Den magiska snön

Det är något magiskt med snö. Med de fladdrande överjordiskt vackra flingorna som yr runt i luften. Och med det lager de sedan kan bilda på marken, som så dramatiskt kan ändra förutsättningarna i tillvaron. Vetenskapligt vet vi att det är “bara vatten”, men snö är samtidigt så väldigt mycket mer och annorlunda än bara vatten.

Jag är uppvuxen i Skåne och har levt större delen av mitt liv i Skåne. Snö har varit sällsynt, och riktiga vintrar har hört till undantagen. Kanske har det ökat magin?

I mina böcker förekommer mycket snö. De första flingorna i Lysande klot tvenne börjar falla nästan omärkligt, men sedan finns snö, vinter och snöstormar med som ett återkommande tema i hela serien.

Där jag själv bor sedan tjugo år tillbaka, i södra Skåne, drabbas vi ibland av det som kallas snökanoner. Då kommer stora mängder snö på kort tid. När man kombinerar det med kraftig vind och ett landskap dominerat av stora åkrar, så ligger snön inte stilla utan fyker omkring tills den hittar något att fastna på. När snöplogen kört förbi kan det vara ett hål på en halvtimme innan snön yrt tillbaka och vägen åter är oframkomlig.

De dagarna är vi praktiskt sett insnöade. Tåg och bussar slutar gå eller kör fast, och det är bara dumt att bege sig hemifrån och riskera att fastna i snön. Och alla här ute på landsbygden vet hur det funkar – medan kollegorna inne i stan tror att jag driver med dem (pun not intented).

Det kan låta märkligt, men jag tycker om de där snöstormarna. Känslan av att nu är det naturen som bestämmer, och jag har bara att anpassa mig och göra det bästa av situationen, för besluten ligger bortanför mig – det är något befriande över det.

De senaste åren har det dock varit ont om snöstormar. Snön har blivit en sällsynthet igen.

Nu har vi fått snö, men snökanonens räckvidd verkar ha stannat borta på Österlen den här gången. Här har det kommit ett litet tunt lager som smyckar världen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.