Den magiska snön

Det är något magiskt med snö. Med de fladdrande överjordiskt vackra flingorna som yr runt i luften. Och med det lager de sedan kan bilda på marken, som så dramatiskt kan ändra förutsättningarna i tillvaron. Vetenskapligt vet vi att det är “bara vatten”, men snö är samtidigt så väldigt mycket mer och annorlunda än bara vatten.

Jag är uppvuxen i Skåne och har levt större delen av mitt liv i Skåne. Snö har varit sällsynt, och riktiga vintrar har hört till undantagen. Kanske har det ökat magin?

I mina böcker förekommer mycket snö. De första flingorna i Lysande klot tvenne börjar falla nästan omärkligt, men sedan finns snö, vinter och snöstormar med som ett återkommande tema i hela serien.

Där jag själv bor sedan tjugo år tillbaka, i södra Skåne, drabbas vi ibland av det som kallas snökanoner. Då kommer stora mängder snö på kort tid. När man kombinerar det med kraftig vind och ett landskap dominerat av stora åkrar, så ligger snön inte stilla utan fyker omkring tills den hittar något att fastna på. När snöplogen kört förbi kan det vara ett hål på en halvtimme innan snön yrt tillbaka och vägen åter är oframkomlig.

De dagarna är vi praktiskt sett insnöade. Tåg och bussar slutar gå eller kör fast, och det är bara dumt att bege sig hemifrån och riskera att fastna i snön. Och alla här ute på landsbygden vet hur det funkar – medan kollegorna inne i stan tror att jag driver med dem (pun not intented).→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!

Ja, varför skriver jag just fantasy?

Det korta enkla svaret är väl att det var där jag började, och så blev jag kvar. Och kanske var det lite grann en slump att det var just fantasyn jag valde från början? Men det var där jag saknade tjejkaraktärer i huvudrollerna i de böcker som fanns, och det blve en drivkraft i sig. En annan bit i det var att sånt jag själv tyckte var snyggt eller coolt, men som inte var “modernt” eller som sågs som töntigt i den vanliga 1980-talesverkligheten, kunde jag utan vidare bestämma var snyggt eller coolt eller självklart i den värld jag skapade.

Å andra sidan är ju ovanstående inget svar på varför jag fortsatte med fantasy. Så här dryga 30 år senare kunde jag ha bytt genre – och det har jag ju inte 🙂

En av de saker jag gillar med fantasy är just att jag själv kan bestämma reglerna. Jag bestämmer själv vilka saker jag vill ha som i vår värld och vilka saker jag vill ska fungera på ett helt annat sätt, oavsett om vi pratar naturlagar eller kultur. Och eftersom det jag skriver utspelar sig i en annan värld behöver jag inte förhålla mig till hur det verkligen ser ut i Stockholm eller någon annan stad. (Därmed behöver jag inte researcha på samma sätt – eller bara när jag själv bedömer det som relevant.)

En annan sak handlar om det magiska. Jag älskar att koppla dimma till att något är i görningen, älskar antydningar om att någon är utsedd att göra något, eller att det går att åkalla gudarna.→ Läs hela inlägget på elsinorien.se!