Etikett: Knutar och band

Okategoriserade

Bära barn

Min förstfödde var ett barn som ville bäras hela tiden. Absolut inte sättas ner eller ligga bredvid. Samtidigt var jag en ovan och nervös mamma. Jag lyckades inte lära mig det här med att ha en unge på ena armen och samtidigt laga mat eller liknande. Jag var rädd att jag skulle tappa eller skada ungen eller något annat dåligt. Och så var ungen tung, växte snabbt, och jag var klen. (Ja, vi skaffade en babybjörn, vilket var himlans bra. (Snälla låt mig slippa höra att babybjörn minsann är fel för att blablabla – ungen ifråga är numera över 20 år.))

Numera går jag däremot runt med en kattunge på ena armen, som en bebis, när jag gör saker. Kattungarna är ju så små och lätta! Fast så små som jag inbillade mig att de var är de visst inte. Dagens vägning meddelar att Caspian väger 2,25 kg och Callisto 1,65 kg. Och visst, riktigt så små har inte mina människobarn varit utanför magen, men det finns ju bebisar som föds så små.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Inspiration kan komma plötsligt och oväntat

En av de vanligaste frågorna man får som författare är var man får sin inspiration ifrån. Och det är samtidigt en ganska svår sak att svara på.

Ibland är det frågan om något ganska litet och vardagligt, men vid rätt tillfälle. Som en plats jag egentligen sett många gånger, men om jag är på ett visst humör eller rör mig i ”rätt” tankebanor och råkar titta upp vid rätt tillfälle, så kan någon detalj jag får syn på plötsligt starta en lavin av tankar och idéer som får saker att falla på plats.

Andra gånger kan det vara att se samma plats igen och igen, och varje gång nöter vyn liksom in något lite till, som blir till något som spinner vidare.

Platsen på bilderna har inspirerat några delar av Knutar och band. Vet du var bilderna är tagna?

Ett annat svar på den inledande frågan har jag gett i den intervju med mig som @marinasbokhylla publicerade häromdagen. Läs gärna intervjun!→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Och så trillar jag ner i sorgehålet igen

Det här är inte alls vad jag borde posta idag. Jag borde skriva något inspirerande eller kul eller klokt eller i alla fall relevant.

Men efter en dag när allting krånglat, på alla olika plan, så är det här jag är igen. Här, i det som texten på bilderna baseras på. Fast i den verkliga verkligheten, där känslan är så mycket starkare och smärtsammare än i den tillsnyggade och tillslätade bokversionen. Efter åtta år så trillar jag ner där igen, i det djupa svarta hålet av saker som krånglar och trasslar och som jag inte har koll på för att han dog och han hade koll på en del saker som jag inte hade – eller har.

Arg och besviken på mig själv. Arg på honom. Förbannad på mig själv för att jag inte kan allt, inte haft möjlighet att ta igen det än, för jag har behövt prioritera annat än datorer och externa hårddiskar och annan sån skit, för jag har försökt få livet att fungera för oss som är kvar och se till att barnen tagit sig igenom skolan, och jag har ändå bränt ut mig och trädgården växer ändå igen.

Jag behöver skriva massor om det här, men det har jag inte tid med, för maten är fortfarande inte klar, för jag har gråtit istället för att kaga mat.

Texten på bilderna är från Knutar och band, men lätt modifierad för att minska bokspoilandet.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Knutar och band är inte en fackbok

Det händer att jag står på hantverksmarknader eller liknande och säljer mina böcker.

Jag har skrivit tre böcker i (den skönlitterära) serien Elsinorien:
1. Lysande klot tvenne
2. Knutar och band
3. Viddernas väv

Men på hantverksmarknader och liknande händer det återkommande att någon står och tittar på de uppställda böckerna (utan att ta upp dem), uppenbarligen läser boktitlarna, och så går fram till Knutar och band, eventuellt tar upo den, och så säger något som får mig att förstå att hen tror att det är en fackbok inom textilhantverk på något vis, och jag får förklara att nej, det är skönlitteratur och det där är andra boken i serien. Och då blir boken genast ointressant för vederbörande 🙃

Nu finns det faktiskt en del kopplingar till textila hantverk i alla tre böckerna – det kan man bland annat höra om i det kapitel @enfantasystund läst in från Viddernas väv. Men det hjälper väl inte den som bara är ute efter nya hantverkstekniker.

Vilka missförstånd behöver du avstyra om dina böcker eller annat du skapar?→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Spiralen på omslaget till Knutar och band

Varför är det en spiral på framsidan av min bok Knutar och band? Vad betyder den?

Det kommer jag inte berätta 🤭

Däremot kan jag berätta att idén kom en gång när vi besökte @vikingshipmuseum (Vikingaskeppsmuseet i Roskilde), där de anlagt en klassisk stenlabyrint på gräsmattan bredvid museibyggnaden. Typiskt en sådan sak som drar igång fantasin hos en sån som mig 😄

Men vill du veta vad jag gjorde med inspirationen så får du läsa boken 😊

@forfattarsanne

Varför är det en spiral på framsidan av min bok Knutar och band? Vad betyder den? Det kommer jag inte berätta 🤭 Däremot kan jag berätta att idén kom en gång när vi besökte Vikingeskibsmuseet i Roskilde, där de anlagt en klassisk stenlabyrint på gräsmattan bredvid museibyggnaden. Typiskt en sådan sak som drar igång fantasin hos en sån som mig 😄 Men vill du veta vad jag gjorde med inspirationen så får du läsa boken 😊 #spiral #stenar #stones #labyrint #labyrinth #stenringar #arkeologi #vikingar #vikingaskepp #vikingshipmuseum #vikingeskibsmuseet #roskilde #semester #danmark #inspiration #norden #museum #skriva #författare #elsinorien #knutarochband #fantasy #fantasi #booktok #swedishbooktok

♬ originalljud – Sanne Åberg (författare)
→ Läs resten av inlägget!
Okategoriserade

Söndagsväxt med Sanne: Vänderot

”Vänderot”, sa hon. ”Torkad, krossad rot av den. Lägg det i ett glas vatten på morgonen, sila ifrån det på kvällen och ge honom vattnet att dricka innan han ska sova. Börja med att använda ganska liten mängd av rotkrosset, en halv tesked eller så. Öka på till det dubbla efter några dagar om det verkar ge önskvärd effekt och han inte mår sämre av det. Men det smakar inget vidare, så rör gärna ut lite honung i vätskan innan han ska dricka det. Och ge honom inte vänderot i mer än tre veckor i sträck. Jag tänker att efter de veckorna ska vi oavsett resultat gå över till att ge honom mannablod.”

(Ur Knutar och band)
Växtplansch som visa vänderotens olika delar.
Franz Eugen Köhler, Köhler’s Medizinal-Pflanzen, Public domain, via Wikimedia Commons

För några veckor sedan var söndagsväxten johannesört, även kallad mannablod. Det textavsnitt jag citerade då började med den mening som citatet ovanför slutar med.

Dagens söndagsväxt är vänderot. Vänderoten är alltså också en läkeväxt. Den art som brukar användas heter just läkevänderot eller Valeriana officinalis. Det sägs att det svenska namnet kommer sig av att den kan ”vända” sjukdomar eller vända ont till gott. Fast tittar man på vad det står om ordets etymologi så verkar det lika gärna kunna vara en förvrängning av släktnamnet Valeriana. Oavsett så gillar jag namnet vänderot.

Och det är just roten som används medicinskt. Vänderotens rot kan hjälpa mot sömnproblem och oro, och preparat med vänderot kan både köpas i hälsokosten och på apoteket.

Vänderoten hör också till de växter som luktar på ett sätt som intresserar katter.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Döden och böckerna

Döden finns i mina böcker också. Förstås. Framför allt i andra och tredje boken, som jag skrev efter att min man dog.

Framsida av boken Knutar och band. Linnetyg i bakgrunden. Vallmo i nederkanten. En liten spiralorm längst upp. Titeltext och författartext.
Framsida av boken Viddernas väv. Myrmark med små öppna vattenytor varvat med gräs och ull. I förgrunden spindelväv. I fjärran gulaktig dimma. Längst upp ett svävande klot. Titeltext och författartext.

Döden tog plats i Knutar och band för att den behövdes för handlingen. Men när jag väl hade placerat den där, så fylldes den på med mina egna ganska färska erfarenheter. Vardagliga tankar. Irritationsmoment. Stora reflektioner, och dödens obegriplighet.

En stor skillnad mellan böckerna och min verklighet är vem det är som dör. I böckerna är det inte ”kärleksintresset” som drabbas. (Gu så banalt det låter när det uttrycks så! Men jag väljer att använda det uttrycket här ändå, för att inte spoila en massa annat.) Det har på sätt och vis försvårat skrivandet, för en hel del av de erfarenheter av döden jag hade velat skriva in – både för min egen bearbetning och för andras förståelse – är helt enkelt inte ”tillämpliga” Och visst har tanken drabbat mig då och då, att det skulle finnas en poäng med att … Men där har jag själv som författare sagt nej. Detta ska jag inte utsätta min huvudperson för. Så mörk får inte min verklighetsflykt bli. Så onda saker ska hon inte behöva hantera. Där går gränsen för vad jag utsätter henne för.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Provlyssna hos enfantasystund

Är du nyfiken på min bokserie Elsinorien men är osäker på om den är något för dig? Då är mitt tips att lyssna på @enfantasystund !

Mathias Ejdetjärn/ @enfantasystund gör inläsningar av de inledande kapitlen i olika böcker, framför allt fantasy. Och nu har han läst in både första kapitlet i Lysande klot tvenne (enfantasystund avsnitt 23) och första kapitlet i Knutar och band (enfantasystund avsnitt 26).

Eftersom Knutar och band är andra boken i serien så innehåller kapitlet förstås en del milda spoilers – det är i princip oundvikligt. Men spoilersarna är inte värre än om du träffar på mig på en marknad och jag berättar för dig vad serien handlar om 😊 Så, om du absolut inte vill ha några som helst spoilers så får du låta bli att lyssna, men för övriga 95% (som klarar av att läsa baksidestexten och kanske rentav blir nyfikna av lite lätta spoilers) så rekommenderar jag verkligen lyssning på avsnittet med Knutar och band 😍 För här får du början till något som går bortanför det ursprungliga äventyr, något som är djupare, tyngre och vackrare …

Lysande klot tvenne, kapitel 1, spotify

Knutar och band, kapitel 1, spotify

Lysande klot tvenne, kapitel 1, youtube

Knutar och band, kapitel 1. youtube

P.S. Jag och Mathias uttalar Aygwidon olika, och det är helt okej.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Söndagsväxt med Sanne: Vallmo

Vallmo nämns bara två gånger i min bok Knutar och band, båda gångerna i samma mening. Ändå har jag vallmo på bokomslaget.

Jag älskar vallmo. Den intensivt röda färgen. De tunna skrynkliga kronbladen som aldrig vill vara stilla i vinden utan gäckar mig när jag vill fotografera. Knopparnas taggiga hårighet. De tjusiga frökapslarna.

Det röda och skrynkliga kopplar jag i boken/böckerna ihop med ett rött sidentyg som blir betydelsefullt både känslomässigt, praktiskt och ceremoniellt – eller rentav magiskt?

Den starka röda färgen kan förstås på ett symboliskt plan också kopplas till de starka känslor som ligger och pyr under ytan under stora delar av Knutar och band men som tids nog också får möjlighet att blomma ut.

Det finns många arter av vallmo i världen, i olika starka färger: blått, gult, orange och rosa. Men i södra Sverige, där jag bor, är vild vallmo synonymt med röd färg i form av arterna kornvallmo, rågvallmo och spikvallmo.

”Och längs min lilla stig, i kanten ut mot gräshavet, vajade mängder med intensivt röda vallmoblommor som såg ut som skrynkligt tunt rött papper. De kantade min väg och kom närmre och närmre mig … och så insåg jag att det inte alls var vallmo, utan det röda frasande pappersliknande runt mina ben var klänningen, röd och på samma gång välstruken och småskrynklig.”

ur Knutar och band

Ibland finns det vallmo i fröblandningar för ”blomsteräng”. Men vallmo är ingen ängsväxt. Istället hör den, precis som blåklint, till det som brukar kallas åkerogräs. Ogräs är växter som växer där man inte vill ha dem, och åkerogräs växer alltså i åkern fastän de inte är den odlade grödan.→ Läs resten av inlägget!

Okategoriserade

Söndagsväxt med Sanne: Rölleka

För några år sedan sprang jag och letade rölleka hela våren: hur tidigt kunde man som allra tidigast hitta nya blomstjälkar på väg upp? Röllekans blad kan bilda en tät matta på marken, men det är inte förrän det börjar närma sig blomning som den skickar upp stjälkar, där det slutligen ska bildas blommor i toppen. Och för en av mina böcker behövde jag veta hur tidigt de kan komma.

Nu, i början av juni, har de allra första röllekablommorna hos mig slagit ut. (Men sedan kommer de att blomma ihärdigt så länge det alls finns någon grönska, kanske uppemot ett halvår.) Och samtidigt finns här fortfarande fjolårsståndare kvar (de brukar för övrigt vara vackra när de sticker upp ur snön).

Rölleka (eller röllika) är inte en särskilt vacker blomma. Den har en vit färg med grågula tendenser som får den att se lite smutsig eller solkig ut. Men det finns också exemplar som är ljust rosa. (Och på plantskolor kan man köpa förädlade varianter av mer färgstarkt slag.)

Det vetenskapliga namnet är Achillea millefolium, där millefolium handlar om bladens finflikighet (”tusen blad”) och Achillea syftar på att Akilles sägs ha använt örten för att stilla blodflöde eller läka skador hos sårade under Trojanska kriget. Röllekan är alltså en gammal välkänd läkeväxt. Och både druider och gamla kineser lär ha använt röllekan till olika typer av spådomskonst.

I mina böcker är det dock framför allt lukten jag fokuserat på. Den kryddiga doften framträder extra tydligt om man gnuggar stjälken eller blommorna, och luktminnen kan som bekant väcka starka känslor.→ Läs resten av inlägget!