Kreativitetens gränser

För ett tag sedan skrev jag om kreativitet, om vad det är och möjligen vad det inte är. Men jag tror jag glömde nämna gränser.

Nej, just det: en viktig del i kreativiteten är att den inte har några självklara gränser. Det är jag själv som bestämmer begränsningar och förutsättningar. Vad som ska blandas, vad som ska renodlas, vad som ska utforskas och vad som ska låtas bli.

Ja, självklart finns det gränser. En sorts gränser handlar om hänsyn, respekt och omsorg om andra – inte bara människor. En annan gräns handlar om ekonomi: de ekonomiska resurser man har att tillgå avgör till viss del de kreativa möjligheterna.

Men om vi för stunden bortser från dessa sorters begränsningar, så är det jag själv som bestämmer över min kreativitet. Kreativiten handlar om att jag använder mina idéer och min inspiration till att skapa. Det handlar om att bejaka mig själv och följa mina vägar. Det är möjligheten att göra enligt mitt huvud – inte enligt det som någon annan bestämt – som får mig att må bra av att vara kreativ.

Det innebär samtidigt att jag på någon nivå är om inte naken så i alla fall väldigt oskyddad där mitt i kreativiteten.

Och när någon annan då tar sig rätten att bestämma hur min kreativitet ska se ut så sårar det. När någon tycker att jag inte får sjunga en folkvisa när vi ska öva på att stå på scen, för det är en musikalutbildning – välj hellre en disneysång för det tycker vi andra passar bättre.→ Läs resten av inlägget!

Vad är kreativitet?

Ibland får jag frågan om jag sysslar med något annat kreativt än skrivandet. Då svarar jag ja. Sedan blir svaret luddigt och glidande när jag ska precisera, kanske något om husrenovering och trädgård.

För vad är egentligen kreativitet?

Min kreativitet har genom åren haft utlopp inom många olika områden. Musik och sång, dans, sömnad, stickning, och som sagt trädgård och husrenovering, och säkert en hel massa andra områden. Men är man kreativ bara för att man sysslar med dessa områden? Nej, det tycker jag inte. Men var gränsen egentligen går är ganska luddigt.
Vi kan till exempel ta stickning, som ju är en av de saker jag faktiskt ägnar mig åt nuförtiden. Den standardmässiga varianten är väl att hitta ett färdigt mönster, köpa det rekommenderade garnet, och sticka enligt instruktionerna. Det är nog inte direkt kreativt? Men så fort du blandar in dina egna idéer: väljer ett annat garn, gör egna anpassningar, löser uppkomna problem på eget sätt, så blir det frågan om kreativitet. Å andra sidan, beroende på situation, så kanske det är att betrakta som kreativt bara att faktiskt välja ett mönster? Det finns liksom ingen fast gräns.

Ändå känns det som att ovanstående resonemang får ringa in kreativiteten. Det handlar ju om att skapa själv. Att inte bara följa någon annans instruktioner eller göra enligt regelboken, utan att skapa själv. Vad som driver den skaparkraften kan vara olika. Fantasi, som hittar på saker som man vill genomföra. Frustration över det befintliga och en vilja att åstadkomma något bättre eller bara annorlunda.→ Läs resten av inlägget!

Vikten av obruten tidshorisont

Rutiner är viktigt, sägs det. Men min kreativa ådra vill helst ha oändligt med obruten tid. En tidshorisont som inte bryts av några måsten mer än nödvändig sömn och intag av mat. Då har jag lättast att ge mig på ”stora” saker. Oavsett om det handlar om att sy en klänning från scratch, bygga innerväggar på en vind, skriva en bok eller göra något stort i trädgården. Kunna tänka helhet och kynna genomföra så mycket som möjligt. Smida medan järnet … typ.

I vardagen finns det ju ytterst sällan möjlighet till det där. Vardagarna går åt till jobb, helgerna går åt till tvätt och annat nödvändigt. Kreativitet sker på stulna stunder. Det går det också. Men det är svårt att komma över den första starttröskeln på korta stunder.

Därför är semester så viktigt.

Men så kommer påminnelserna. Om vikten av att behålla rutiner. Mattider och dygnsrytm.

Så jag är en dålig mamma. För jag struntar i det där. Eller, inte struntar i, jag har ju konstant dåligt samvete över att vi äter frukost på olika tider och att det kanske bara blir ett lagat mål mat. Jag vet ju att omvärlden tycker semestern ska vara inrutad den med. (Och spontan på samma gång. Haha.)

Och obruten tidshorisont har jag aldrig som förälder. Mat behöver de varje dag. Och röran som uppstår när jag ignorerar disken klarar jag bara av ett par dagar, sen ger jag mig på den, i alla fall lite.

Obruten kreativitetstid kräver att man har tjänstefolk. Eller åtminstone en medförälder.→ Läs resten av inlägget!

Om stickningen

”Det hemstickade är skapat i den privata sfären, vilket är raka motsatsen till en industriell, marginalfokuserad produktion med enorma volymer. Det finns en intimitet och familjaritet knutet till det hemmastickade som också kopplar an till ett historiskt perspektiv.

Produkter som är skapade genom textil hantverksteknik har ofta presenterats som kvinnligt hantverk, även om stickning ur ett längre historiskt perspektiv är något som vissa menar främst utförts av män. Först i samband med industrialiseringen blev stickning en ”kvinnosyssla” som utfördes i hemmet.

Traditionellt har det textila hantverket även förknippats med äldre kvinnor. Inte sällan har bilden av den åldrande kvinnan som prydligt – och gärna osynligt – stoppar strumpor, blivit en symbol för en specifik lappa-och-laga-mentalitet under kristidens material- och varubrist.

Men dagens textila hantverk har kommit att stå för något helt annat: den unga generationens skaparlust och trendande hashtags som #knittok på digitala forum som TikTok. På Instgram fylls flöden av kreativa och konstnärliga lagningar, som ska vara allt annat än sömlösa och osynliga, med hashtags som #visiblemending, #mendingmatters, #slowstitching, #mendandmakedo och #lappaochlaga.

Valet av årets julklapp är mer än en tidsmarkör för behovet av det traditionella och trygga i en allt oroligare värd, där krig och höga energipriser sätter agendan. Den vittnar också om det växande intresse för stickandets hantverk, och om hur kreativa konsumenter värdesätter det personliga och unika plagget i kombination med ett intresse för hållbarhet, miljö och mode.”

Texten ovan är en del av en längre text om årets julklapp, skriven av Marie Ledendal (textildesigner och lektor på Campus Helsingborg) och Cecilia Fredriksson (professor på Campus Helsingborg och affilierade forskare på Centrum för handelsforskning).→ Läs resten av inlägget!