Det är många frågor som cirkulerar i hennes huvud, hon söker svar. 

Det finns dolda känslor som kräver hennes uppmärksamhet. Som prinsessa måste hon trots allt kunna följa dem oavsett vad det kan få för konsekvenser.

Det är så många frågor som kräver svar och vart är det som kommer hända?

En bok som tagit tag i mig och riktigt ruskat om. Det var mycket egna känslor som kom upp till ytan när jag läste denna andra del om Elsinorien.→ Läs resten av inlägget!

Växtfärgning på Glimmingehus

@forfattarsanne

Idag har jag varit på temadag om textil på Glimmingehus på Österlen! Bland annat kunde man titta på växtfärgning. Jag hade hoppats få se blåfärgning med vejde, för det har jag med i mina böcker, fastän jag själv aldrig upplevt det i verkligheten. Tyvärr hade tydligen sniglarna ätit upp vejden hos odlaren, så jag fick nöja mig med gul-, orange- och rödfärgning med reseda och krapp. Det dög alldeles utmärkt! Har du växtfärgat garn någon gång? Eller är du som jag, som tycker det är spännande men aldrig testat? #glimmingehus #österlen #växtfärgning #medeltid #medievaltiktok #crafting #fantasytok #svenskfantasy #författare #swedishbooktok #booktoksverige #svenskabooktok

♬ A Medieval Tale – BGM President

🧶Idag har jag varit på temadag om textil på Glimmingehus på Österlen! Bland annat kunde man titta på växtfärgning.

💙Jag hade hoppats få se blåfärgning med vejde, för det har jag med i mina böcker, fastän jag själv aldrig upplevt det i verkligheten. Tyvärr hade tydligen sniglarna ätit upp vejden hos odlaren, så jag fick nöja mig med gul-, orange- och rödfärgning med reseda och krapp. Det dög alldeles utmärkt!

🍀Har du växtfärgat garn någon gång? Eller är du som jag, som tycker det är spännande men aldrig testat?→ Läs resten av inlägget!

Vad händer när tryggheten blir en person – men också ett hot?

📖 Knutar och band är inte bara en berättelse om en värld i förändring – det är en bok om relationer som glider, knyts och prövas.
Om när det blir svårt att skilja mellan skuld och kärlek.
När den du litar mest på också är den vars blick du inte vågar möta.

Det här är:
❤️ för dig som älskar tyst dramatik
❤️ för dig som längtar efter lågmälda känslostormar
❤️ för dig som inte kräver stora gester – bara sanningar som skaver lite

✨ En bok om att våga närma sig – också när det gör ont.

Läs resten av inlägget!

Band som håller – eller brister?

📖 Knutar och band handlar om att komma hem till något som borde vara tryggt – men inte är det.
Om att ha stått sida vid sida i stormen, men inte veta hur man talar med varandra i lugnet efteråt.

Det här är en berättelse om:
💔att inte känna igen dem du stod närmast
💔att bära något du inte vet hur du ska dela
💔att vilja göra rätt, men inte veta hur

💬 För dig som dras till stämningar, blickar och tystnader som säger allt.
📚 Läs först Lysande klot tvenne. Du kommer att vilja förstå hela resan.

Läs resten av inlägget!

Att vinna är inte samma sak som att vara fri

📖 I Knutar och band, fortsättningen på Lysande klot tvenne, har en avgörande fas tagit slut. Men tomheten som följer är värre än väntat – och banden mellan de inblandade tänjs till bristningsgränsen.

Vad händer när målet försvinner – och allt kommer ikapp?

Det här är en berättelse om:
🩶 ett hem som inte känns som hemma
🩶 tystnader mellan dem som kämpade tillsammans
🩶 skuld, samhörighet och de band som drar åt – på gott och ont

💬 Det är fantasy – men det känns ofta mer som en psykologisk relationsroman i ett nytt landskap. För här ligger inte hotet alltid utanför slottet. Ibland finns det mitt i dig själv.

📚 Läs första kapitlet på smakprov.se
📦 Finns både som fysisk bok, e‑bok och ljudbok.

Läs resten av inlägget!

Söndagsväxt: backtimjan

”Jag hade varit nere hos Meja och sagt farväl, fått med mig den kryddiga doften från heden i form av små buketter med strandmalört och blommande backtimjan som vuxit i det hårt betade gräset, och låtit bilden av enstaka enbuskar mot glittrande hav etsas fast i mitt minne en sista gång innan avfärden.”

(ur Knutar och band)

Timjan nämns många gånger i mina böcker. Det handlar nästan alltid om vildväxande timjan, och väldigt ofta om backtimjan, Thymus serpyllum.

Backtimjan är väldigt lågväxande och bildar som små mattor eller grytlappar på torra, sandiga marker. Under blomningen blir de översållade av lilarosa (eller ibland vita) blommor, som älskas av humlor.

Och ja, backtimjan luktar definitivt kryddigt!

För mig är det en lyckokänsla att se humlor flyga runt bland de rosa fläckarna mellan lågvuxet gräs.

@forfattarsanne

”Jag hade varit nere hos Meja och sagt farväl, fått med mig den kryddiga doften från heden i form av små buketter med strandmalört och blommande backtimjan som vuxit i det hårt betade gräset, och låtit bilden av enstaka enbuskar mot glittrande hav etsas fast i mitt minne en sista gång innan avfär den.” (ur Knutar och band) 🩷🩷 Timjan nämns många gånger i mina böcker. Det handlar nästan alltid om vildväxande timjan, och väldigt ofta om backtimjan, Thymus serpyllum. Backtimjan är väldigt lågväxande och bildar som små mattor eller grytlappar på torra, sandiga marker. Under blomningen blir de översållade av lilarosa (eller ibland vita) blommor, som älskas av humlor. Och ja, backtimjan luktar definitivt kryddigt! 🩷🩷 För mig är det en lyckokänsla att se humlor flyga runt bland de rosa fläckarna mellan lågvuxet gräs.

Läs resten av inlägget!

Söndagsväxt med Sanne: Blåmunkar!

Ja, nu var det länge sedan jag postade någon söndagsväxt. Men när jag häromdagen vandrade vid havet hemma och monken stod i full blom, så tänkte jag att det var dags.

Blåmunkar eller monke, båda namnen är korrekta. Vetenskapligt namn Jasione montana.

Vid första anblick är det lätt atg tro att den är släkt med väddarna. Men bland välkända växter är det istället blåklockor den är ganska nära släkt med. Vill man kan man tänka sig det som många pyttesmå blåklockor som sitter samlade i ett huvud.

Blåmunkar växer framför allt på torra sandiga marker. Till exempel nära havet – men också i bergstrakter som artepitetet (andra delen av det vetenskapliga namnet) montana antyder.

I min bok Knutar och band kallar jag dem blåmonke. Jag gillar ordformen monke bättre än munkar men ville ändå gärna ha den förtydligande färgbenämningen med. Se det som konstnärlig frihet, eller nåt.

Det var så vackert här! Det hade jag aldrig haft en tanke på den där sena hösten eller tidiga vintern för åratal sedan. Högplatån och 198 dess sluttningar var en stor grässlätt. På ett sätt hade den stora likheter med strandhedarna hemma: liknande gräs, och örter som måste vara ganska nära släkt med dem på strandheden eller med liknande egenskaper. Det blommade för fullt av timjan och blå monke, och blommorna besöktes flitigt av fjärilar och surrande bin.

Ur Knutar och band

Läs resten av inlägget!

… händer det ganska mycket …

Texten i bilden är från @annas_bokhylla s recension av min bok Knutar och band. Som jag minns det så är hon inte heller den första som kommenterat något i den stilen om boken.

Jag förstår precis hur hon (de) menar. Och jag började fundera på det. För jag tror att åtminstone en del av förklaringen är att jag själv inte hade en aning om att det skulle sluta på det sättet. När Lora kom och berättade, så blev jag nog minst lika chockad som karaktärerna i berättelsen. En ganska stor del av mig tyckte ungefär att nej, men så kan man väl inte göra?! (Samtidigt som det genast kändes självklart och logiskt.)

Och eftersom både jag och mina karaktärer tvekade så … tja, jag tror att det bidrog till det som AnnA beskriver i sin recension.

Jag kan trösta med att bok 3 (Viddernas väv) tar vid där bok 2 (Knutar och band) slutar, och det blir utrymme för att fortsätta följa effekterna av förändringen.→ Läs resten av inlägget!

Ny recension: 4 av 5 till Knutar och band!

Annas bokhylla på instagram har recenserat Knutar och band:

En härlig och fin bok som stannar kvar hos mig efter att jag har läst.

Första boken i serien handlade om att hitta hem och att ge sig ut på en lång och farlig resa för att besegra ondskan. Den här boken har mer fokus på det som händer på insidan, på det inre och på känslolivet. Att förstå sig själv och att göra saker som är viktiga för en själv. Att ge sig själv tid i livets alla upp och nedgångar.

Sanne skriver med känsla och med eftertryck. Det finns en lätthet och smidighet i texten som gör att jag hittar snabbt hittar läsflytet och jag vill inte sluta läsa.

Det är en ganska långsam berättelse, men det gör inget. Det blir aldrig tråkigt, utan det är ständigt intressant och tankeväckande att läsa. Mot slutet av berättelsen händer det ganska mycket och då går det lite för fort tycker jag. Jag hade önskat få vara mer med i förändringen som sker.

Ibland kommer något mer moderna uttryck eller ord som gör att jag för en kort stund kommer ur fas i berättelsen. Jag upplever att tidsåldern historien utspelar sig i inte alltid matchar huvudpersonens sätt att uttrycka sig.

Det finns gott om klokskap i boken blandat med vackra naturupplevelser, det uppskattar jag. Jag får mycket jordnära och ”tillbaka till rötterna”-känslor när jag läser.

Betyg: 🦄🦄🦄🦄 (4/5)

@annasbokhylla

Läs resten av inlägget!

Ibland får man skylla sig själv

Jag håller på att byta mobiltelefon. Från en jag köpte begagnad våren 2021 (från Inrego, tror jag), till en begagnad jag köpt ny (från PhoneHero).

Den gamla köpte jag alltså efter att jag släppt min första bok (Lysande klot tvenne) men innan jag släppt min andra bok (Knutar och band). Och jag valde att göra ett snyggt mobilfodral med stora delar av bokomslaget för Lysande klot tvenne (fram- och baksida).

När jag nu byter telefon ville jag fortsätta temat med bokomslagen. Men det ställe jag gjorde fodralet på den gången har blivit väldigt dyrt. Så jag gjorde en chansning och gjorde det på Fyndiq istället, väl medveten om att det säkert inte skulle bli av samma kvalitet.

Hos Fyndiq kunde man inte få sin egen bild på baksidan av fodralet, bara på framsidan. Och det var inte heller hela framsidan som var tillgänglig: längst till vänster övergår det till ryggens svarta, och längst till höger fanns en vit kant man inte heller kunde styra över.

Så jag placerade framsidan av Knutar och band så att titeltexten satt symmetriskt placerad mellan den svarta kanten och den vita kanten.

När fodralet väl kom fanns det ingen vit kant. Omslagsbilden hamnade därmed förskjuten åt höger. Tack och lov var min bild i alla fall bredare i verkligheten – annars skulle det väl ha blivit tomt i vänstra delen …

Ja ja, jag får stå mitt kast som väljer en billig och uppenbarligen dålig leverantör. Visst, jag kan höra av mig till Fyndiq och klaga.→ Läs resten av inlägget!