Konsekvenser när kungligheter inte får välja själva

Apropå tv-serier så har jag nu även sett femte säsongen av The Crown. I kort sammanfattning kan man väl säga att hela säsongen handlar om hur stora effekterna kan bli när kungliga föräldrar bestämmer vem tronarvingen ska gifta sig med, fastän hen egentligen har känslor för någon helt annan.

Det är ett tema som finns även i mina böcker om Elsinorien. Men även om det till en början och på en övergripande nivå finns stora likheter, så är skillnaderna större. För hur en sådan berättelse utvecklas beror både på de inblandade personernas personligheter (och därmed hur de bemöter varandra i den givna situationen) och på hur de sedan väljer att agera på de givna förutsättningarna.

Det finns olika val att göra, och olika val får olika konsekvenser.

Det är inga lätta val och ingen lätt väg, varken i The Crown eller i Elsinorien. Men det slutar totalt sett lyckligare i Elsinorien.

(Om du mot förmodan missat det, så handlar The Crown om Storbritanniens drottning Elizabeth II:s liv och om det som händer runt henne och hennes familj och släkt.)

Ja, jag visste förstås vem Dainas var. Jag hade nog haft någon sorts vag uppfattning om det redan innan jag kommit hit, för han var son till en av de kungar söderut som pappa bett om hjälp mot Aygwidon. Men framför allt kände jag till honom från de andra flickornas skvaller. Även om skvallret inte intresserade mig var det svårt att missa. Jag visste att han var runt tjugo år och att han sedan lång tid tillbaka var trolovad med någon högättad flicka från samma land.

Läs hela inlägget på elsinorien.se!

Magin runt monarkin

Idag har en drottning dött. Drottning Elizabeth, som varit drottning i 70 år. 96 år gammal har hon slutligen somnat in.

Jag har under eftermiddagen och kvällen fascinerats över de ord som använts kring detta. Först uttalandena om att det är “djupt oroande” att höra om hennes hälsotillstånd. Sedan, när beskedet kommit om att hon är död, så har många uttryckt chock.

För mig är det en ganska naturlig sak att någon som är 96 år gammal kan dö av hög ålder och inget särskilt mer än så. Sorgligt för den som har ett känslomässigt förhållande till personen, självklart, men ändå inget konstigt. Inget chockerande.

Om jag ser på det ur författarperspektiv funderar jag dock på om det kanske handlar om att de i Storbritannien har en starkare … vad ska man säga, magisk känsla för monarkin? Något som, trots det moderna samhället, ligger närmre sånt jag och en del andra fantasyförfattare skriver om.

Den där relationen mellan folket och de kungliga, som “min” Ailonise har så svårt att förstå sig på.

För mig känns det udda att se det i verkligheten, trots att jag själv skriver om det i mina sagor.→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!